Manchester City FC 2011/2012

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Manchester City FC deltog säsongen 2011/2012 i Premier League, Champions League, FA-cupen och Engelska ligacupen. För målet att nå framgångar i Premier League och Champions League värvade klubben Sergio Agüero, Samir Nasri och Gaël Clichy i uppmärksammade övergångar. Första halvan av säsongen såg City besegra Tottenham med 5-1 på bortaplan innan man besegrade ärkerivalerna Manchester United med 6-1 på bortaplan i den största hemmaförlusten för Manchester United på åtskilliga decennier. I europaspelet gick det inte lika bra för City som åkte ur i gruppspelet mot Bayern München och Napoli.

Under våren tappade City mark i ligaspelet och var med sex matcher kvar åtta poäng bakom Manchester United, som man även blev utslagna av i FA-cupen. Även ligacupen tog slut i semifinalen mot Liverpool, efter ett sent mål av förre spelaren Craig Bellamy. I ligaspelet nådde laget en spektakulär formtopp mot slutet av säsongen samtidigt som Manchester United tappade fem av de åtta poängen mot Wigan och Everton. I den 36:e av 38 omgångar så möttes City och United i säsongens tredje Manchesterderby. Citys lagkapten Vincent Kompany nickade in segermålet precis innan halvtid, vilket gjorde att laget tog över ligaledningen tack vare bättre målskillnad. I 37:e omgången gjorde Yaya Touré två mål borta mot Newcastle, vilket gjorde att man gick in i sista omgången med en signifikativ fördel i målskillnad mot United, som vann sista matchen mot Sunderland med 1-0. City tog ledningen mot Queens Park Rangers, men tappade ledningen och hamnade i underläge trots en man mer på planen. På tilläggstid krävdes två mål för att laget skulle vända, och tack vare Edin Džekos kvittering väcktes hoppet. I ett sista desperat anfall slog Sergio Agüero in segermålet från nära håll och City hade säkrat titeln med minsta möjliga marginal, på ett sätt som var en exakt kopia av rivalen Manchester Uniteds manager Alex Fergusons första Champions League-vinst, där man också vänt underläge till seger på tilläggstid. Nu var det istället rivalen som fick jubla medan United lämnades titellösa och extremt besvikna utan att kunna göra något åt Queens Park Rangers sena kollaps.

Ligatiteln var Citys första sedan 1968 och var kulmen på en vild initial fas av spendering av den kungliga Abu Dhabi-baserade ägarfamiljen. City blev därmed den femte klubben som vann Premier League sedan den ombildades 1992.

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Målvakter[redigera | redigera wikitext]

Backar[redigera | redigera wikitext]

Mittfältare[redigera | redigera wikitext]

Anfallare[redigera | redigera wikitext]

Premier League[redigera | redigera wikitext]

Matcher[redigera | redigera wikitext]

Tabell[redigera | redigera wikitext]

# Lag S V O F GM IM MS P
1 Manchester City 38 28 5 5 93 29 +64 89
2 Manchester United 38 28 5 5 89 33 +56 89
3 Arsenal 38 21 7 10 74 49 +25 70
4 Tottenham Hotspur 38 20 9 9 66 41 +25 69
5 Newcastle United 38 19 8 11 56 51 +5 65
6 Chelsea 38 18 10 10 65 46 +19 64
7 Everton 38 15 11 12 50 40 +10 56
8 Liverpool 38 14 10 14 47 40 +7 52
9 Fulham 38 14 10 14 48 51 −3 52
10 West Bromwich Albion 38 13 8 17 45 52 −7 47
11 Swansea City 38 12 11 15 44 51 −7 47
12 Norwich City 38 12 11 15 52 66 −14 47
13 Sunderland 38 11 12 15 45 46 −1 45
14 Stoke City 38 11 12 15 36 53 −17 45
15 Wigan Athletic 38 11 10 17 42 62 −20 43
16 Aston Villa 38 7 17 14 37 53 −16 38
17 Queens Park Rangers 38 10 7 21 43 66 −23 37
18 Bolton 38 10 6 22 46 77 −31 36
19 Blackburn Rovers 38 8 7 23 48 78 −30 31
20 Wolverhampton Wanderers 38 5 10 23 40 82 −42 25