Queens Park Rangers FC

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Queens Park Rangers
Loftus road.jpg
QPRs hemmaplan Loftus Road
Grundinformation
Grundad 1882
Fullständigt namn Queens Park Rangers Football Club
Smeknamn The R's, Super Hoops
Serie Premier League
Hemmaarena Loftus Road
(Kapacitet: 18 360[1])
Nyckelpersoner
Ägare Tony Fernandes (66%)
The Mittal Family (34%)
Ordförande Tony Fernandes
Tränare Harry Redknapp
Matchställ
Kit left arm qpr1415home.png
Lagfärger
Kit body qpr1415home.png
Lagfärger
Kit right arm qpr1415home.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm qpr1415away.png
Lagfärger
Kit body qpr1415away.png
Lagfärger
Kit right arm qpr1415away.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Mästare Championship 1 (2010/2011)
Mästare Ligacupen 1 (1966/1967)
Mästare Division 2 1 (1982/1983)
Mästare Division 3 1 (1966/1967)
Övrigt
Webbplats Officiell hemsida

Queens Park Rangers Football Club (QPR) är engelsk fotbollsklubb från London bildad 1882. Klubbens största merit är ligacupsegern 1967 samt att man blev vicemästare i engelska ligan 1976.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Klubben bildades 1882 som St. Jude's, men fyra år senare slog man sig samman med Christchurch Rangers och ändrade namnet till Queens Park Rangers. Namnet kommer från området Queen's Park i London. Klubben blev professionell i december 1898 och gick med i Southern League. 1920 blev Queens Park Rangers medlem i The Football League. Första säsongen slutade med en tredjeplats i division tre. Efter att ha spelat på flera olika arenor genom åren, flyttade man 1933/34 till sin nuvarande hemmaarena Loftus Road.

Ligacupmästare[redigera | redigera wikitext]

1967 vann QPR division tre och blev även första division-tre-klubb att vinna Ligacupen när man besegrade West Bromwich Albion med 3–2 efter att ha hämtat in ett tvåmålsunderläge på Wembley Stadium. 1968 gick klubben upp i division ett för första gången. Det gick dock inget vidare i toppdivisionen. Man kom sist i serien och fick tillbringa fyra säsonger i division 2, innan man 1973 åter tog steget upp i division ett.

Dave Sexton anställdes som manager 1974 och säsongen 1975/76 nådde klubben sin bästa placering någonsin, då man kom på andra plats i division ett, en poäng efter Liverpool. Laget var obesegrat på hemmaplan och innehöll spelare som Gerry Francis och Stan Bowles. Följande säsong gick man till kvartsfinal i UEFA-cupen. 1977 flyttade Dave Sexton till Manchester United och två år senare ramlade QPR ner i division två. Phil Parkes blev världens dyraste målvakt när han såldes tlil West Ham för 565 000 pund. Man sålde även 19-årige anfallaren Clive Allen till Arsenal för en miljon pund.

I oktober 1980 anställdes Terry Venables som manager. 1982 tog han laget till final i FA-cupen för första gången. Finalen mot Tottenham Hotspur slutade 1–1, men i omspelet vann Tottenham med matchens enda mål. Denna säsong blev Queens Park Rangers första lag i England att lägga konstgräs på sin hemmaplan. 1983 var Queens Park Rangers tillbaka i division ett. Laget kom på femte plats säsongen 1983/84, men efter att Terry Venables flyttat till Barcelona, gick det sämre i ligan under ett par år.

1986 nådde laget final i Ligacupen under Jim Smiths ledning. Det blev dock förlust mot Oxford United på Wembley. Under säsongen 1987/88 toppade QPR ligan ett tag, men till slut slutade man på femte plats. Efter sju säsonger med konstgräs gick man i april 1988 tillbaka till naturgräs. I december 1988 lämnade Jim Smith klubben för Newcastle United. Han ersattes tillfälligt av Peter Shreeves innan Trevor Francis tog över som spelande tränare.

Francis lämnade klubben i november 1990. Han ersattes av Don Howe och senare Bobby Gould innan Gerry Francis blev ny manager sommaren 1991. QPR slutade i mitten av tabellen 1991/92 och kom på femte plats i den nystartade Premier League 1992/93. QPR blev därmed bästa Londonklubb i ligan. Francis ledde laget till nionde plats säsongen 1993/94, men hösten 1994 lämnade han klubben för Tottenham och ersattes av den 38-årige lagkaptenen Ray Wilkins.

Säsongen 1994/95 kom QPR på åttonde plats i Premier League och fansen hade förhoppningar om att nå en plats i det europeiska cupspelet följande säsong. Efter att ha sålt målskytten Les Ferdinand till Newcastle för sex miljoner pund, slutade säsongen 1995/96 med nedflyttning efter tretton säsonger i högsta serien. Wilkins fick sparken och ersattes av Stewart Houston. Efter att ha misslyckats med att ta tillbaka laget till Premier League fick Houston sparken i december 1997. QPR var nära att åka ur division ett, men Houstons efterträdare Ray Harford lyckades förnya kontraktet. Även Harford fick dock sparken efter en svag inledning på säsongen 1998/99. Gerry Francis kom tillbaka och tog laget till en tiondeplats säsongen 1999/2000. Följande säsong låg man i bottenskiktet av division ett och i februari 2001 fick Francis sparken. Ersättaren Ian Holloway, en före detta QPR-spelare, kunde inte hindra laget från att ramla ner i division två.

På grund av ekonomiska problem förbjöds QPR att värva spelare under säsongen 2001/02, men Holloway tog ändå laget till en respektabel åttondeplats. Säsongen 2002/03 gick man till final i kvalet till division ett, där man dock förlorade mot Cardiff City. Efter tre säsonger i division två, kom man 2003/04 på andra plats och tog steget upp i The Championship. Säsongen 2004/05 slutade laget på elfte plats i The Championship.

Den 1 mars 2010 blev det klart att Neil Warnock tog över som tränare för laget.

Premier League[redigera | redigera wikitext]

Den 30 april 2011 säkrade QPR uppflyttningsplatsen till Premier League efter vinst mot Watford FC med 2-0. Det innebar att laget var uppe i Premier League för första gången på 15 år. Säsongen 2012/2013 blev de sist i Premier League och därmed nedflyttade till Championship.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad: 4 oktober 2013

Nr Land Pos Namn
1 England  MV Robert Green
2 England  F Danny Simpson
3 Senegal  F Armand Traoré
5 Irland  F Richard Dunne
6 England  F Clint Hill (lagkapten)
7 Skottland  MF Matt Phillips
8 England  A Andy Johnson
9 England  A Charlie Austin
10 England  MF Tom Carroll (lån från Tottenham)
11 England  MF Shaun Wright-Phillips
13 Sydkorea  F Yun Suk-Young
15 England  F Nedum Onuoha
16 England  MF Jermaine Jenas
17 England  MF Joey Barton
18 Uruguay  A Javier Chevantón
Nr Land Pos Namn
19 Kroatien  MF Niko Kranjčar (lån från Dynamo Kiev)
20 England  MF Karl Henry
21 England  F Luke Young
22 England  MF Hogan Ephraim
23 Kanada  MF David Hoilett
24 Mali  MF Samba Diakité
25 England  A Bobby Zamora
26 Irland  MV Brian Murphy
28 Tyskland  F Max Ehmer
29 England  A Tom Hitchcock
32 Argentina  MF Alejandro Faurlin
33 Brasilien  MV Julio Cesar
34 England  A Mo Shariff
36 England  MF Gary O'Neil
39 Kamerun  F Benoît Assou-Ekotto (lån från Tottenham)

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”QPR Club Profile”. premierleague.com. http://www.premierleague.com/page/queens-park-rangers. Läst 29 augusti 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]