SSC Napoli

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
SSC Napoli
Fotbollsklubb
Grundinformation
Grundad 1926
Fullständigt namn Società Sportiva Calcio Napoli
Smeknamn Azzurri
Serie Serie A
Ort Italien Neapel, Italien
Hemmaarena Stadio San Paolo
60 240 åskådare
Klubbfärg(er)          
Pensionerade tröjnummer 10 (Diego Maradona)
Nyckelpersoner
Ägare Aurelio De Laurentiis
Tränare Spanien Rafael Benitez
Lagkapten Marek Hamšík
Matchställ
Kit left arm napoli1314h.png
Lagfärger
Kit body napoli1314H.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1314h.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1314h.png
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
2012–13
Kit left arm napoli1314a.png
Lagfärger
Kit body napoli1314A.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1314a.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1314a.png
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Kit left arm napoli1314t.png
Lagfärger
Kit body napoli1314T.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1314t.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1314t.png
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Serie A 2 (1987, 1990)
Italienska cupen 5 (1962, 1976, 1987, 2012, 2014)
Italienska supercupen 1 (1990)
Uefa-cupen 1 (1989)
Övrigt
Webbplats http://www.sscnapoli.it/

Società Sportiva Calcio Napoli är en fotbollsklubb i Neapel i Italien.

Klubben hade en storhetsperiod i slutet av 1980-taletDiego Maradona var primus motor i det lag som bland annat vann Serie A två gånger. Klubben gick i konkurs 2004. Samma år bildades efterträdaren Napoli Soccer. Klubben bytte därefter tillbaka till sitt gamla namn och spelar sedan säsongen 2007/2008 återigen i Serie A.

Historia[redigera | redigera wikitext]

SSC Napoli grundades 1904 som Naples Foot-Ball & Cricket Club i Neapel av engelska hamnarbetare. Klubbfärgen ljusblått symboliserar havet och himlen. 1922 gick föreningen samman med Internazionale Agnano under namnet Internapoli. 1926 skapades den nutida föreningen under namnet Associazione Calcio Napoli. Samma år deltog man för första gången i det italienska mästerskapet. En tidig fotbollsidol i Napoli var Attila Sallustro.

1959 började man spela på Stadio San Paolo. Klubbens största framgångar fram till 1980-talet var två segrar i italienska cupen 1962 och 1976.

Storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

1984 kom Maradona till klubben från FC Barcelona för tidens då högsta tranfersumma. Nu gick klubben upp i Serie A:s toppskikt. 1987 vann klubben för första gången italienska mästerskapet och samma år vann man dessutom cupen. 1990 vann man återigen italienska ligan.

De tuffa åren[redigera | redigera wikitext]

Efter storhetstiden med Maradona på 1980-talet gick Napoli mot dystrare tider. Laget hölls i schack i början av 1990-talet, men den stora tiden var över och ett generationsskifte var på gång. Men med dåliga ekonomiska resultat var det svårt att mäta sig med de största. Napoli var i slutet av 1990-talet en skugga av sitt forna jag och åkte ur Serie A. Men laget kom tillbaka och blev uppflyttade till högsta serien igen efter bara en säsong i Serie B. Efter en tuff bottenstrid under säsongen som följde blev Napoli dock återigen ett av de förlorande lagen, laget var en poäng från att få stanna, men man fick lämna igen. 2001 var laget nära att nå uppflyttning men missade precis.

Laget sjönk längre och längre ner i Serie B och de annars så fotbollsfanatiska napolitanarna tröttnade på att ständigt se sitt lag förlora och slutade därför att gå på matcherna. Detta gjorde att klubbens ekonomi försämrades avsevärt och den 4 augusti 2004 gick SSC Napoli i konkurs efter att deras skulder på drygt 70 miljoner euro ansågs för höga. Laget bytte därefter namn till Napoli Soccer och det var början till vändningen.

Napoli Soccer[redigera | redigera wikitext]

Förlusten i rätten blev tuff och klubben blev tvångsdegraderad till Serie C1. Hela staden Neapel var förtvivlad och många ansåg att klubben blivit orättvist behandlad eftersom andra lag från norra Italien i en liknande situation inte hade blivit tilldömda ett straff.

Men den stora vändningen skulle komma när filmproducenten Aurelio De Laurentiis köpte upp klubben för 33 miljoner euro kort därefter. Han satte tidigt upp målet; Att spela i Europa inom en femårsperiod. De Laurentiis förstod att klubben behövde nyförvärv inte bara på spelarsidan utan även i styrelsen. Därför värvades sportchefen Pierpaulo Marino från Udinese till Napoli. Marino hade öga för talanger ansåg De Laurentiis och detta kom att bli en väldigt bra värvning. Eduardo "Edy" Reja anställdes till tränare. Den första säsongen i Serie C gick som förväntat väldigt bra, men oturligt nog föll laget i kvalet till Serie B mot Avellino med sammanlagt 2-1. Detta sågs som ett misslyckande men säsongen därpå vann man och gick upp till Serie B. Detta till stor hjälp av den otroliga publiken i den avgörande matchen på San Paulo mot Perugia som laget vann med 2-1. Napoli han under sin korta sejour i Serie C att slå publikrekordet i Serie C med hästlängder när de i en match hade enastående 51 000 på plats och dessutom hade Italiens fjärde största publiksiffra per match, trots att de låg i Serie C.

Tillbaka i rampljuset[redigera | redigera wikitext]

Den 23 maj 2006 köpte De Laurentiis tillbaka namnet SSC Napoli samt alla framgångar genom åren. Inför säsongen i Serie B storsatsades det och truppen förstärktes med namn som Paolo Cannavaro, Samuele Dalla Bona, Roberto De Zerbi och Christian Bucchi. Spelare som alla var starka karaktärer på planen- De Zerbi hade säsongen innan hjälpt Catania att bli uppflyttade till Serie A och Christian Bucchi hade säsongen tidigare blivit Serie Bs skyttekung för Modena. Napoli blev tillsammans med Juventus och Genoa snabbt utsedd till favorit att bli uppflyttad, vilket de också blev efter en säsong där alla dessa tre lag flyttades upp tack vare "15-poängs-regeln" (som säger att om det skiljer 15 poäng mellan 3:an och 4:an så uteblir kval). Napoli slutade på 2:a plats efter Juventus och var det enda laget i serien som var obesegrad på hemmaplan. I sista omgången möttes dessutom Genua och Napoli i Genua där ett oavgjort resultat skulle ge båda lagen Serie A spel medan en vinst skulle innebära att förloraren skulle få kvala till Serie A. Resultatet blev inte allt för oväntat oavgjort och planen stormades i slutminuterna i glädje från bägge sidor trots att matchen inte var avslutad. Detta ledde till en väldigt rolig incident.

Säsongen 2007/2008[redigera | redigera wikitext]

Napoli var i Serie A för att stanna och att upprepa jojo-leken på 90-talet var inte ett alternativ. Klubben förstärkte laget med ett antal spelare, både rutinerade som Blasi och Zalayeta och riktigt stora talanger som Lavezzi, Hamsik och Gargano. Laget spelade över allas förväntningar och alla var väldigt imponerade över sportchef Marinos stora fynd i Hamsik, Lavezzi och Gargano. Laget förstärktes ytterligare vid "Januari-fönstret" då Mannini, Santacrose och Navarro hämtades in. Både Mannini och Santacrose kom snabbt att bli en del av startelvan. Men överlag var detta säsongen då Lavezzi, Gargano och Hamsik fick sina genombrott i Serie A och som fick storklubbarna i Europa att få upp intresset för dessa talanger. Men Napoli tackade nej till buden. Klubben slutade till sist på en 8:e plats, en oväntat bra säsong där laget spelade riktigt bra mot seriens giganter. De Laurentiis mål med Europaspel inom en femårsperiod blev verkställd på bara fyra när det stod klart att Intertoto-cupen blev aktuell för Napoli.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

För lista som innehåller både nuvarande och före detta fotbollsspelare i SSC Napoli, se Kategori:Spelare i SSC Napoli

Spelartruppen 2013/2014[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 31 januari 2014[1]
Nr Nat. Pos Namn
1 Brasilien MV Rafael
2 Frankrike F Anthony Réveillère
3 Brasilien F Bruno Uvini
4 Brasilien F Henrique
5 Uruguay F Miguel Britos
7 Spanien A José Callejón
8 Italien MF Jorginho
9 Argentina A Gonzalo Higuaín
11 Italien MF Christian Maggio (vice kapten)
13 Italien MF Davide Bariti
14 Belgien A Dries Mertens
15 Italien MV Roberto Colombo
16 Italien F Giandomenico Mesto
Nr Nat. Pos Namn
17 Slovakien MF Marek Hamšík Captain sports.svg
18 Colombia F Juan Zúñiga
19 Makedonien A Goran Pandev
20 Schweiz MF Blerim Džemaili
21 Argentina F Federico Fernández
22 Kroatien MF Josip Radošević
24 Italien A Lorenzo Insigne
25 Spanien MV Pepe Reina
31 Algeriet F Faouzi Ghoulam
33 Spanien F Raúl Albiol
85 Schweiz MF Valon Behrami
88 Schweiz MF Gökhan İnler
91 Colombia A Duván Zapata


Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelare med flest matcher i Napoli
  1. Italien Giuseppe Bruscolotti – 511 (16 säsonger)
  2. Italien Antonio Juliano – 505 (16 säsonger)
  3. Italien Moreno Ferrario – 396 (11 säsonger)
  4. Italien Ciro Ferrara – 322 (10 säsonger)
  5. Italien Bruno Gramaglia – 275 (11 säsonger)
  6. Italien Paolo Cannavaro – 274 (8 säsonger)
  7. Italien Carlo Buscaglia – 273 (10 säsonger)
  8. Paraguay/Italien Attila Sallustro – 268 (11 säsonger)
  9. Italien Luigi Pogliana – 263 (10 säsonger)
  10. Italien Dino Panzanato – 262 (9 säsonger)
    Slovakien Marek Hamšík – 262 (6 säsonger)


Spelare med flest gjorda mål i Napoli
  1. Argentina Diego Maradona - 115 (7 säsonger)
  2. Paraguay/Italien Attila Sallustro – 111 (11 säsonger)
  3. Uruguay Edinson Cavani - 104 (3 säsonger)
  4. Italien Antonio Vojak - 103 (6 säsonger)
  5. Brasilien/Italien José Altafini - 97 (7 säsonger)
  6. Brasilien Careca - 96 (6 säsonger)
  7. Italien Giuseppe Savoldi - 77 (4 säsonger)
  8. Brasilien Cané - 70 (10 säsonger)
  9. Slovakien Marek Hamšík – 70 (6 säsonger)
  10. Brasilien Luís Vinício - 70 (5 säsonger)
Världs- och kontinentalmästare under kontrakt med Napoli

Tränare[redigera | redigera wikitext]

  • Österrike Antonio Kreutzer (1926–27)
  • Ungern Ferenc Molnár (1927–28)
  • Italien Giovanni Terrile (1927–28)
  • Österrike Rolf Steiger (1927–28)
  • Österrike Otto Fischer (1928–29)
  • Italien Giovanni Terrile (1928–29)
  • England William Garbutt (1929–35)
  • Ungern Károly Csapkay (1935–36)
  • Italien Angelo Mattea (1936–38)
  • Ungern Eugen Payer (1938–39)
  • Italien Paolo Iodice (1938–39)
  • Italien Adolfo Baloncieri (1939–40)
  • Italien Antonio Vojak (1940–43)
  • Brasilien Paolo Innocenti (1943)
  • Uruguay Raffaele Sansone (1945–46)
  • Italien Giovanni Vecchina (1947–48)
  • Italien Felice Borel (1948–49)
  • Italien Luigi De Manes (1948–49)
  • Italien Vittorio Mosele (1948–49)
  • Italien Eraldo Monzeglio (1948–56, 1962–63)
  • Italien Amedeo Amadei (1956–61)
  • Italien Annibale Frossi (1959)
  • Paraguay Attila Sallustro (1961)
  • Italien Fioravante Baldi (1961–62)
  • Argentina Bruno Pesaola (1962–68, 1976–77, 1982–83)
  • Italien Roberto Lerici (1963–64)
  • Italien Giovanni Molino (1963–64)
  • Italien Giuseppe Chiappella (1968–73)
  • Italien Egidio Di Costanzo (1968–69)
  • Brasilien Luís Vinício (1973–76, 1978–80)
  • Italien Alberto Del Frati (1976)
  • Italien Rosario Rivellino (1976)
  • Italien Gianni Di Marzio (1977–79)
  • Brasilien Angelo Benedicto Sormani (1979–80)
  • Italien Rino Marchesi (1980–82, 1983–84)
  • Italien Massimo Giacomini (1982–83)
  • Italien Gennaro Rambone (1982–83)
  • Italien Piero Santin (1983–84)
  • Italien Ottavio Bianchi (1985–89, 1992–93)
  • Italien Alberto Bigon (1989–91)
  • Italien Claudio Ranieri (1991–93)
  • Italien Marcello Lippi (1993–94)
  • Italien Vincenzo Guerini (1994)
  • Jugoslavien Vujadin Boškov (1995–96)
  • Italien Luigi Simoni (1996–97, 2003–04)
  • Italien Vincenzo Montefusco (1997, 1998, 1999)
  • Italien Bortolo Mutti (1997–98)
  • Italien Carlo Mazzone (1997–98)
  • Italien Giovanni Galeone (1997–98)
  • Italien Renzo Ulivieri (1998–99)
  • Italien Walter Novellino (1999–2000)
  • Tjeckoslovakien Zdeněk Zeman (2000)
  • Italien Emiliano Mondonico (2000–01)
  • Italien Luigi De Canio (2001–02)
  • Italien Franco Colomba (2002–03)
  • Italien Franco Scoglio (2002–03)
  • Italien Andrea Agostinelli (2003–04)
  • Italien Giampiero Ventura (2004–05)
  • Italien Edoardo Reja (2005–09)
  • Italien Roberto Donadoni (2009)
  • Italien Walter Mazzarri (2009–13)
  • Spanien Rafael Benitez (2013-}

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Team – The Rooster” (på engelska). sscnapoli.it. SSC Napoli. http://www.sscnapoli.it/web/listplayer.aspx#&slider1=1. Läst 31 januari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]