Mauritz Stiller
| Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Finska Wikipedia är ingen källa. (2012-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Mauritz Stiller | |
Mauritz Stiller, 1927
|
|
| Födelsenamn | Moshe Stiller |
|---|---|
| Född | 17 juli 1883 Helsingfors, Finland |
| Död | 18 november 1928 (45 år) Stockholm, Sverige |
| Andra namn | Mosje, Moje (smeknamn) |
| År som aktiv | 1899–1928 |
| IMDb | |
Mauritz Stiller, egentligen Moshe Stiller, född 17 juli 1883 i Helsingfors i Finland, död 18 november 1928 i Stockholm, var en regissör, skådespelare och manusförfattare. Tillsammans med Victor Sjöström bildade han 1922 filmproduktionsbolaget AB Svensk Filminspelning. Han anses ha varit den som upptäckte Greta Garbo. Han har även fått ett gymnasium döpt efter sig, Stillerska Filmgymnasiet på Lidingö.
Innehåll |
Tiden i Finland [redigera]
Stiller föddes i en rysk-polsk judisk familj och blev föräldralös som fyraåring, när hans mor begick självmord. Hans far hade redan tidigare avlidit. En bekant till familjen, hattfabrikören Katzmann, tog hand om pojken. Han fick arbeta i Katzmanns hattaffär, men närde drömmar om att bli skådespelare. Som 16-åring anslöt han sig till ett teatersällskap och kom snabbt in på Finlands Nationalteater (Suomen Kansallisteatteri). Han var lång och såg bra ut och spelade ofta komiska roller på grund av sin livlighet. Han uppträdde både i Helsingfors och Åbo.[1]
En lovande karriär avbröts när Stiller blev inkallad till tsarens armé. Hans far var skriven i Novgorod, så Stiller förflyttades dit. Han lyckades dock fly och tog sig till Sverige och Stockholm.[1]
Karriär i Sverige [redigera]
Stiller fortsatte som skådespelare och regissör på Strindbergs Intima Teater i Stockholm, men knöts 1912 som den andre huvudregissören vid sidan av Victor Sjöström till Svenska Bio som senare uppgick i Svensk Filmindustri. Han var omedelbart en mycket produktiv regissör och spelade in ett 30-tal filmer, korta och långa, mellan 1912–1915. Dessa filmer har dock alla förstörts eller försvunnit, så det går inte att säga något om hans tidiga filmproduktion. En del manus skrivna av honom finns dock från den tiden.[1]
Flera av Stillers filmer hade en raffinerad berättarstruktur med olika fiktiva nivåer. I inledningen av Vingarne (1916) får exempelvis regissören Stiller en idé till en film när han står och tittar på Carl Milles skulptur med samma namn, och resten av Vingarne handlar om förverkligandet av denna filmidé. Vingarne avslutas med galapremiären av denna film, som också heter Vingarne, på Röda Kvarn i Stockholm.
Thomas Graals bästa film (1917) handlar om manusförfattaren Thomas Graal (spelad av Victor Sjöström) som förälskar sig i sin sekreterare Bessie. Efter att hon lämnat honom börjar han skriva ett filmmanus om deras möte och fantiserar sedan ihop en fortsatt kärlekshistoria. I takt med att han skriver på sin berättelse får vi se den rullas upp i bild, samtidigt som vi också får se vad som faktiskt händer i hans och Bessies liv. Filmen blev så populär att också en uppföljare, Thomas Graals bästa barn (1918), gjordes.
År 1920 hade Stillers Erotikon premiär, en komedi som skildrar det flirtiga spelet mellan den gifta Irene och hennes rivaliserande beundrare, Felix och Preben. "Det är omöjligt att tänka sig Ernst Lubitsch utan denna föregångare av Mauritz Stiller." — Ingmar Bergman.
Stiller är även känd som den som upptäckte Greta Garbo och tog med henne till Hollywood. Hon fick sitt genombrott inom filmen 1924 i hans stumfilm Gösta Berlings saga baserad på Selma Lagerlöfs bok med samma namn. Innan dess hade Stiller även filmatiserat ett annat av Selma Lagerlöfs verk Herr Arnes penningar – under namnet Herr Arnes pengar (1919). Väl i Hollywood blev han redan efter tio dagar avskedad som regissör till Garbo-filmen The Temptress (1926) och hans vistelse i Hollywood blev inte speciellt framgångsrik.[källa behövs]
Stiller återvände sjuk till Sverige 1928. Han dog senare samma år den 18 november klockan 01.15 på Röda korsets sjukhem i Stockholm.[2]
Stiller, SF och Ivar Kreuger [redigera]
Mauritz Stiller blev bekant med Ivar Kreuger genom Charles Magnusson som av en slump kom i kontakt med Ivar Kreuger någon gång 1912–1913 när biografen Röda Kvarn var tvingad att flytta från sin ursprungliga plats på Hamngatan för att göra plats för nya NK-huset (som uppfördes av byggföretaget Kreuger & Toll 1913–1914).[källa behövs]
En mäklare tipsade om en obebyggd tomt på Biblioteksgatan som visade sig tillhöra Ivar Kreuger. Det resulterade i att Ivar Kreuger ordnade så att biografen Röda Kvarn kunde inrättas i den fastighet som var planerad på tomten. Ivar Kreuger blev genom kontakten med Charles Magnusson intresserad av filmindustrin som investeringsobjekt och gick in som majoritetsägare i Svensk Filmindustri (SF) när bolaget grundades 1919.[källa behövs]
I juni 1924, vid midsommartid när dåtidens mest populära filmstjärnor Mary Pickford och Douglas Fairbanks var på besök i Stockholm med Mauritz Stiller som värd blev de via Charles Magnusson bjudna på en rundtur i Stockholms skärgård av Ivar Kreuger i hans båt Loris. Med på färden var också Greta Garbo med flera.[källa behövs]
Färden utgick från Ivar Kreugers representationsvilla Lilla Skuggan på Norra Djurgården ut till Charles Magnussons sommarställe på Skarpö norr om Vaxholm och vidare via Lindalssundet ut till Ivar Kreugers sommarställe på Ängsholmen i Kanholmsfjärden och därefter, enligt obekräftade uppgifter, ner till Grand Hotell i Saltsjöbaden där SF bjöd på middag.[källa behövs]
Man ville visa upp Stockholm från sin bästa sida för de celebra gästerna. En film på cirka sex minuter från besöket i Stockholm, gjord av SF, finns i Sveriges Radios arkiv (som äger SF-arkivet), där man kan se delar av båtfärden. [källa behövs]
Filmografi [redigera]
- 1928 – Street of Sin (regi)
- 1927 – The Woman on Trial (regi)
- 1927 – Barbed Wire (regi)
- 1927 – Hotel Imperial (regi)
- 1926 – Fresterskan (The Temptress) (regi)
- 1924 – Gösta Berlings saga (regi, manus)
- 1923 – Gunnar Hedes saga (regi, manus)
- 1921 – De landsflyktige (regi, manus)
- 1921 – Johan (regi, manus)
- 1920 – Fiskebyn (regi)
- 1920 – Erotikon (manus, regi)
- 1919 – Sången om den eldröda blomman (manus, regi)
- 1919 – Herr Arnes pengar (regi, manus)
- 1918 – Thomas Graals bästa barn (regi)
- 1917 – Thomas Graals bästa film (regi)
- 1917 – Alexander den Store (regi, manus)
- 1916 – Vingarne (roll, manus, regi)
- 1916 – Lyckonålen (regi)
- 1916 – Kärlek och journalistik (regi)
- 1916 – Kampen om hans hjärta (regi)
- 1916 – Balettprimadonnan (regi)
- 1915 – När konstnärer älska (regi)
- 1915 – Mästertjuven (regi)
- 1915 – Minlotsen (regi)
- 1915 – Madame de Thèbes (regi)
- 1915 – Lekkamraterna (regi, manus)
- 1915 – Hämnaren (regi)
- 1915 – Hans hustrus förflutna (regi)
- 1915 – Hans bröllopsnatt (regi)
- 1915 – Dolken (regi, manus)
- 1914 – Stormfågeln (regi)
- 1914 – Skottet (regi)
- 1914 – Det röda tornet (regi, manus)
- 1914 – När svärmor regerar (regi, manus, roll)
- 1914 – För sin kärleks skull (regi, manus)
- 1914 – Bröderna (film) (regi)
- 1914 – Kammarjunkaren (manus)
- 1913 – Vampyren (regi, manus)
- 1913 – På livets ödesvägar (regi)
- 1913 – En pojke i livets strid (regi)
- 1913 – Den okända (regi, manus)
- 1913 – När larmklockan ljuder (regi)
- 1913 – När kärleken dödar (regi, manus)
- 1913 – Den moderna suffragetten (regi, manus)
- 1913 – Mannekängen (regi, manus) (Ej fullbordad)
- 1913 – Livets konflikter (regi)
- 1913 – Gränsfolken (regi)
- 1913 – Barnet (regi)
- 1912 – Den tyranniske fästmannen (roll, manus, regi)
- 1912 – Trädgårdsmästaren (roll, manus)
- 1912 – De svarta maskerna (regi, manus)
- 1912 – Mor och dotter (regidebut, manus)
- 1912 – I lifvets vår (roll)
Referenser [redigera]
- ^ [a b c] Källa: Stiller i finska Wikipedia
- ^ Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm (1979) ISBN 91-46-13379-8, sidan 53.
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Mauritz Stiller.
- Mauritz Stiller på Svensk Filmdatabas
- Mauritz Stiller på Internet Movie Database (engelska)
- Greta Garbos Saga, Stockholm 1929, Albert Bonniers Förlag
|
|||||||||||||||||