Panterlo
| Panterlo Status i världen: Akut hotad[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Kattdjur Felidae |
| Underfamilj | Felinae |
| Släkte | Lodjur Lynx |
| Art | Panterlo L. pardinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lynx pardinus | |
| Auktor | Temminck, 1827 |
| Utbredning | |
Panterlons utbredning
|
|
| Synonymer | |
| Lynx pardina | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Panterlon (Lynx pardinus) är en lodjursart som lever sällsynt på den Iberiska halvön. Arten kallas även iberiskt lodjur. Arten är akut utrotningshotad; det tros inte finnas fler än 150 fertila individer kvar.[1] Den är världens mest utsatta kattdjursart.[2]
Innehåll |
[redigera] Systematik
Enligt molekylärgenetiska undersökningar som gjordes under 1990-talet av Stephen J. O’Brien utvecklades släktet lodjur (Lynx) av en grupp stora kattdjur som delade sig för tre till sju miljoner år sedan i två stora sidogrenar. Den första grenen delade sig för 2,8 miljoner år sedan i arterna trädleopard, lejon, tiger, jaguar, leopard och snöleopard. Ur den andra grenen, som utgjordes av ett tidigt lodjur Lynx issiodorensis, bildades släktet Lynx och marmorkatten.[3]
Panterlon beskrevs taxonomiskt första gången 1827 av Coenraad Jacob Temminck. Idag kategoriseras den som en självständig art i släktet lodjur. Tidigare behandlades den tillsammans med det europeiska lodjuret (Lynx lynx) och det kanadensiska lodjuret (Lynx canadensis) som underart till en gemensam art. Enligt upphittade fossil skilde sig panterlon redan för 1,6 till 2 miljoner år sedan från de andra arterna i släktet.
[redigera] Kännetecken
Till utseendet liknar panterlon det europeiska lodjuret. Båda arterna har långa ben, en skalle som är typisk för kattdjur och ett karakteristiskt skägg vid kinden som med en längd av fem till åtta centimeter är mer framträdande än hos det europeiska lodjuret. Dessutom är panterlons svans lika rudimentär som hos de andra lodjuren. På toppen av de trekantiga öronen har den tofsar som består av penselliknande hår. Dessa hår förbättrar djurets hörselförmåga. Experiment på europeiskt lodjur visade att avsaknaden av dessa hår minskar hörseln betydligt.[4]
Panterlon är betydligt mindre än den som förekommer i andra europeiska länder. Med en kroppsvikt av nio till femton kilogram väger den bara en tredjedel av den europeiska lon.[5] Pälsen har oftast mörkare och tydligare fläckar än pälsen på det europeiska lodjuret. Vanligtvis skiljer man mellan två olika typer: Den första typen har 12 stora fläckar med en diameter av två centimeter; den andra typen som är vanligare har flera mindre fläckar med en centimeters diameter. Pälsens grundfärg är mörkt rödgul. I allmänhet är panterlons päls mindre tät än pälsen på det europeiska lodjuret.
[redigera] Utbredning
Antagligen har arten tidigare haft ett utbredningsområde som omfattade hela Spanien och Portugal. En studie från 2005 visade att populationen bara bestod av 160 individer. Dessa lever isolerade från varandra i skilda regioner på ett 585 kvadratkilometer stort område, ojämnt fördelade över den iberiska halvön.[5] Enskilda exemplar förekommer i det portugisiska Algarve och de andra i Spanien. De två största populationerna finns i naturparkerna Doñana och Sierra de Andújar i provinsen Jaén.
[redigera] Habitat
Panterlon föredrar ett habitat som utgörs av öppna landskap med några träd och buskar. Ofta förekommer arten i regioner med korkekar och cistrosor.[6] De är på så sätt mindre anpassade till livet i skogen än det europeiska lodjuret. De flesta panterlo finns i bergsregioner men det beror på människans jakt och inte på naturliga förutsättningar.
I jämförelse med det europeiska lodjuret har individerna betydligt mindre revir. Varje individ har ett territorium som är ungefär 300 hektar stort. Liksom hos den andra europeiska arten är revirets storlek avhängig av tillgången till föda och av möjligheter att gömma sig. Dessutom ska det finnas vattendrag eller dammar i reviret.[6]
[redigera] Föda
Dessa kattdjur jagar på natten. Deras huvudsakliga byte är vildkaniner. Andelen av kaniner i födan är beroende på kaninernas antal i jämförelse med andra bytesdjur. I spanska bergsregioner utgör kaniner 56 procent av födan. I nationalparken Doñana består födan däremot till 79 procent av kaniner.[7]
Förutom kaniner jagar panterlon andra mindre däggdjur som gnagare och harar. I områden där det förekommer ankor tillhör dessa panterlons byte. I nationalparken Doñana utgör de till och med 9 procent av dess föda. Även fälthöns som till exempel rödhöna (Alectoris rufa) och andra mindre fåglar ingår i födan. Däremot är panterlon för liten för att jaga vuxna rådjur, kronhjort, mufflonfår och dovhjort men ungdjur av dessa arter jagas regelbundet. I vissa fall dödar panterlon ungdjur av vildsvin.[8] En vuxen panterlo behöver ungefär ett kilogram kött per dag. Det är hälften av det europeiska lodjurets behov.
[redigera] Beteende under jakten
Liksom den andra europeiska arten är panterlon ett djur som uppvaktar sitt byte och utnyttjar överraskningseffekten. I motsats till vargen springer den inte efter bytet tills rovet är trött. Oftast sitter den i närheten av kaninernas bon tills de kommer ut. Panterlon smyger fram tills avståndet är fyra meter eller mindre och sedan gör den några hopp för att döda bytet. Panterlon dödar kaninerna med ett bett i djurets nacke. När det gäller ungdjur av rådjur, kronhjort och dovhjort biter panterlon i strupen.
I motsats till det europeiska lodjuret föredrar panterlon att flytta bytet från platsen där rovet blev dödat. Den kan bära kaniner större sträckor innan den sätter sig ner för att äta djuret med undantag av de största benen och några bitar av pälsen. Större bytesdjur drar den bara på marken några meter från fångstplatsen. Är bytet för stort för att ätas på en gång kommer panterlon ofta tillbaka. De delar som blir kvar gömmer panterlon under marken.[9]
[redigera] Status och hot
[redigera] Antalet individer och orsaker till antalets minskning
Beståndets minskning är dramatisk. Troligtvis fanns vid början av 1900-talet 100 000 individer. Fram till 1960 minskade populationen till 3 000 exemplar och även utbredningsområdet minskade tydligt. Redan vid denna tid var några grupper geografiskt skilda från andra grupper och djuret hotas därför av inavel. Under 1980-talet fanns ungefär 1 000 till 1 200 panterlo som vistades i ett 11 000 kvadratkilometer stort område. Vid året 2002 fanns bara 200 individer kvar. Antalet honor med förmåga att para sig uppskattades till 30.[10]
Det finns olika orsaker till denna utveckling. En orsak är panterlons beroende av vildkaninernas bestånd och dess fluktuationer. Den vanliga kaninpesten (myxomatos) och människans jakt på kaniner påverkar därför beståndet av panterlon negativt. Även ändrade jordbruksmetoderna påverkar arten. När den traditionella metoden med svedjebruk för att odla på små åkrar övergavs så minskade tillfredsställande habitat för vildkaninerna. De områden som var oanvända hade alltför täta buskar och de områden med intensivt jordbruk saknade gömställen.
[redigera] Skyddsåtgärder
För att skydda panterlon inrättade den spanska regeringen åtgärder som ska hålla kaninernas bestånd stabilt.[11] I en del områden ändrades jordbruksmetoderna till en form som är nyttig för kaniner. Med dessa åtgärder gagnar inte bara panterlon utan även andra hotade arter som till exempel kejsarörnen.
I vissa regioner sätts foder ut för panterlon. Till exempel finns särskilt byggda staket som är öppna på en sida så att panterlon kan komma in och döda de harar och kaniner som sätts ut. Med dessa insatser hjälps huvudsakligen honor med ungar som har ett större behov av föda.[12]
Dessutom avlas i nationalparken Doñana för närvarande 15 panterlo i fångenskap. I mars 2005 fick honan Saliega de tre första ungarna av panterlo som fötts i fångenskap. I mars 2006 tillkom ytterligare två av samma hona.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Noter
- ^ [a b] Cat Specialist Group 2002. Lynx pardinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 27 november 2006.
- ^ Tolfte utgåvan av LynxBrief
- ^ Hofrichter och Berger, s. 38 och 49
- ^ Kalb, s. 19
- ^ [a b] Kalb, s. 155
- ^ [a b] Kalb, s. 156
- ^ Kalb, s. 159
- ^ Kalb, s. 158f
- ^ Kalb, s. 161
- ^ Kalb, s. 166
- ^ Hofrichter och Berger, s. 50
- ^ Kalb, s. 163
[redigera] Tryckta källor
- Hofrichter, Robert och Berger, Elke: Der Luchs – Rückkehr auf leisen Pfoten. Leopold Stocker Verlag, Graz 2004, ISBN 3-7020-1041-6 (tyska)
- Kalb, Roland: Bär, Luchs, Wolf – Verfolgt, Ausgerottet, Zurückgekehrt, Leopold Stocker Verlag, Graz 2007, ISBN 978-3-7020-1146-8 (tyska)
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Panterlo
