Panterlo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Panterlo
Status i världen: Akut hotad[1]
Linces12.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Kattdjur
Felidae
Underfamilj Felinae
Släkte Lodjur
Lynx
Art Panterlo
L. pardinus
Vetenskapligt namn
§ Lynx pardinus
Auktor Temminck, 1827
Utbredning
Panterlons utbredning
Panterlons utbredning
Synonymer
  • Lynx pardina
  • Iberiskt lodjur
Hitta fler artiklar om djur med

Panterlo (Lynx pardinus) är en lodjursart endemisk för Iberiska halvön och kallas även iberiskt lodjur. Arten är akut utrotningshotad och uppskattningar gör gällande att det bara finnas omkring 150 fertila individer kvar.[1] Den är världens mest utsatta kattdjursart.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Molekylärgenetiska studier från 1990-talet av Stephen J. O’Brien indikerar att släktet lodjur (Lynx) utvecklades ur en grupp stora kattdjur som evolverade för tre till sju miljoner år sedan till två stora utvecklingslinjer. Ur den första utvecklingslinjen bildades för 2,8 miljoner år sedan arterna trädleopard, lejon, tiger, jaguar, leopard och snöleopard. Ur den andra linjen, som utgjordes av ett tidigt lodjur Lynx issiodorensis, bildades släktet Lynx och marmorkatten.[3]

Panterlon beskrevs taxonomiskt första gången 1827 av Coenraad Jacob Temminck. Tidigare behandlades den tillsammans med det europeiska lodjuret (Lynx lynx) och det kanadensiska lodjuret (Lynx canadensis) som underart till en gemensam art. Studier av fossil indikerar att panterlon skilde sig från de andra arterna inom släktet för 1,6 till 2 miljoner år sedan.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Till utseendet liknar panterlon det europeiska lodjuret. Båda arterna har långa ben, en skalle som är typisk för kattdjur och ett karakteristiskt skägg vid kinden som med en längd på fem till åtta centimeter är mer framträdande än hos det europeiska lodjuret. Dessutom är panterlons svans lika rudimentär som hos de andra lodjuren. På toppen av de trekantiga öronen har den tofsar som består av penselliknande hår. Dessa hår förbättrar djurets hörselförmåga. Experiment har visat att avsaknaden av dessa hår minskar hörseln betydligt.[4]

Panterlon är betydligt mindre än den som förekommer i andra europeiska länder. Med en kroppsvikt av nio till femton kilogram väger den bara en tredjedel av den europeiska lon.[5] Pälsen har oftast mörkare och tydligare fläckar än pälsen på det europeiska lodjuret. Vanligtvis skiljer man mellan två olika typer: Den första typen har 12 stora fläckar med en diameter av två centimeter; den andra typen som är vanligare har flera mindre fläckar med en centimeters diameter. Pälsens grundfärg är mörkt rödgul. I allmänhet är panterlons päls mindre tät än pälsen på det europeiska lodjuret.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Antagligen har arten tidigare haft ett utbredningsområde som omfattade hela Spanien och Portugal. En studie från 2005 visade att populationen bara bestod av 160 individer. Dessa lever isolerade från varandra i skilda regioner på ett 585 kvadratkilometer stort område, ojämnt fördelade över den iberiska halvön.[5] Enskilda individer förekommer i portugisiska Algarve och övriga i Spanien. De två största populationerna finns i naturparkerna Doñana och Sierra de Andújar i provinsen Jaén.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Panterlon föredrar ett habitat av öppna landskap med enstaka träd och buskar. Ofta förekommer arten i regioner med korkekar och cistrosor.[6] De är på så sätt sämre anpassade till ett liv i skogen än det europeiska lodjuret. De flesta lever i bergsregioner men det beror på människans jakt och inte på naturliga förutsättningar.

I jämförelse med det europeiska lodjuret har individerna betydligt mindre revir. Varje individ har ett territorium på ungefär 300 hektar. Liksom hos europeisk lo beror revirets storlek på tillgång till föda och av möjligheter att gömma sig. Dessutom ska det finnas vattendrag eller dammar i reviret.[6]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Panterlon jagar på natten. Deras huvudsakliga byte är vildkaniner, och andelen beror på kaninernas antal i jämförelse med andra bytesdjur. I spanska bergsregioner utgör kaniner 56 procent av födan medan den utgör 79 procent I nationalparken Doñana.[7]

Förutom kaniner jagar panterlon mindre däggdjur som gnagare och harar. I områden där det förekommer ankor tillhör dessa panterlons byte som i nationalparken Doñana där de utgör 9 procent av födan. Även fälthöns som rödhöna och andra mindre fåglar ingår i födan. Däremot är panterlon för liten för att jaga vuxna rådjur, kronhjort, mufflonfår och dovhjort men ungdjur av dessa arter jagas regelbundet. I vissa fall dödar panterlon ungdjur av vildsvin.[8] En vuxen panterlo behöver ungefär ett kilogram kött per dag. Det är hälften av det europeiska lodjurets behov.

Beteende under jakten[redigera | redigera wikitext]

Liksom den andra europeiska arten är panterlon ett djur som uppvaktar sitt byte och utnyttjar överraskningseffekten. I motsats till vargen springer den inte efter bytet tills rovet är trött. Oftast sitter den i närheten av kaninernas bon tills de kommer ut. Panterlon smyger fram tills avståndet är fyra meter eller mindre och sedan gör den några hopp för att döda bytet. Panterlon dödar kaninerna med ett bett i djurets nacke. När det gäller ungdjur av rådjur, kronhjort och dovhjort biter panterlon i strupen.

I motsats till det europeiska lodjuret föredrar panterlon att flytta bytet från platsen där rovet blev dödat. Den kan bära kaniner större sträckor innan den sätter sig ner för att äta djuret med undantag av de största benen och några bitar av pälsen. Större bytesdjur drar den bara på marken några meter från fångstplatsen. Är bytet för stort för att ätas på en gång kommer panterlon ofta tillbaka. De delar som blir kvar gömmer panterlon under marken.[9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Doñana nationalpark är ett av de områden där panterlon lever

Antalet individer och orsaker till antalets minskning[redigera | redigera wikitext]

Beståndets minskning är dramatisk. Troligtvis fanns vid början av 1900-talet 100 000 individer. Fram till 1960 minskade populationen till 3 000 exemplar och utbredningsområdet minskade betydligt. Redan vid denna tid var populationen fragmenterad och djuret hotas därför av inavel. Under 1980-talet fanns ungefär 1 000 till 1 200 panterlo som vistades i ett 11 000 kvadratkilometer stort område. År 2002 fanns bara 200 individer kvar. Antalet honor med förmåga att para sig uppskattades till trettio.[10]

Det finns orsaker till minskningen, bland annat panterlons beroende av vildkaninernas bestånd och dess fluktuationer. Den vanliga kaninpesten (myxomatos) och människans jakt på kaniner påverkar därför beståndet av panterlon negativt. Även ändrade jordbruksmetoder påverkar arten. När den traditionella metoden med svedjebruk för att odla på små åkrar övergavs, minskade habitaten lämpliga för vildkaninerna. De områden som var oanvända hade alltför täta buskar och områdena med intensivt jordbruk saknade gömställen.

Skyddsåtgärder[redigera | redigera wikitext]

För att skydda panterlon inrättade den spanska regeringen åtgärder som ska stabilisera kaninernas bestånd.[11] I en del områden ändrades jordbruksmetoderna för att gagna kaninerna, en åtgärd som även är positiv för andra hotade arter som kejsarörnen.

I vissa regioner stödutfodras panterlon. Till exempel finns särskilt byggda staket som är öppna på en sida så att panterlon kan komma in och döda de harar och kaniner som sätts ut. Dessa insatser gangnar huvudsakligen honor med ungar som har större behov av föda.[12]

Dessutom förekommer det ett avelporogram i nationalparken Doñana med 15 panterloer i fångenskap. I mars 2005 fick honan Saliega de tre första ungarna av panterlo som fötts i fångenskap. I mars 2006 tillkom ytterligare två av samma hona.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Cat Specialist Group 2002. Lynx pardinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 27 november 2006.
  2. ^ Tolfte utgåvan av LynxBrief
  3. ^ Hofrichter och Berger, s. 38 och 49
  4. ^ Kalb, s. 19
  5. ^ [a b] Kalb, s. 155
  6. ^ [a b] Kalb, s. 156
  7. ^ Kalb, s. 159
  8. ^ Kalb, s. 158f
  9. ^ Kalb, s. 161
  10. ^ Kalb, s. 166
  11. ^ Hofrichter och Berger, s. 50
  12. ^ Kalb, s. 163

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hofrichter, Robert och Berger, Elke: Der Luchs – Rückkehr auf leisen Pfoten. Leopold Stocker Verlag, Graz 2004, ISBN 3-7020-1041-6 (tyska)
  • Kalb, Roland: Bär, Luchs, Wolf – Verfolgt, Ausgerottet, Zurückgekehrt, Leopold Stocker Verlag, Graz 2007, ISBN 978-3-7020-1146-8 (tyska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]