Svartfotad katt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svartfotad katt
Status i världen: Sårbar[1]
Felis nigripes 5.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Kattdjur
Felidae
Släkte Felis
Art Svartfotad katt
F. nigripes
Vetenskapligt namn
§ Felis nigripes
Auktor Burchell, 1824
Utbredning
Den svartfotade kattens utbredningsområde.
Den svartfotade kattens utbredningsområde.
Underarter[2]
  • Felis nigripes nigripes (Burchell, 1824)
  • Felis nigripes thomasi (Shortridge, 1931)
Vilande individ
Vilande individ
Hitta fler artiklar om djur med

Svartfotad katt (Felis nigripes) är Afrikas minsta kattart[3] och den näst minsta i världen. Den lever i de torrare markerna i södra Afrika så som i Kalahari och Karoo.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den svartfotade katten har en kroppslängd mellan 36 och 45 cm, en svanslängd av 14-18 cm,[4] en mankhöjd på 25 cm och en kroppsvikt på bara 1,6 till 2,0 kg (hanar)[4] respektive 1,3 kg (honor)[1]. Huvudet är i jämförelse med den övriga kroppen stort. Pälsen är gulaktig med svarta fläckar, strimmor eller ringar och även svansens spets är svart. Svansen är tydligt kortare än hos exempelvis tamkatten.[3]

Fotsulorna på katten är svarta, därav har arten fått sitt vetenskapliga namn som kommer från latin nigri som betyder svart och pes som betyder fot. Annars är huden rosa och saknar pigment.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer i södra Afrika i savanner och halvöknar i Namibia, Botswana, Sydafrika och i de västra gränstrakterna till Zimbabwe. Möjligen når den ibland fram till sydligaste Angola.[1] I utbredningsområdet som ligger i låglandet och i bergstrakter upp till 2 000 meter över havet faller vanligen 100 till 500 mm nederbörd per år.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

På grund av sin ringa storlek jagar den svartfotade katten huvudsakligen mindre djur som möss, näbbmöss och fåglar. Ibland dödas djur som trappfågeln Eupodis afra eller kaphare, som är större än katten själv. Vid jakten håller sig katten tät vid markytan och gömmer sig bakom stenar och buskar fram till bytet. Den följer antingen efter bytet eller väntar vid bytets bo. Katten kan även sitta med slutna ögon och uppställda öron tills ett byte kommer tillräcklig nära. Sedan springer den fort och gör skutt som kan vara 2 meter långa och 1,4 meter höga.[5] Insekter, spindlar och as utgör bara en särskild liten del av födan.[5] De äter varje dygn ungefär 250 gram föda, vilket motsvarar 1/6 av deras kroppsvikt.[6] Vätskebehovet täcks med födan men individerna dricker när tillfället finns.[3] Katten iakttogs när den grävde ner kadaver, ett beteende som är mera vanligt för hunddjur.[6]

De svartfotade katterna är väldigt skygga och gömmer sig när de känner sig hotade. Hittar de inget skydd försvarar de sig med djärvhet. På afrikaans har arten fått namnet miershooptier ("myrstacktiger") då den ofta vilar på termitstackar.[3] Katten har bra förmåga att gräva men den klättrar troligen inte i träd och buskar.[3]

Dessa katter är aktiva under gryningen och på natten. På dagen vilar de i bon som byggts av springharar, jordvarg eller piggsvin.[3] Inom loppet av ett år vandrar honor genom ett revir som är cirka 10 km² stort och hannar genom cirka 21 km² stora revir. En hannes territorium överlappar reviren tillhörande en till fyra honor. Varje natt vandrar dessa djur ungefär 8 km och i sällsynta fall upp till 17 km.[1] Reviret markeras med körtelvätska och urin.[7]

Parningen äger rum mellan juli och mars och de flesta ungar föds under november. Dräktigheten varar ungefär två månader. Per kull föds vanligtvis två och högst fyra ungar. Individer i fångenskap blev upp till 13 år gamla.[7]

Svartfotad katt och människor[redigera | redigera wikitext]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Den svartfotade katten beskrivs vara naturligt glest förekommande. Den hotas av habitatförstörelse genom omvandling av savanner till jordbruksmark och påverkas negativ av pesticider som egentligen ska bekämpa skadedjur som gnagare. IUCN listar arten som sårbar.[1]

Det finns uppskattningsvis 10 000 könsmogna svartfotade katter i det vilda.[8]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

För närvarande finns ett forskningsprojekt på Benfontein Nature Reserve i centrala Sydafrika där flera katter är radiomärkta. Projektet drivs av Black-footed Cat Working Group och undersöker artens ekologi, distribution, sjukdomsövervakning och reproduktionsbiologi.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Sliwa, A. 2011 Felis nigripes Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 25 januari 2012.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Felis nigripes (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e f g] Sunquist & Sunquist (2002) s. 76
  4. ^ [a b] Sunquist & Sunquist (2002) s. 80
  5. ^ [a b] Sunquist & Sunquist (2002) s. 77
  6. ^ [a b] Sunquist & Sunquist (2002) s. 78
  7. ^ [a b] Dr. A. Sliwa (2007-06-14). ”Black-footed cat”. ARKive. http://www.arkive.org/black-footed-cat/felis-nigripes/#text=All. Läst 25 februari 2012. 
  8. ^ [a b] Black-footed Cat Working Group 2011, Black-footed cat [Online, hämtad 2011-04-10]. URL: http://black-footed-cat.wild-cat.org/

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mel Sunquist & Fiona Sunquist: Wild Cats of the World. The Universit of Chicago Press, Chicago 2002, ISBN 0-226-77999-8

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]