Ozelot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ozelot
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ocelot (Leopardus pardalis)-8.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Kattdjur
Felidae
Underfamilj Felinae
Släkte Leopardus
Art Ozelot
L. pardalis
Vetenskapligt namn
§ Leopardus pardalis
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Ozelotens utbredningsområde
Ozelotens utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Ozelot (Leopardus pardalis) är ett litet kattdjur som lever i Syd- och Centralamerika.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ozeloten beskrevs första gången taxonomiskt av Carl von Linné 1758 i den tionde upplagan av hans verk Systema naturae. Dess artepitet pardalis betyder ungefär "liten leopard". Trivialnamnet ozelot härstammar från nahuatl ocelotl och aztekiskans tlalocelot.[2]

Ozeloten är ett kattdjur som placeras i underfamiljen Felinae som omfattar de mindre arterna inom gruppen. Wilson & Reeder (2005) delar upp arten i tio underarter:[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Ozeloten når en kroppslängd mellan 68 och 100 cm (huvudet och bålen), en svanslängd från 26 till 45 cm samt en vikt mellan 8 och 18 kg. Enskilda individer kan dock bli betydligt större än genomsnittet.[4][5] Mankhöjden ligger vid 45 cm. Jämförd med övriga kroppen är tassarna stora och därför fick arten på spanska namnet "manigordo", som betyder "stor fot". Artens tandformel är I 3/3 C 1/1 P 3/2 M 1/1, alltså 30 tänder.[6]

Djuret har en gulbrun päls med ringformiga mörka fläckar. Innanför ringarna är pälsen mörkare än utanför. Vid halsen liknar fläckarna remsor och på benen punkter.[6]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Ozeloten lever främst i Centralamerika och i norra och mellersta Sydamerika. Begränsning i norr är Texas och i söder Argentina, i Uruguay är den troligen utdöd. Kattdjuret föredrar regnskog och mangroveskog samt savanner med hög gräs, ozeloten uppsöker öppen terräng bara under natten. I bergstrakter förekommer arten vanligen upp till 1 200 meter över havet, i sällsynta fall upp till 3 000 meter.[1][4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ozeloten lever främst ensam och är huvudsakligen aktiv under dygnets mörka timmar. Under dagen vilar den i stora håligheter i träd, gömd i det höga gräset eller på grenar. Den jagar mest på marken men klättrar och simmar bra. Byten är till cirka 65 procent små gnagare, ungefär 15 procent mindre kräldjur som ormar, cirka 5 till 10 procent fåglar, cirka 5 till 10 procent medelstora däggdjur samt ungefär 5 procent fiskar och kräftdjur. Till de vanligaste bytesdjuren räknas agutier, rörmöss (Zygodontomys), lansråttor (Echimyidae), pungråttor (Didelphidae) och bältdjur (Dasypodidae).[6]

Ozeloten stannar alltid i samma område och hanars revir överlappar honors. Reviret för en hane är upp till 31 km² stort (vanligen 4 till 18 km²) medan reviret för en hona bara är 2 till 11 km² stort.[6][7]

Parningen kan ske året runt men i tempererade trakter föds ungarna vanligen under hösten eller vintern. Två och en halv månader (79 till 85 dagar) efter parningen föder honan oftast 2 ungar, ibland 1 eller 3. Efter ungefär sex veckor slutar honan att dia, och ett år efter födseln är ungarna självständiga. Könsmognaden infaller för honor efter 18 till 22 månader och för hanar i genomsnitt efter 30 månader, i sällsynta fall redan efter 15 månader.[6]

Ozeloten och människor[redigera | redigera wikitext]

Salvador Dali med sin ozelot

Pälsen från ozeloten har varit starkt eftertraktad. Bara USA importerade året 1969 cirka 133 000 ozelotpälsar. En ytterrock av ozelotpäls kostade vid denna tid cirka 40 000 USD.[4] Därför var djurarten av IUCN tidvis listad som sårbar (vulnerable).[1] Idag är det förbjudet att handla med produkter som härstammar från ozeloten. Det gäller också privata affärer samt försäljning av produkter i andra hand. För ozeloten finns dock hopp - i stora delar av dess utbredningsområde har artens ställning stärkts efter pälshandelsförbuden och sedan områdets tidigare topprovdjur, jaguaren, försvunnit eller försvagats.

Ozelotens päls har också gjort den eftertraktad som förebild inom tamkattavel och i vissa länder (främst USA) erkänns ocicat som officiell raskatt. Rasen har dock inga anlag från ozelot utan härstammar från abessinier och siames med inslag av amerikansk tabby (American Shorthair).

Salvador Dali hade en ozelot vid namn Babou som sällskapsdjur.[8]

Ozelot fanns även att se på den numera nerlagda Hällingsjö Djurpark under tidigt 1960-tal.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Ozelot, 20 januari 2005.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Leopardus pardalisIUCN:s rödlista, auktor: Caso, A., Lopez-Gonzalez, C., Payan, E., Eizirik, E., de Oliveira, T., Leite-Pitman, R., Kelly, M. & Valderrama, C. 2008, läst 20 augusti 2011.
  2. ^ Karttunen, Frances (1983). An Analytical Dictionary of Nahuatl. Austin: University of Texas Press. Sid. 176 
  3. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Leopardus pardalis
  4. ^ [a b c] Sunquist & Sunquist (2002) s. 120-129
  5. ^ Moreno et al. COMPETITIVE RELEASE IN DIETS OF OCELOT AND PUMA AFTER JAGUAR DECLINE, Journal of Mammalogy, 2006.
  6. ^ [a b c d e] Kittel, J. & P. Myers. 2011 Leopardus pardalis på Animal Diversity Web (engelska), besökt 20 augusti 2011.
  7. ^ ”North American Mammals - Carnivora - Felidae - Leopardus pardalis. Smithsonian National Museum of Natural History. http://www.mnh.si.edu/mna/image_info.cfm?species_id=130. Läst 22 augusti 2011. 
  8. ^ Dali and Capitain Moore with an Ocelot.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sunquist, Mel; Sunquist, Fiona (2002). Wild cats of the World. Chicago: University of Chicago Press. ISBN 0-226-77999-8.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]