2012-fenomen
Med 2012-fenomen avses eskatologiska utflykter i form av en rad föreställningar och förslag, vilka hävdar att katastrofala eller omvälvande händelser kommer att inträffa under år 2012.[1][2] Förutsägelserna bygger främst på, vad som hävdas vara slutdatum för mayakalenderns så kallade ”Långa räkningen”, som utges för att vara i 5 125 år och avslutas vid vintersolståndet 2012. Argument för den förmenta Nibirukataklysmens datering är hämtade från en blandning av ofta pseudovetenskaplig[3] arkeoastronomi, alternativa tolkningar av mytologi[4][5], numerologiska konstruktioner och påstådda kanaliserade profetior från utomjordiska varelser.[6] Hela Harmagedon-syndromet bottnar alltså dels i oenighet mellan maya-kännare , dels i ren pseudovetenskap och vidskepelse.[3]
Innehåll |
[redigera] Tolkningar
En New Age-tolkning av denna övergång antar att planeten Jorden och dess invånare, vid denna tid, kan genomgå en positiv fysisk eller andlig förvandling, och att 2012 kan bli början på en ny era.[7] Omvänt tror vissa att datumet 21 december 2012 markerar början på en apokalyps. Båda idéerna har spridits i ett flertal böcker och TV-dokumentärer, och har spritt sig världen runt genom webbplatser och diskussionsgrupper.
Maya-forskare påpekar att tanken att kalenderns Långa räkning "tar slut" vid 2012 ger en missvisande bild av mayakulturens historia.[2][5] För moderna mayaindianer har året 2012 ingenting med världens undergång att göra[8] och klassiska mayakällor i ämnet är få och motsägelsefulla om eventuell mystik kring talet 13. Detta tyder på att det då fanns liten eller ingen allmän enighet bland dem, om vad detta datum skulle innebära utöver det vanligen befarade vid slutet på en baktun.[9] Den galaktiska konjunktionen avser det astronomiska fenomenet att Solen står på linje med Vintergatans centrum sett från Jorden, vilket inträffar bara vart 26.000:e år. Enligt esoteriskt synsätt inträffar detta den 21 december 2012 och inleder "en ny tidsålder" eller jordens undergång. Esoterikerna menar att detta fenomen har beskrivits och förutsagts i mayakalendern och hos Nostradamus.[10]
De övriga påståenden som förutsäger utgången i världen 2012 (anpassning till ett svart hål, kollision med en fri planet, polomkastning) har avvisats som pseudovetenskap av vetenskapssamhället. Många av dessa påståenden strider mot naturlagarna eller motsägs av enkla iakttagelser.[11]
En viral marknadsföringskampanj har föregått Roland Emmerichs senaste katastroffilm 2012 och spelat på okunniga människors rädsla för ragnarök och domedag vid det årets vintersolstånd.[12]
[redigera] Den Långa Räkningen
 |
Den här artikeln eller avsnittet anses inte leva upp till Wikipedias artikelstandard och behöver kvalitetskontrolleras. Motivering: Rubrikerna bör byta plats. Maya-referenser till 2012 är en bra början, och Den Långa Räkningen kan eventuellt användas som fortsättning, förutsatt att det är vad detta kapitlet är avgränsat till. Det går inte att bara byta plats på rubrikerna utan textmassan behöver redigeras också. (2012-02) Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
December 2012 markerar slutet för den nuvarande baktun-perioden (400x360 dygn) av mesoamerikanska kalenderns Långa Räkning. Dateringssystemet användes i det som nu är Centralamerika, innan européerna kom dit. Även om Långa Räkningen troligen uppfanns av olmekerna,[13] har den blivit närmast knuten till mayakulturen, vars klassiska period varade ungefär mellan årtalen 250 och 900.[14] De klassiska Maya var läskunniga och deras skrivsystem har framgångsrikt lyckats uttydas. Det innebär att åtskilligt av deras skriftligen nedtecknade material har bevarats från tiden före den europeiska erövringen.
Den Långa räkningen har som sin epok, "år noll" valt en punkt i det förflutna, som markerar slutet av den föregående världen och början av den nuvarande. Epoken motsvarar antingen den 11 eller 13 augusti 3114 f.v.t. i den Proleptiska gregorianska kalendern beroende på vilken formel som används.[15] I motsats till den 52-års kalenderrunda, som fortfarande används idag bland Maya, var Långa räkningen linjär, snarare än cyklisk, och räknade tiden ungefär i enheter om 20, så att 20 dygn var en uinal, 18 uinal, eller 360 dygn, utgjorde en tun, 20 tun blev en katun, och 20 katun, eller 144.000 dygn, motsvarade en baktun. Så, till exempel, utgör mayanska datumet 8.3.2.10.15: 8 baktun +3 katun +2 tun +10 uinal +15 dygn sedan skapelsen.
Många mayainskriptioner låter räkningen övergå till ett nytt skede efter 13 baktun i stället för 20, som en konsekvent tillämpat vigesimalt talsystem skulle ha gjort.[16][17] Idag är det mest accepterade motsvarigheten till slutet av den trettonde baktun, det mayanska datumet 13.0.0.0.0, i den västerländska kalendern antingen den 21 eller 23 december 2012.[18]
[redigera] Maya-referenser till 2012
År 1957 skrev den tidiga mayanisten och astronomen Maud Worcester Makemson att "fullbordan av en storcykel om 13 baktun borde ha varit av största betydelse för Maya".[19] Antropologen Munro S. Edmonson har tillfört att "Det verkar finnas en stor sannolikhet för att den erala kalendern, liksom årskalendern, motiverades av en långsiktig astronomisk prognos, en som år 355 f.Kr. gjorde en korrekt solståndsprognos 2 367 år fram i tiden [sic] ".[20] 1966 hävdar Michael D. Coe mer ambitiöst i sin The Maya att "det finns en antydan [...] att harmageddon skulle drabba världens degenererade folk och hela skapelsen den sista dagen av den trettonde baktun. Alltså skulle [...] vårt nuvarande universum förintas den 24 december 2011, senare ändrat till 23 december 2012, när en storcykel av den Långa räkningen når fullbordan."[21]
Coes apokalyptiska konnotationer godkändes av andra forskare i början på 1990-talet.[22][23]Senare akademiska forskare har dock sagt att även om 13 baktun nått sitt slut, så vore det säkert en anledning till ceremonier,[2] men det markerade inte slutet på kalendern.[24] I sitt banbrytande arbete från 1990, hävdar mayakännarna Linda Schéle och David Freidel, med referens till Edmonson, att Maya "inte föreställer sig att detta är slutet av skapelsen, som många har föreslagit,"[25] och citerar mayaförutsägelser om händelser som ska inträffa efter utgången av den 13:e baktun. Således påtalar Schéle och Freidel att en datuminskrift om skapelsen från Coba noterats med 1320, det vill säga med tjugo positioner ovanför den för Katun.[26] Detta tal representerade "startpunkten för en ofantlig trippmätare för tid". Schéle och Freidel beräknar att den tidpunkt då denna trippmätare skulle slå runt ligger runt 4,1341 × 1028 år in i framtiden,[25] eller åtskilliga miljarder gånger den av vetenskapen godtagna åldern för universum. Detta visar att mayakulturen inte ryggade för stora tal.
[redigera] Storcykelns längd
Frågan kompliceras ytterligare av det faktum att många olika mayastadsstater använde Långa räkningen på olika sätt. Vid Palenque framgår det faktiskt att de prästerliga tidsväktarna trodde cykeln skulle upphöra efter 20 baktun, snarare än efter 13. Ett monument till minne av kungen Pakal den stores hädanfärd ansluter hans kröning med händelser så mycket som 4000 år senare, vilket tyder på att de skrivarna inte trodde att världen skulle upphöra den 13.0.0.0.0.[26]
[redigera] Tortuguero
Maya-fyndplatsen Tortuguero, som ligger i sydligaste Tabasco, Mexico, är från 600-talet och har en rad inskrifter för att hedra den samtida härskaren. För en av inskrifterna, kallad Tortuguero Monument 6, godtas det allmänt bland Maya-kännare att den syftar på 2012 års datumet. Det har blivit delvis oläsligt, men den Långa Räkningen såsom Tortuguero använder den, innehåller 20 baktun i en Storcykel, så slutet efter 13 baktun innebar inte ett Storcykelslut enligt Tortugueros astronomer.[26]
[redigera] Chilam Balam
Chilam Balam är en grupp post-kolumbianska profetiska Maya-historier transkriberade i en modifierad form av det spanska alfabetet. Deras olika författarskap tillskrivas en ”chilam balam” eller jaguarprofet.[27] Chilam Balam från Tizimin har översatts två gånger: en gång av arkaeoastronomen Maud Worcester Makemson och en gång av antropologen Munro S. Edmonson. Makemson trodde att en av bokens rader (”licutal oxlahun bak biokemi, ti u cenic u tzan en ceni CIAC ABA yum texe”) syftade på den "oerhört viktiga ankomst 13.0.0.0.0 4 Ahau 3 Kankin i en inte alltför avlägsen framtid ",[28] översätter det som ”Oförhappandes ska Baktun 13 komma seglande, bildligt talat, och medföra ornamenten som jag har talat om, från dina förfäder." Hennes version av texten fortsätter: "Sedan kommer guden att besöka sina små. Kanske "Efter Döden" kommer att bli föremål för hans samtal”. Makemson förlitade sig fortfarande på sin egen datering av 13.0.0.0.0 till år 1752 och därför avsåg "inte alltför avlägsen framtid" i hennes kommentarer endast några år efter att skrivaren i Tizimin noterade sina Chilam Balam.[29] Edmonsons översättning stöder inte denna tolkning - han anser att Långa räkningen helt saknas i boken, med ett möjligt 24-rundasystem använt i stället.[30] Andra Chilam Balam böcker innehåller hänvisningar till det 13:e baktun, men det är oklart om dessa är i det förflutna eller framtiden, till exempel ”oxhun bakam u katunil” (tretton ”bakam” av katuns) i Chilam Balam från Chumayel.[31][32]
[redigera] Noter
- ^ Sitler (2006), Defesche (2007)
- ^ [a b c] G. Jeffrey MacDonald (March 27, 2007). ”Does Maya calendar predict 2012 apocalypse?”. USA Today. http://www.usatoday.com/tech/science/2007-03-27-maya-2012_n.htm. Läst 2009-10-14.
- ^ [a b] ”2012: Beginning of the End or Why the World Won't End?”. NASA. 2009. http://www.nasa.gov/topics/earth/features/2012.html. Läst 26 februari 2011.
- ^ G. Jeffrey MacDonald (March 27, 2007). ”Does Maya calendar predict 2012 apocalypse?”. USA Today. http://www.usatoday.com/tech/science/2007-03-27-maya-2012_n.htm. Läst 14 oktober 2009.
- ^ [a b] David Webster (September 25, 2007). ”The Uses and Abuses of the Ancient Maya” (PDF). The Emergence of the Modern World Conference, Otzenhausen, Germany: Penn State University. http://www.anthro.psu.edu/faculty_staff/docs/Webster_GermanyMaya.pdf. Läst 14 oktober 2009.
- ^ Nibiru and Doomsday 2012
- ^ För ett prov på åsikter se diskussioner och intervjuer i New York Times Magazines artikel: Anastas (2007).
- ^ Àngels Maso (2010). ”La controversia detrás de la profecía del 2012”. Prensa Libre. http://prensalibre.com/noticias/controversia-detras-profecia_0_191380911.html. Läst 1 januari 2012.
- ^ Anthony Aveni; The End of Time: The Maya Mystery of 2012, University Press of Colorado, Colorado (2009). ISBN 0-87081-961-5
- ^ John Major Jenkin om Alignment 2012 i Galactic Alignment (2002)
- ^ Allt om vetenskap (7, 2010) "Myten om katastrofen 2012". Av Journath, Michael.,s 28-32.
- ^ David Morrison; Surviving 2012 and Other Cosmic Disasters, Fora TV.
- ^ Jorge Pérez de Lara and John Justeson (2006). ”Photographic Documentation of Monuments with Epi-Olmec Script/Imagery”. Foundation for the Advancement of Mesoamerican Studies. http://www.famsi.org/reports/05084/05084PerezdeLara01.pdf. Läst 2009-11-03.
- ^ Andrew K. Scherer. ”Population structure of the classic period Maya”. American Journal of Physical Anthropology 132 (3): ss. 367–380. doi:.
- ^ Michael Finley (2003). ”The Correlation Question”. The Real Maya Prophecies: Astronomy in the Inscriptions and Codices. Maya Astronomy. http://members.shaw.ca/mjfinley/corr.html. Läst 2007-05-11.
- ^ Schele & Freidel (1990), sid. 246
- ^ Vincent H. Malmström (March 19, 2003). ”The Astronomical Insignificance of Maya Date 13.0.0.0.0” (pdf). Dartmouth University. http://www.dartmouth.edu/~izapa/M-32.pdf. Läst 2006-03-26.
- ^ Sitler (2006),
- ^ Maud Worcester Makemson (1957). ”The miscellaneous dates of the Dresden codex”. Publications of the Vassar College Observatory 6: ss. 4. http://adsabs.harvard.edu/full/1957PVasO...6....1M. Läst 2009-10-14.
- ^ Edmonson, Munro S.; The Book of the Year: Middle American Calendrical Systems, University of Utah Press, Salt Lake City (1988).. ISBN 0-87480-288-1. OCLC 17650412.
- ^ Coe (1966), sid. 149
- ^ Carrasco (1990) sid. 39.
- ^ Gossen & Leventhal (1993), sid. 191.
- ^ Milbrath (1999), sid. 4
- ^ [a b] |Schele & Freidel (1990), sidor 81–82, 430–431
- ^ [a b c] Van Stone (2008)
- ^ Wright (2005), sid. 165–166
- ^ Makemson (1951), sid. 219
- ^ Makemson 1951 sidor. 30, 217
- ^ Quote: "The baktun or Long Count dating system does not appear directly in the Tizimin." Se Edmonson (1982), xix, även sid.195 op cit.
- ^ Roys, (1967) sid. 111
- ^ Luxton, (1996) sid. 274
[redigera] Referenslitteratur
- Anastas, Benjamin (1 July 2007). ”The Final Days” (reproduced online, at KSU). The New York Times Magazine (New York: The New York Times Company): s. Section 6, p.48. http://ksuweb.kennesaw.edu/~tkeene/apwhAnastasThe%20(Mayan)%20Final%20Days.htm. Läst 2009-11-05.
- Carrasco, David (1990). Religions of Mesoamerica: Cosmovision and Ceremonial Centers. Religious traditions of the world [series]. San Francisco, CA: Harper & Row. ISBN 0-06-061325-4. OCLC 20996347
- Coe, Michael D. (1966). The Maya. Ancient peoples and places series, no. 52 (utgåva 1st). London: Thames & Hudson. OCLC 318157568
- Coe, Michael D. (1999). The Maya. Ancient peoples and places series (utgåva 6th, fully revised and expanded). London and New York: Thames & Hudson. ISBN 0-500-28066-5. OCLC 59432778
- Defesche, Sacha (2007). 'The 2012 Phenomenon': A historical and typological approach to a modern apocalyptic mythology.. University of Amsterdam. http://skepsis.no/?p=599
- Edmonson, Munro S. (1988). The Book of the Year: Middle American Calendrical Systems. Salt Lake City: University of Utah Press. ISBN 0-87480-288-1. OCLC 17650412
- Gossen, Gary; and Richard M. Leventhal (1993). ”The topography of ancient Maya religious pluralism: a dialogue with the present”. Lowland Maya Civilization in the Eighth Century A.D.: A Symposium at Dumbarton Oaks, 7th and 8th October 1989. Washington DC: Dumbarton Oaks Research Library and Collection. sid. 185–217. ISBN 0-88402-206-4. OCLC 25547151
- Jenkins, John Major (1998). Maya Cosmogenesis 2012: The True Meaning of the Maya Calendar End-Date. Bear & Company. ISBN 978-1879181489
- Richard N. Luxton (1996). The Book of Chumayel: The Counsel Book of the Yucatec Maya, 1539–1638. Aegean Park Press. ISBN 0-89412-244-4
- Makemson, Maude Worcester; ed. and trans. (1951). The Book of the Jaguar Priest: a translation of the Book of Chilam Balam of Tizimin, with commentary. New York: H. Schuman. OCLC 537810
- Milbrath, Susan (1999). Star Gods of the Maya: Astronomy in Art, Folklore, and Calendars. The Linda Schele series in Maya and pre-Columbian studies. Austin: University of Texas Press. ISBN 0-292-75225-3. OCLC 40848420
- Roys, Ralph (1967). The Book of Chilam Balam of Chuyamel. University of Oklahoma Press. ISBN 1605068586
- Schele, Linda; and David Freidel (1990). A Forest of Kings: The Untold Story of the Ancient Maya (utgåva pbk reprint). New York: Harper Perennial. ISBN 0-688-11204-8. OCLC 145324300
- Sitler, Robert K. (2006). ”The 2012 Phenomenon: New Age Appropriation of an Ancient Mayan Calendar”. Novo Religio: The Journal of Alternative and Emergent Religions (Berkeley: University of California Press) 9 (3): ss. 24–38. doi:. ISSN 1092-6690. OCLC 357082680.
- Van Stone, Mark (2008). ”It's Not the End of the World: What the Ancient Maya Tell Us About 2012”. FAMSI. http://www.famsi.org/research/vanstone/2012/index.html.
- Wright, Ronald (2005). Stolen Continents: 500 Years of Conquest and Resistance in the Americas. Mariner. sid. 165–166. ISBN 9780618492404
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
- 2012hoax.org: vetenskapsmän och amatörastronomer om 2012-bluffen.
- The History Channel, 2012 programlistningar och video-klipp.
- 2012 Articles, Books and Websites En “2012 Survival Guide” sammanställd av TheCityEdition.com
- Archaeoastronomy, Information om dagjämningspunkter, precession och andra begrepp.
- Lista över länkar till artiklar om 2012 sammanställd av FAMSI (the Foundation for the Advancement of Mesoamerican Studies, Inc)
