Rysk-turkiska kriget 1877-1878
Från Wikipedia
| Rysk-turkiska kriget (1877–1878) | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Plevnamonumentet nära murarna i Kitaj-gorod |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Tsarryssland Rumänien.svg){kind=small} Serbien Bulgarien.svg){kind=small} Montenegro |
 Osmanska riket |
||||||
| Befälhavare | |||||||
| Michail Skobelev Michail Loris-Melikov Ivan Lazarev Carol I av Rumänien |
Ahmed Muhtar Pascha |
||||||
Kızıl-Tepe – Simnitza – Svistov – Nikopol – 1:a Sjipkapasset – 2:a Sjipkapasset – Lovtja – 3:e Sjipkapasset – Gorni-Dubnik – Kars – Pleven – Tasjkesen – 4:e Sjipkapasset – Plovdiv
Det rysk-turkiska kriget 1877-1878 utkämpades mellan Tsarryssland och Osmanska riket. Det grundades i den ryska avsikten att få tillträde till Medelhavet via Bosporen och Dardanellerna samt att bryta den osmanska överhögheten över de ortodoxt kristna slaviska folken (främst serber och bulgarer) på Balkan.
Under kriget gick västmakterna in på den osmanska sidan eftersom de inte ville att Ryssland skulle få större makt. Tillsammans lyckades de begränsa de ryska framgångarna men kriget resulterade i långvariga oroligheter på Balkan. Fred slöts slutligen i och med fördraget i San Stefano den 3 mars 1878, enligt vilket Osmanska riket erkände Rumäniens, Serbiens och Montenegros självständighet, samt Bulgariens autonomi.
