Sandtärna
| Sandtärna Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Tärnor Sternidae |
| Släkte | Gelochelidon C. L. Brehm, 1830 |
| Art | Sandtärna G. nilotica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gelochelidon nilotica | |
| Auktor | (Gmelin, 1789) |
| Synonymer | |
| Sterna nilotica | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Sandtärna (Gelochelidon nilotica) är en tärna som ensam förs till släktet Gelochelidon.[1] men som tidigare fördes till släktet Sterna. Sandtärnan är en ganska otypisk tärna som till utseendet påminner om arterna inom släktet Sterna men som födosöker i habitat likt arterna i släktet Chlidonias.
Innehåll |
Utbredning och systematik [redigera]
Sandtärnan häckar i de varmare delarna av södra Europa (det finns även en mycket isolerad population som häckar i norra Tyskland och Danmark), i de temperade delarna av östra Asien, utmed både väst- och östkusten i Nordamerika, östra Sydamerika och Australien.
Alla underarter genomför någon form av förflyttning efter häckningen men det är de nordligaste populationerna som flyttar längst och övervintrar i Afrika, Karibien och norra Sydamerika, södra Asien och Nya Zeeland.
Taxonomi [redigera]
Sandtärnan delas upp i sex underarter:[2]
- G. n. nilotica - häckar i Palearktis och övervintrar i tropiska Afrika och från Persiska viken till Indien
- G. n. addenda - häckar från Transbajkal till Manchuriet och östra Kina och övervintrar i Sydostasien
- G. n. macrotarsa - häckar i hela Australien förutom de torra områdena
- G. n. arenea - häckar från östra USA till Stora Antillerna och Yucatán och övervintrar så långt söderut som Brasilien och Peru
- G. n. vanrossemi - häckar från Kalifornien till norra Baja och nordvästra Mexico och övervintrar så långt söderut som Ecuador
- G. n. groenvoldi - förekommer utmed kuster och floder från Franska Guyana till nordöstra Argentina.
Utseende [redigera]
Sandtärnan är en ganska stor och kraftfull tärna i samma storlek och med ett liknande utssende som kentsk tärna, men sandtärnans kort kraftiga trutlikande näbb, breda vingar, långa ben och kompakta kropp är distinkta. Adult i sommardräkt har grå ovansida, vit undersida, svart hätta, svart näbb och svarta ben. Lätet är ett karaktäristiskt ker-wik.
Adult i vinterdräkt saknar den svarta hättan, istället har den en svart ögonmask likt kärrtärnan. Juvenilen har en blekare ögonmask men påminner annars om adult i vinterdräkt.
De olika underarterna går att särskilja i fält, genom storleksskillnader och mindre skillnader i fjäderdräkten.
Den kan förväxlas med juvenil kentsk tärna men den senare har kortare och klenare näbb.
-
Juvenil/första vinter, Karratha, Australien.
Ekologi [redigera]
Arten häckar i kolonier vid sjöar, våtmarker och utmed kusten. Boet placeras direkt på marken och består av en uppskrapad grop där den i genomsnitt lägger två ägg. Den störtdyker vanligtvis inte efter fisk utan födosöker efter insekter som den fångar i flykten, men jagar också över fuktiga ängar efter grodor och mindre däggdjur, som möss och sorkar.
Referenser [redigera]
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter [redigera]
- ^ Bridge et al., 2005
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-06
Källor [redigera]
- BirdLife International, 2004, Sterna nilotica, 11 May 2006
- Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution. Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469. PDF fulltext
- Collinson, M. (2006). Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists. British Birds 99(6): 306-323.
- Harrison, Peter (1988): Seabirds (2nd edition). Christopher Helm, London ISBN 0-7470-1410-8
- National Geographic Society (2002): Field Guide to the Birds of North America. National Geographic, Washington DC. ISBN 0-7922-6877-6
- Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1
