Schabrakschakal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schabrakschakal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Canis mesomelas.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Canis
Art Schabrakschakal
C. mesomelas
Vetenskapligt namn
§ Canis mesomelas
Auktor Schreber, 1775
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Schabrakschakal eller svartryggad schakal (Canis mesomelas) är en art i familjen hunddjur som förekommer i Afrika.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Denna art kännetecknas av en gråsvart rygg som är mörkare än den rödaktiga eller brungula resten av pälsen. Pälsen blir ljusare på undersidan. Svansens bakre del är oftast svartaktig och dessutom har arten en lodrätt svart strimma bakom varje skulderblad som kan vara ganska otydlig hos vissa individer.[2] Kroppen (huvud och bål) är 65 till 90 centimeter lång och svansens längd ligger mellan 26 och 39 centimeter. Vikten varierar mellan 6 och 12 kilogram.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Schabrakschakalen lever vanligen i stäpp och halvöknar. Den kan även överleva i extremt torra regioner. Arten kan även anpassa sig till andra habitat som buskskogar, öppna trädansamlingar och jordbruksmark. Det finns två geografiskt skilda populationer. Den första finns i Tanzania, Kenya, Uganda, Somalia och Etiopien och den andra i Sydafrika, Namibia, södra Angola, Botswana och Zimbabwe.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Individerna lever i flock som består av ett föräldrapar och deras ungar som kan vara från olika kullar. Ibland anslutar sig andra vuxna individer.[3] I vissa regioner har flocken ett revir som markeras med avföring och urin. I andra regioner med mycket bra tillgång till föda förenar sig flera flockar. Där iakttogs grupper med cirka 80 medlemmar.[2] Schabrakschakalen är främst nattaktiv och i regioner med många människor är den bara aktiv på natten.[4]

Schabrakschakalen äter främst små ryggradsdjur som möss, hardjur, småfåglar och deras ägg samt ödlor. Födan utgörs även av insekter som gräshoppor och skalbaggar samt av andra ryggradslösa djur. Dessutom äter arten några växtdelar.[2] Större flockar av schabrakschakaler jagar ibland ungdjur av gaseller. I södra Afrika och där huvudsaklig i Namibia förekommer schakaler i närheten av kustlinjen och livnär sig av unga sälar eller tar placentan (livmoderkakan) som en sälhona lämnar efter sig. Där fångar schabrakschakalen även fiskar och musslor.[2]

I östra Afrika följer schakalen efter lejonflockar och väntar tills de lämnar kadavren av ett dödat djur kvar och sen äter den resten.[4]

I södra Afrika finns schabrakschakaler i närheten av människans boplatser. Dessa djur letar i soptunnor[2] efter något ätbart eller dödar unga får och getdjur.[3]

Parningstiden ligger mellan maj och augusti. Honan föder efter cirka 60 dagars dräktighet en till sex ungar.[2] Födelsen sker i en lya som kan ha flera ingångar. Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter ungefär 8 dagar. Ungdjuren lämnar boet tillfällig efter tre veckor och vid denna tidpunkt börjar de med fast föda.[3] Honan slutar efter åtta till tio veckor med digivning. Dödligheten är störst fram till den fjortonde levnadsveckan och oftast överlever bara upp till tre ungar per kull.[3] Ungarna blir vanligen efter 11 månader könsmogna och oftast stannar de ytterligare ett år i flocken.[2] Individer i fångenskap blev 14 år gamla.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia (januari 2006)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Canis mesomelasIUCN:s rödlista, auktor: Loveridge & Nel (2004), version 11 maj 2006.
  2. ^ [a b c d e f g h] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 161-166. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  3. ^ [a b c d] Walton, Lyle R. (2003-07-30). Canis mesomelas (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/715_Canis_mesomelas.pdf. Läst 1 november 2013. Okänd parameter medförfattare
  4. ^ [a b c] B. Fishman (2000). ”Black-backed jackal” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Canis_mesomelas/. Läst 1 november 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]