Sexköpslagen

Sexköpslagen är den informella beteckningen på en svensk lag som förbjuder köp av sexuella tjänster i 6 kap 11 § Brottsbalken. Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Den ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998, och löd: :"Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den upphörde att gälla 1 april 2005 genom att bestämmelsen överfördes till brottsbalken.

Straffpåföljd

• Enligt NJA 2001 s 527 ska ett köp av sexuell tjänst rendera 50 dagsböter.

Den som förmår en underårig att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.

Om köpet förmedlats genom organiserad prostitution är det en försvårande omständighet som ger villkorlig dom jämte böter. Den svenska lagstiftningen innebär även att försök till köp av sexuella tjänster är straffbelagt. Den som främjar eller ekonomiskt utnyttjar att en person har sexuella förbindelser mot ersättning döms för koppleri till fängelse i högst fyra år. Är brottet att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år.

Under åren 1999 till 2008 har sammanlagt 636 personer lagförts för köp av sexuell tjänst. Under 2009 lagfördes 107 personer för köp av sexuell tjänst. Detta kan jämföras med att 1090 lagfördes för något sexualbrott under hela 2009. Som jämförelse kan nämnas 1999 då 652 lagföringar skedde för sexualbrott. Av dessa utgjorde 11 köp av sexuella tjänster.

Sverige före lagens tillkomst

Innan sexköpslagen trädde i kraft var koppleri förbjudet liksom bordeller. Under sent 1990-tal uppstod dock krav på att kriminalisera köp av sexuella tjänster. Inger Segelström (S) och Margareta Winberg (S) var två av förgrundsfigurerna i kampen för denna lagändring. I justitieutskottet motsatte sig Moderaterna och Folkpartiet lagen med motiveringen att den inte skulle bli effektiv, medan Kristdemokraterna förutom köp ville kriminalisera även försäljning av sexuella tjänster. I Sverige var en majoritet av både män och kvinnor emot sexköpslag.

Internationella trender

Sedan Sverige blev först med att införa sen sexköpslag 1999 har antalet länder som antagit liknande lagstiftningar blivit fler. Under 2009 införde både Island och Norge liknande lagstiftningar som den svenska. Den norska lagen innebär dessutom att sexköp utomlands är olagligt. Irland införde en sexköpslag 2014 precis som Kanada, och Frankrike införde en utökad och mer genomarbetad version av sexköpslagen 2016. I England och Wales har man beslutat att införa restriktioner för köp av sex. I Finland lade regeringen i december fram ett lagförslag med en liknande innebörd som den svenska sexköpslagen. Men detta lagförslag gick inte igenom. Finland har dock en lag mot sexköp av prostituerade som utnyttjas i trafficking. I Danmark vill regeringen inte kriminalisera sexköp.

2014 gick Amnesty ut med att de som organisation rekommenderar total avkriminalisering av sexarbete då kriminalisering är ett brott mot mänskliga rättigheter. Förslaget skickades ut som en intern remiss till Amnesty runt världen och klubbades igenom i augusti 2015. Amnestys svenska sektion motsatte sig beslutet och reserverade sig mot det, och det har också fått hård kritik av kvinnorättsorganisationer internationellt. WHO, UN Women, Human Rights Watch är några andra människorättsorganisationer också arbetar för en avkriminalisering av sexköp.

Debatt

Lagen har fått starkt stöd från riksdagspartierna. Moderaterna, som röstade emot lagen vid dess tillkomst, har nu ändrat sig och står bakom den. Dock har Liberala Ungdomsförbundet och Centerpartiets Ungdomsförbund tagit ställning mot sexköpslagen. Lagen utvärderades 2010 och resultatet blev att: "Utvärderingen visar att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål." De som stöder utformningen av lagen, bland dem Claes Borgström, har anfört argumentet att om sexköp vore lagligt så skulle arbetsförmedlingen kunna anvisa en arbetslös kvinna att sälja sex.

Internationellt har lagen mött kritik, bland annat av kanadensiska forskare, som skriver i ett öppet brev att "En stor mängd vetenskapliga bevis från Kanada, Sverige och Norge samt globalt visar tydligt att straffrättsliga bestämmelser som riktar sig mot sexindustrin har överväldigande negativa effekter på sexarbetarnas hälsa, sociala liv samt deras mänskliga rättigheter".

I ett annat öppet brev skriver Ann Jordan, ledare för "Program on Human Trafficking and Forced Labor Center for Human Rights and Humanitarian Law American University Washington College of Law", tillsammans med 15 ledande forskare från amerikanska universitet att: "Inga kausalt samband har kunnat bevisas mellan lagstiftning och förändringar i prostitution..."

Kritiker såsom Petra Östergren och Susanne Dodillet menar att lagen grundar sig på radikalfeministiska argument. De anser också att få sexarbetare har fått vara delaktiga i lagens utformning.

Simon Häggström, gruppledare vid Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, menar att lagen har inneburit en "barriär för människohandlare" samt att lagen haft en avskräckande effekt på män som vill köpa sex och att många utsatta för människohandel därmed kunnat få hjälp.

Bland organisationer som företräder prostituerade är uppfattningen delad. Prostituerades Revansch i Samhället (Pris), som enbart samlar människor med erfarenhet av sexbranschen, står bakom lagen och menar att "Sverige bör därför skärpa arbetet för att få fler länder inom EU att införa en sexköpslag." Rose Alliance, Riksorganisation för sex- och erotikarbetare, är negativa till lagen och menar att sexarbete bör erkännas som ett arbete bland andra. De hävdar också att lagen har en stigmatiserande effekt på sexarbetare.

^{[källa behövs]}

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) beställde en rapport från Malmö högskola som 2015 visade att lagens positiva effekter var mycket osäkra och att den istället medfört negativa konsekvenser för de som säljer sex.

Se även

• Sexualbrott i Sverige
• Prostitution
• Sexköpare
• Sexarbete