Småtärna
| Småtärna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult småtärna i sommardräkt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Sternula |
| Art | Småtärna S. albifrons |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sternula albifrons | |
| Auktor | Pallas, 1764 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Sterna albifrons | |
 Småtärna i vinterdräkt tillsammans med tofstärna | |
Småtärna (Sternula albifrons) är den minsta fågeln i familjen måsfåglar (Laridae).[2]
Utseende och läte
Småtärnan är den minsta arten inom familjen tärnor. Den har långa smala vingar, mycket snabba vingslag och en lång smal näbb. Den adulta småtärnan väger i genomsnitt 45 gram, är 21-25 centimeter lång och har ett vingspann på 41-47 cm. [3]Adult fågel i sommardräkt har en gul näbb med svart spets, orangegula ben, svart hjässa och svart ögonmask. Mellan den svarta hjässan och ögonmasken finns en smal vit kil i pannan. I vinterdräkt har den svart näbb, benen mindre färgstarka och stora delar av den svarta ögonmasken är borta tillsammans med det främre svarta på hjässan vilket gör att den är mycket vitare i ansiktet i vinterdräkt. Lätet är ett högljutt gnällande ljud.
Utbredning och systematik
Småtärnan häckar i Afrika, Europa, Asien, Australien och på öar i Stilla havet. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. Den delas upp i fyra till sex underarter med följande utbredning:[2]
- S. a. albifrons – häckar i Europa (inklusive Marockos atlantkust och Nordafrikas kust mot Medelhavet[4]) och västra Asien samt i områden i västra Indiska oceanen
- S. a. guineae (Bannerman 1931) – häckar från Ghana till Gabon, marginellt även i Senegal och Mauritanien[4]
- S. a. innominata – häckar på öar i Persiska viken
- S. a. pusilla (Temminck 1839) – häckar i nordöstra Indien, Burma och öar utanför Sumatra och Java
- S. a. sinensis (Gmelin 1789) – häckar från sydöstra Ryssland till Japan, Sydostasien, Filippinerna och Nya Guinea; nyligen gjorda häckningsfynd i Mikronesien (Saipan) och österut mot Hawaii troligen denna underart, liksom fåglar funna på Niu Briten och i Salomonöarna (Bougainville och möjligen Santa Isabel Island)
- S. a. placens – häckar i östra Australien och på östra Tasmanien
Underarterna innominata och placens inkluderas ofta i albifrons respektive sinensis.[5][6]
Tidigare ingick småtärnan i det större tärnsläktet Sterna men placeras numera oftast i släktet Sternula tillsammans med ett antal små tärnor. Till ganska nyligen räknades den närbesläktade amerikansk småtärna (Sternula antillarum) som en underart till småtärna men den kategoriseras idag som en egen art som i sin tur delas upp i fyra underarter.[7] Likaså Saunders småtärna (Sternula saundersi) som häckar från Röda havet till Indien och Sri Lanka, och som tidigare kategoriserades som underart, behandlas idag som en god art.[2]
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar den i Skåne, på Västkusten, Öland och Gotland och längst norrut i Bottenviken. Den svenska populationen övervintrar i Afrika. Småtärnan var den första fågelarten i Sverige som blev fridlyst vilket skedde 1912 i Skåne.[8]
Ekologi
Småtärnan lever på sandstränder och bankar vid stora floder. Boet består av en liten grop i marken. Där läggs upp till tre ägg. Efter 21 dagar kläcks de och ungarna, som är borymmare, lämnar sedan boet inom ett dygn. De blir flygfärdiga efter tre veckor, men fortsätter att bli matade av föräldrarna en vecka till, tills de själva kan fiska genom att göra störtdykningar. Småtärnan söker föda vid kusten, men även i långsamt flytande floder. Födan består av små fiskar, kräftdjur, musslor, snäckor och insekter.
Hot och status
Småtärnans utbredningsområde är mycket stort och dess globala population är stor. Trots att dess utvecklingstrend är negativ så bedöms den inte som hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Vissa länders populationer är dock hotade, exempelvis Sveriges, där den kategoriseras som sårbar (NT) på Artdatabankens rödlista.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergseeschwalbe, 7 september 2005.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Little terndatum=7 september 2005.
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Sternula albifrons Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- ^ [a b] Gochfeld, M., Burger, J. & Garcia, E.F.J. (2017). Little Tern (Sternula albifrons). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/54031 2017-03-26).
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Bengtsson, Kenneth (2008) Fågelfredninges historia i Sverige, Vår fågelvärld, vol.62, nr.2, sid:22-27
- ^ ArtDatabankens faktablad[död länk]. Läst 2007-01-17.
Källor
- Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 254-255. ISBN 91-1-913142-9
- ArtDatabankens faktablad, läst 7 september 2005