Royal Navy

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Storbritanniens flotta)
Hoppa till: navigering, sök
Royal Navy
Naval Ensign of the United Kingdom.svg
Storbritanniens örlogsflagga
Datum 1485-
Land Storbritannien Storbritannien
Lojalitet British Armed Forces
Typ Flotta
Del av Storbritanniens försvarsministerium
Befälhavare
Nuvarande befälhavare Amiral Sir Mark Stanhope [1]

Royal Navy (svenska: "kungliga flottan") är Storbritanniens örlogsflotta. Royal Navy är den äldsta av de brittiska försvarsgrenarna. Då Storbritannien är en önation och sjöfartsnation har flottan under historien haft stor betydelse för utgången av flera krig och sedan länge har Royal Navy varit en av världens största flottor, och periodvis även världens största. Idag har Storbritannien fortfarande den största flottan inom Europeiska unionen och är en Blue-water navy; en flotta som har kapacitet att operera på världshaven, med flygunderstöd från hangarfartygsbaserat flyg. Enligt Eric Groves klassificering av världens flottor 1990 var Royal Navy, liksom den franska flottan, en tredje rangens flotta, dvs. en flotta som hade kapacitet att genomföra en begränsad sjömilitär operation i en global skala.

Det officiella samlingsnamnet på alla marina delar av brittiska försvarsmakten av idag är Naval Service, och inkluderar Royal Navy och Royal Marines, de marina reservförbanden, samt vissa civila stödorganisationer som Royal Fleet Auxiliary. Naval Service hade 39 400 stamanställda i april 2006.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Trafalgar.
Huvudartikel: Royal Navys historia

Mellan år 1692 och början av andra världskriget ansågs Royal Navy vara den största och mäktigaste flottan i hela världen. Efter det har USA:s flotta, tagit över den rollen, även om Royal Navy förblivit Västeuropas största och teknologiskt mest avancerade flotta. Flottan bidrog starkt till att Storbritannien kom att bli den dominerande militära och ekonomiska stormakten under 1700-talet och 1800-talet och var dels av stor betydelse för möjligheten att erövra de många brittiska kolonierna, bland annat i konkurrens med Frankrike, och dels för att hålla ihop det vidsträckta brittiska imperiet. I och med segern i slaget vid Trafalgar 1805 erhöll Storbritannien ett absolut sjöherravälde i 100 år framåt.

Rule, Britannia! är en känd patriotisk sång som med textraden Britannia, rule the waves innehåller en hyllning till Royal Navy och visar på vilken betydelse den haft.

Royal Navy idag[redigera | redigera wikitext]

Royal Navy är fortfarande en av världens största flottor, och överträffas endast av amerikanska flottan när det gäller förmåga att utöva global sjömakt.[källa behövs] Royal Navy har idag omkring 90 fartyg och fyra örlogshamnar.

Dess uppdrag är idag att skydda brittiska intressen i hemlandet och utomlands och att verkställa den brittiska regeringens utrikes- och försvarspolitik, med såväl militära som diplomatiska medel. Royal Navy utgör en viktig komponent i Storbritanniens åtaganden till NATO, och upprätthåller Storbritanniens kärnvapenavskräckningsförmåga genom att ständigt ha kärnvapenubåtar till havs.

Royal Navy har idag fartyg på patrull i Medelhavet, Nord- och Sydatlanten och i Persiska Golfen.

Organisation och ledning[redigera | redigera wikitext]

Högste befälhavare för Brittiska flottan är Drottning Elizabeth II, i kraft av befattningen som högste befälhavare över alla väpnade styrkor och med titeln Lord High Admiral. Den som har det yrkesmässiga ansvaret för dess ledning är chefen för Naval Service, med titeln First Sea Lord. Denne ingår i ett amiralitetskollegium vars ordförande är Storbritanniens försvarsminister (Secretary of State for Defence). De marina ledamöterna i detta kollegium var i juli 2007:

  • First Sea Lord (och chef för marinen): Amiral Sir Jonathon Band KCB, ADC
  • Chefen för flottan (CINCFLEET): Amiral Sir Mark Stanhope KCB, OBE
  • Second Sea Lord (och chef för marinflyget): Viceamiral Adrian Johns CBE
  • Chef för marinstaben: Konteramiral Robert Cooling
  • Marinens Controller: Konteramiral P Lambert
  • Chef för flottans underhåll: Viceamiral TA Soar OBE

Chefen för flottan för befäl över alla sjögående enheter. Denne har sitt högkvarter ombord på HMS Excellent i Portsmouth samt i Northwood, Middlesex där alla försvarsgrenarna har ett gemensamt högkvarter. I detta högkvarter finns ett antal chefer med olika ansvarsområden, däribland:

  • Stabschef: Viceamiral Paul Boissier
  • Operativ chef: Konteramiral D J Cooke MBE
  • Cheren för de sjöstridskrafterna: Konteramiral George Zambellas DSC
  • Chefen för amfibiestridskrafterna (och kommendant för marinkåren): Generalmajor G S Robison

Amfibiestridskrafterna består i huvudsak av den 3:e Kommandobrigaden. Sjöstridskrafterna innefattar ett antal enheter med bland annat hangarfartyg, amfibiefartyg och en särskild multinationell enhet som opererar utanför Irak.

Baser[redigera | redigera wikitext]

Royal Navy hade tidigare ett stort antal baser runt hela världen. Idag återstår fyra örlogshamnar, alla i Storbritannien; Faslane, Rosyth, Portsmouth och Devonport. Marinkåren har sin bas i Plymouth. I Dartmouth, Devon ligger Royal Naval College, som grundutbildar blivande marinofficerare.

Ytflottan – Surface Fleet[redigera | redigera wikitext]

HMS Illustrious.

Ytflottan utgör den största delen av Royal Navy. Den består av 90 fartyg, bland annat 3 hangarfartyg, 3 amfibiefartyg, 8 jagare, 17 fregatter, minröjningsfartyg, patrullbåtar och inspektionsfartyg. 2002 omorganiserades ytfartygsflottan i två flottiljer, baserade i Portsmouth respektive Devonport och en utskiftning av äldre skepp som är tänkt pågå fram till år 2020 påbörjades.

Hangarfartygen är kärnan i Royal Navys expeditionsstyrkor. De tre fartygen (HMS Invincible, HMS Illustrious och HMS Ark Royal) är från slutet av 1970-talet och har ett deplacement på 22 000 ton. Deras viktigaste beväpning är flygstyrkan som består av 21 flygplan och helikoptrar. Den exakta sammansättningen på flygstyrkan beror på uppdragets art. Bland de flygplanstyper som kan föras med ombord finns Harrier, och helikoptrar för flygburen stridsledning (Sea King), transport (Sea King, Chinook) och ubåtsjakt (Merlin).

Hangarfartygsstyrkan planeras att utrustas med två nya hangarfartyg med start 2012. Dessa fartyg är betydligt större än dagens, och kommer att kunna ta upp till 40 flygplan. Harrierflygplanen kommer att ersättas av en version av F-35 Joint Strike Fighter med STOVL-förmåga (kort startsträcka och vertikal landning).

Amfibiefartygen, samtliga från slutet av 90-talet, har till uppgift att transportera och landsätta trupper. HMS Ocean kan lasta 800 soldater och har 18 helikoptrar ombord, varav 6 Boeing AH-64 Apache attackhelikoptrar. De övriga två fartygen (HMS Albion och HMS Bulwark) kan lasta omkring 400 soldater och 67 fordon.

Jagare och fregatter är flottans arbetshästar. Jagarnas främsta uppgift är luftförsvar, medan fregatterna är inriktade på strid mot ytfartyg och ubåtsjakt. De 8 jagarna av Typ 42 kom i tjänst i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Bestyckningen består bland annat av en 4,5 tums kanon, 324 mm antiubåtstorpeder och 22 luftvärnsrobotar av typen Sea Dart. Jagarna behöver ersättas av modernare system och 2007 kommer den första i en ny serie Jagare, Typ 45, att träda i tjänst. Mellan 6 och 12 av dessa nya jagare kommer att anskaffas. Dess huvudbestyckning kommer att vara PAAMS som är ett luftvärnssystem utvecklat tillsammans med Frankrike och Italien.

De nyaste fregatterna av Duke-klass (Type 23) är 13 till antalet och trädde i tjänst under 90-talet. Dess huvudsakliga bestyckning är 32 Sea Wolf luftvärnsrobotar, 8 Harpoon sjömålsrobotar, en 4,5 tums kanon och 324 mm antiubåtstorpeder.

Ubåtsvapnet – Submarine Service[redigera | redigera wikitext]

Royal Navys ubåtsvapen har idag enbart kärnkraftsdrivna stridsubåtar. Det rör sig om 4 strategiska robotubåtar (Vanguard-klass), vardera med 16 Trident D5 ballistiska robotar, vilka utgör Storbritanniens förmåga till kärnvapenavskräckning, och 9 attackubåtar (7 Trafalgar-klass och 2 Swiftsure-klass) med kryssningsrobotar. En ny typ av attackubåt (Astute-klass) är under konstruktion. Tre stycken av dessa har sjösatts, men inte tagits i drift (april 2007), och upp till tre till kan komma att beställas. I Submarine Service ingår också ubåtsräddningstjänsten Submarine Rescue Service, med flera små räddningsubåtar och fjärrstyrda dykrobotar.

Marinflyget – Fleet Air Arm[redigera | redigera wikitext]

Joint Strike Fighter.

Fleet Air Arm, marinflyget, är Royal Navys flygande förband, med 200 flygplan och helikoptrar samt en personal på omkring 6 200. Omkring 2012 kommer marinflyget att börja utrustas med flygplanet Joint Strike Fighter, som är ett i huvudsak amerikanskt utvecklingsprojekt där även Storbritannien och flera andra länder deltar. Fram till dess har man lånat 26 Harrier GR.9 av RAF. Utöver detta finns det också 44 EH-101 Merlin-, 54 Lynx- och 60 Westland Sea King-helikoptrar. Dessa är stationerade ombord på hangarfartyg, amfibistridsfartyg, jagare och fregatter när dessa är till sjöss, och annars på baser i Yeovilton, Culdrose och Cottesmore.

Brittiska marinkåren - Royal Marines[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Royal Marines

Royal Marines, Storbritanniens marinkår, är inte en del av Royal Navy men väl av Naval Service. De amfibiefartyg som transporterar marinkårsförbanden ingår dock i Royal Navy, och flygunderstödet ingår i Fleet Air Arm. Idag utgörs kärnan i Royal Marines av en brigad (3 Commando Brigade), som står i ständig beredskap som del av Storbritanniens snabbinsatsstyrkor. Brigaden består av tre enheter av bataljonsstorlek samt understödsförband, och är normalt baserade i sydvästra England.

Royal Fleet Auxiliary[redigera | redigera wikitext]

Royal Fleet Auxiliary (RFA) är en civil myndighet under det brittiska försvarsdepartementet, ingående i Naval Service. Det kan i praktiken beskrivas som ett paramilitärt rederi med 18 fartyg. RFA består av trängfartyg, som kan understödja örlogsfartyg med drivmedel, ammunition, reservdelar, färskvatten och proviant till sjöss (RaS - Replenishment at Sea). RFA har också amfibiefartyg. RFA:s fartyg är örlogsgrå, har militär bognummer, kan kommunicera på de militära radiofrekvenserna, har förberedda platser för luftvärnskanoner, och har ofta helikopterplatta. Personalen är civila statstjänstemän och bär uniform och gradbeteckningar av handelsflottans typ. När RFA:s fartyg deltar i krigsoperationer är dess besättningar underkastade krigslagarna.

Royal Navy tidsspann och utkämpade slag[redigera | redigera wikitext]

Kända fartyg inom Royal Navy[redigera | redigera wikitext]

HMS Hood 1932.

Kända personer verksamma inom Royal Navy[redigera | redigera wikitext]

Militära grader[redigera | redigera wikitext]

Flaggmän
Admiral of the Fleet
Storamiral
Admiral
Amiral
Vice-Admiral
Viceamiral
Rear Admiral
Konteramiral
OF-10 OF-9 OF-8 OF-7
Generic-Navy-O12.svg

Generic-Navy-O11.svg

Generic-Navy-O10.svg

Generic-Navy-O9.svg

Regements- och kompaniofficerare samt flaggkadetter
Commodore
Kommendör 1. graden
Captain
Kommendör
Commander
Kommendörkapten
Lieutenant Commander
Örlogskapten
Lieutenant
Kapten
Sub-Lieutenant
Löjtnant
Midshipman
Flaggkadett
OF-6 OF-5 OF-4 OF-3 OF-2 OF-1 OF-D
UK-Navy-OF6.svg
Årslön 2011
£97,030 - £100,963
Generic-Navy-O7.svg
Årslön 2011
£81,310 - £89,408
Generic-Navy-O5.svg
Årslön 2011
£67,031 - £77,617
Årslön 2011
£47,760 - £57,199
Årslön 2011
£37,915 - £45,090
Generic-Navy-O1.svg
Årslön 2011
£29,586 - £32,702
UK-Navy-OFD.svg
Årslön 2011
£15,823 - £24,615
Specialistofficerare
Warrant Officer Class 1
Flottiljförvaltare
Warrant Officer Class 2
Förvaltare
Chief Petty Officer
Flaggstyrman
Petty Officer
Förste styrman
OR-9 OR-8 OR-7 OR-6
Årslön 2011
£38,599 - £46,753
Årslön 2011
£36,048 - £43,251
Årslön 2011
£33,223 - £43,251
Årslön 2011
£30,012 - £36,929
Sjömän
Leading Rate
Korpral
Able Rate
Sjöman 1kl
OR-4 OR-2
Årslön 2011
£26,404 - £33,182
OR2 RN Able Rate.gif
Årslön 2011
£17,265 - £28,939

Källa för årslönerna:[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Herman, Arthur (2005). To rule the waves. ISBN 0-340-73419-1 
  • Humble, Richard (1983). Naval Warfare: An Illustrated History. London: Orbis Publishing Ltd. ISBN 0-85613-285-3 
  • Rodger, N.A.M. (1999). The Safeguard of the Sea: A Naval History of Britain 660-1649. New York: Penguin Books Ltd. ISBN 0-393-31960-1 
  • Rodger, N.A.M. (2006). The Command of the Ocean: A Naval History of Britain, 1649-1815 (New Ed). New York: W. W. Norton & Company. ISBN 0-393-32847-3 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Engelskspråkiga Wikipedia
  2. ^ Royal Navy Pay Scales (April 1 2011 - March 31 2012) (http://www.armedforces.co.uk/royalnavypayscales.htm) 2011-08-01.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]