Slaget om Singapore

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget om Singapore
Del av stillahavskriget under andra världskriget
Singaporesurrender.jpg
Generallöjtnant Arthur Percival, ledd av en japansk officer, marscherar under vit flagg för att förhandla om de allierade styrkornas kapitulation i Singapore den 15 februari 1942. Det var det största överlämnandet av brittisk-ledda styrkorna i någonsin.
Ägde rum 31 januari 1942 – 15 februari 1942
Plats Singapore, Straits Settlements
Resultat Avgörande japansk seger
Japansk ockupation av Singapore
Stridande
Malaya Command:
Brittiska Indien III-kåren
Australien 8:e divisionen
Storbritannien 18:e divisionen
Malaysia Malay Regiment
Straits Settlements Straits Settlements Volunteer Force
Storbritannien No. 232 Squadron
(begränsad inblandning)
25:e armén:
Kejsardömet Japan Kejserliga gardet
Kejsardömet Japan 5:e divisionen
Kejsardömet Japan 18:e divisionen
Kejsardömet Japan 3:e flygdivisionen
Kejsardömet Japan Kejserliga japanska flottan
Befälhavare/ledare
Storbritannien Arthur Percival (P.O.W.) Kapitulation
Australien Gordon Bennett
Storbritannien Lewis Heath (P.O.W.)
Storbritannien M. Beckwith-Smith (P.O.W.)
Kejsardömet Japan Tomoyuki Yamashita
Kejsardömet Japan Takuma Nishimura
Kejsardömet Japan Takuro Matsui
Kejsardömet Japan Renya Mutaguchi
Styrka
85 000 36 000
Förluster
9 500 döda
5 000 skadade
120 000 tillfångatagna[1]
1 713 döda
2 772 skadade[2]


Slaget om Singapore var ett slag mellan brittiska och japanska trupper i staden Singapore i Sydostasien under andra världskriget. Japanerna gick segrande ur bataljen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter Japans angrepp mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor hade man inlett en rad offensiver mot västerländska styrkor i Stilla Havs-området. Japanerna hade erövrat amerikanska kolonin Filippinerna, brittiska Hong Kong, franska Indokina och holländska Indonesien och skördat seger efter seger mot deras fiender från väst. Japan ville se den gula rasen härska i Sydostasien och i Stilla Havet under japansk överhöghet och ville därför driva tillbaka européerna och amerikanarna.

Japanska styrkor inledde invasionen av Malaysia den 8 december 1941, bara en dag efter attacken mot Pearl Harbor. Japan var också allierade med Thailand vilket gav de möjlighet att använda thailändarnas baser inför och under invasionen. Japanerna kunde använda thailändska flygbaser så deras bombplan kunde nå Singapore och andra mål i Malaysia. Inledningsvis höll brittiska och indiska trupper borta japanerna och var numerärt överlägsna dem, men de japanska styrkorna koncentrerade sina krafter och var överlägsna i taktik, utrustning och erfarenhet. Till havs lyckades de driva tillbaka de brittiska styrkorna och snart blev Singapore isolerat.

Britterna hade cirka 85 000 man i sin garnison men de flesta av dem var nyrekryteringar från lokalbefolkningen med dålig utrustning och liten eller ingen erfarenhet. De japanska styrkorna hade bara 30 000 man och hade därmed bara en tredjedel så stor styrka som sin fiende men av de japanska soldaterna var många veteraner från Japans kampanjer i Kina och Indokina och väl utrustade och förberedda. Japanska styrkor inledde sitt anfall mot staden 31 januari och avancerade sig in i stadens förorter trots intensivt motstånd från de brittiska och australiska divisionerna. Den 8 februari landsatte man stridsvagnar väster om staden och panik började sprida sig hos de försvarande styrkorna, eftersom de inte hade något att sätta emot stridsvagnar. De lyckades trots allt försvara sig men tvingades retirera sedan halva deras styrka utplånats. Trots detta misslyckades de japanska styrkorna att ta sig in i stadens hjärta.

Till slut började de allierade styrkorna få slut på proviant och ammunition och började bli mer och mer slitna av de konstanta artilleri- och flygangreppen från japanerna. Den 15 februari intog japanerna stadens centrum och tog kontroll över nästan hela staden. De allierade styrkorna kunde bara bjuda på begränsat motstånd och gav sedan upp. Stadens befälhavare Arthur Percival kapitulerade samma dag och en av Storbritanniens största förluster någonsin var ett faktum.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sammanlagt uppgick de allierades förluster till 7 500 döda, 10 000 sårade och cirka 120 000 tillfångatagna under hela fälttåget.
  2. ^ Smith, Colin (2006). Singapore Burning: Heroism and Surrender in World War II. Penguin Group. ISBN 0-141-01036-3