The Darkness

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Darkness
The Darkness.jpg
The Darkness live i Coventry, juni 2013. Från vänster: Ed Graham, Dan Hawkins, Justin Hawkins och Frankie Poullain.
Bakgrund Storbritannien Lowestoft, England
Genre(r) Hårdrock, glamrock
År som aktiva 20002006
2011 – idag
Skivbolag PIAS Recordings, Wind-Up Records, Atlantic Records, Must Destroy Records
Relaterade artister Stone Gods, Hot Leg
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Justin Hawkins
Dan Hawkins
Ed Graham
Frankie Poullain
Tidigare medlemmar
Richie Edwards
Chris McDougal
Övriga betydelser av The Darkness, se Darkness

The Darkness är en brittisk rockgrupp som bildades i Lowestoft, England år 2000 av sångaren och gitarristen Justin Hawkins tillsammans med sin bror, gitarristen Dan Hawkins, samt basisten Frankie Poullain och trummisen Ed Graham. Gruppen har rönt mycket uppmärksamhet för användandet av falsettsång och snäva spandexkläder. Deras stora inspirationskälla ligger i 1970-talets rockmusik.

Bandets debutalbum, Permission to Land gavs ut i juli 2003 och blev albumetta i Storbritannien och har där sålt i över 4 miljoner exemplar. Gruppen har haft fem låtar som nått topp-10 på den brittiska singellistan, däribland; "I Believe in a Thing Called Love", "Christmas Time (Don't Let the Bells End)" och "Love Is Only a Feeling". Poullain lämnade gruppen 2005 och ersattes av Richie Edwards innan den upplöstes året därpå. Därefter bildade Graham, Edwards och Dan Hawkins gruppen Stone Gods medan Justin senare bildade Hot Leg.

I början av 2011 återförenades dock The Darkness, med Poullain åter som basist. Under 2011 och 2012 spelade man bland annat på Download, Getaway Rock, Isle of Wight och Sweden Rock Festival. Bandets tredje studioalbum, Hot Cakes, gavs ut den 17 augusti 2012 och för att promota albumet agerade man förband till Lady Gaga på en världsturné.[1] Gruppens fjärde album väntas ges ut någon gång under 2014.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år (1997 – 2002)[redigera | redigera wikitext]

Grunden till The Darkness bildades redan 1997 då gitarristen Dan Hawkins bildade gruppen Empire tillsammans med brodern Justin Hawkins på synth och gitarr samt Frankie Poullain på bas, Ed Graham på trummor och en sångare vid namn Paul. Bandet hade flera spelningar i London och upptäcktes så småningom av John Best, som tidigare hade varit manager för The Verve.[2] Best blev manager för gruppen, men när succén uteblev sparkades sångaren och Justin gick över till att bara spela gitarr. Bests assistent, Sue Whitehouse, tog efter drygt två år över som manager för gruppen, men i slutet av 1999 lämnade Poullain gruppen och flyttade till Venezuela. Vid nyårsafton vid millennieskiftet firade bröderna Hawkins det nya året på en pub i Gillingham. När Queens "Bohemian Rhapsody" spelades började Justin dansa och mima som besatt. När brodern Dan såg detta ansåg han att Justin hade stor potential att vara förgrundsfigur i ett rockband. Med ett nytt namn, The Darkness, kom Poullain tillbaka från Venezuela för att bli gruppens basist, och Graham kallades in som trummis. Gruppen flyttade kort därefter till London och började repetera in nytt material.[2] Whitehouse blev gruppens manager även denna gång.

26 februari 2000 gjorde gruppen sin livedebut och spelade några låtar på en välgörenhetskonsert i Camden. The Darkness gjorde dock sin första hela konsert den 12 augusti samma år, gitarristen Chris McDougal hade då nyligen rekryterats till bandet, men sparkades dock några månader senare då gruppen ansåg att han inte höll måttet.[2] Under en konsert i Camden 14 juli 2001 satt Justin på Pedro Ferreiras axlar och gjorde ett solo medan denne gick ett varv runt publiken, något Justin gör än idag.[2] I slutet av november 2001 hade Whitehouse arrangerat en konsert åt gruppen i Notting Hill tillsammans med Ian Johnsen, som var delägare i skivbolaget Must Destroy Records. I januari 2002 utnämndes låten "Love Is Only a Feeling" av Tipsheet som "veckans demo".[2] 15 mars samma år spelade bandet för första gången i USA. Kort därefter uppdagades det att Justin och Whitehouse haft ett hemligt förhållande i över två år. Detta gjorde att de resterande medlemmarna i bandet ville sparka henne, men när Justin hotade med att lämna gruppen fick de båda vara kvar.[2] I mitten av 2002 diskuterade Whitehouse med Ian Johnsen om möjligheterna att ge ut en singel. Inga kontrakt skrevs på, men The Darkness bokades till en studio nordväst om London och spelade in tre låtar; "I Believe in a Thing Called Love", "Love on the Rocks with No Ice" och "Love Is Only a Feeling". Pedro Ferreira producerade och 12 augusti 2002 gavs EPn I Believe in a Thing Called Love ut på Must Destroy Records. I första upplagan trycktes 2 000 exemplar, fler exemplar pressades dock senare då den första upplagan sålt slut relativt fort. Den 15 september vann gruppen en rockbandstävling som bästa osignerade band, där de bland annat spelade "Get Your Hands Off My Woman" för första gången.[3] 25 september var The Darkness huvudakt under en konsert och framförde bland annat ett Queenmedley. Konserten fick en bra recension i tidningen Kerrang!, detta medförde att gruppen blev inbjudna att agera förband åt The Wildhearts under en mindre turné i Storbritannien.[2] Under oktober 2002 arbetade gruppen med material till ett kommande debutalbum.

Permission to Land (2003 – 2004)[redigera | redigera wikitext]

19 januari 2003 spelade bandet in sin första musikvideo på Mean Fiddler i London.[2] Drygt en månad senare turnerade gruppen som förband åt Def Leppard i Storbritannien.[4] 24 februari gavs bandets första singel ut, "Get Your Hands Off My Woman", som nådde en 43:e plats på den brittiska singellistan.[5] I början av mars flög gruppen över till USA innan bandets första turné i Storbritannien som huvudakt inleddes. Den avslutande konserten, som hölls på Astoria Theatre var utsåld, vilket Justin vid tidpunkten beskrev som sin "karriärs höjdpunkt".[2] Vid den här tidpunkten började flera skivbolag få upp ögonen för The Darkness. Bland de intresserade fanns Sony och East West och 12 maj skrev gruppen på ett kontrakt med East West.[2] The Darkness gjorde sin festivaldebut 1 maj i DoningtonDownload Festival. I början av juni vann bandet tidningen Metal Hammers "Golden God"-pris för bästa singel med "Get Your Hands Off My Woman"[2] och 16 juni gavs gruppens nästa singel ut, "Growing on Me", som nådde plats elva i Storbritannien.[5] Gruppen gjorde flera konserter på brittiska festivaler under sommaren 2003 och var även förband åt bland annat Deep Purple, Lynyrd Skynyrd och Whitesnake.

Justin Hawkins live på Ankkarock, augusti 2004.

7 juli gavs The Darkness debutalbum, Permission to Land ut genom Must Destroy och Atlantic Records. Under utgivningsdagen spelade gruppen bland annat inne i en affär inför en publik på 1 500 personer. Efter den första försäljningsveckan låg albumet tvåa på den brittiska albumlistan efter Beyonces debutalbum Dangerously in Love, och inom två veckor hade albumet sålt över 100 000 exemplar.[2] Kort därefter var gruppen förband till Robbie Williams under tre konserter på Knebworth inför uppskattningsvis 325 000 människor. Därefter gjorde gruppen några konserter i Tyskland och spelade under en konsert tillsammans med The Rolling Stones, innan de återvände till England för att spela in en musikvideo till nästa singel. 21 augusti öppnade gruppen Kerrang! Awards, där de var nominerade i tre kategorier. Bandet vann slutligen i kategorierna Bästa Album och Bästa Liveband.[6] Dagen därpå gavs gruppens tredje singel ut, "I Believe in a Thing Called Love". Låten gick in på plats nummer två i Storbritannien, bakom Black Eyed Peas "Where Is the Love?".[5] Veckan därpå nådde Permission to Land förstaplatsen på den brittiska albumlistan.[5] Man hade vid den här tiden också spelat in en jullåt tillsammans med producenten Bob Ezrin, som man planerade att ge ut i december. Videon spelades in i slutet av september och under oktober påbörjade gruppen turnén The Attack of the Giant Leeches i Irland och Storbritannien. Alla konserter var utsålda, men några minuter innan bandets konsert i Liverpool 18 oktober tappade Justin rösten och för första gången i bandets historia blev de tvingade att ställa in en konsert.[2] De två nästföljande konserterna ställdes också in och turnén avslutades 22 oktober i London. I slutet av oktober och i början av november var gruppen förband åt Meat Loaf under sex konserter i Tyskland och 6 november gjorde The Darkness ett framträdande på MTV Europe Music Awards där de även fick ta emot pris för bästa Brittiska och Irländska akt. I slutet av november gav gruppen några konserter i USA och spelade för första gången i Japan. Mellan 3 december och 10 december gav gruppen sju utsålda konserter i Storbritannien under Elf Hazard-turnén. 15 december gavs bandets fjärde singel ut, "Christmas Time (Don't Let the Bells End)". Låten blev gruppens andra singel i rad att nå plats två på den brittiska singellistan.[5] Gruppen avslutade sedan året med konserter i Spanien och Frankrike.

2004 inledde The Darkness med att spela på Big Day Out festivalerna i Australien. Medan de var där gav de även två utsålda konserter som huvudakt. Under vistelsen i Australien spelade bandet också in musikvideon till nästa singel, "Love Is Only a Feeling", i naturmiljö och på stora bergsklippor. 10 februari påbörjades bandets första Europaturné, Permission to Land tour, i Amsterdam, Nederländerna. En vecka senare hölls BRIT Awards där gruppen var nominerade i kategorierna "Best British Group", "Best British Live Act" och "Best British Album" och vann i samtliga kategorier.[7] 22 mars gavs "Love Is Only a Feeling" ut som singel och nådde plats fem i Storbritannien.[5] Under april gjorde gruppen sin första stora turné i Nordamerika. Samtliga 16 konserter var utsålda. 27 maj fick gruppen ta emot en Ivor Novello för "Songwriters of the Year".[8] Kort därefter åkte gruppen över till Nordamerika igen för ännu en turné. 27 juni avslutades turnén i Atlantic City. Under juli och augusti gjorde bandet en festivalturné runtom Europa och spelade bland annat på Storsjöyran i Östersund. 8 november gav gruppen ut en singel som endast var nedladdningsbar från bandets officiella webbplats. Låten var en nyinspelning av "Get Your Hands Off My Woman" och producerades av Roy Thomas Baker, mest känd för att ha producerat album med Queen. I slutet av året medverkade bröderna Hawkins på Band Aid 20s singel "Do They Know It's Christmas?". Året avslutades sedan med en turné i Storbritannien, Winternational Tour, där tre låtar till gruppens nästkommande album spelades live för första gången. Turnén avslutades med tre utsålda konserter på Wembley Arena i London.

One Way Ticket to Hell ...and Back (2005 – 2009)[redigera | redigera wikitext]

I början av 2005 påbörjade bandet inspelningarna av uppföljaren till Permission to Land. Även denna gång arbetade gruppen med Roy Thomas Baker som producent. Gruppen gav en konsert i Dubai 25 mars, vilket kom att bli bandets enda konsert under hela året. När drygt halva albumet spelats in meddelades det på bandets officiella webbplats 23 maj att Poullain lämnat bandet.[9] Den officiella orsaken till avhoppet var "musikaliska meningsskiljaktigheter", men Poullain hävdade dock att han blivit "utfryst" och därmed blivit tvingad att lämna gruppen. Poullain har dock senare i sin bok, Dancing in the Darkness, sagt att han anlitat en egen revisor för att granska bandets ekonomi. När revisorn inte kunde redovisa något suspekt blev Poullain sparkad.[10] Kort därefter började rykten florera om att Dans gitarrtekniker, Richie Edwards, blivit Poullains ersättare. 13 juni tillkännagavs det på bandets officiella webbplats att dessa rykten var sanna och att Edwards rekryterats som basist.[11] 9 september meddelades det på gruppens officiella webbplats att albumets första singel, "One Way Ticket", ges ut 14 november och att albumet ges ut 28 november. Sex dagar senare tillkännagavs namnet på albumet, One Way Ticket to Hell ...and Back. I oktober dök albumet upp på auktions-siten eBay. Justin Hawkins köpte då albumet för 350 pund, detta gjorde han för att kunna spåra säljaren via en digitalkod på CDn.[12] I mitten av oktober åkte gruppen över till Island för att spela in en musikvideo till "One Way Ticket". Låten gavs ut 14 november och nådde som bäst plats åtta på den brittiska singellistan.[5] Två veckor senare gavs One Way Ticket to Hell ...and Back ut som nådde plats elva i Storbritannien och som så småningom sålde platina.[5] 26 januari 2006 gav gruppen sin första konsert i England på över ett år och 4 februari påbörjade bandet en turné i Storbritannien och Irland. 20 februari gavs gruppens sjunde singel ut, "Is It Just Me?", som liksom föregående singel nådde plats åtta i Storbritannien.[5] 1 mars kom turnén till övriga Europa och första konserten hölls i Oslo, Norge och följdes av tre konserter i Sverige. Turnén avslutades sedan 23 mars i Amsterdam. I april gav The Darkness sju konserter i Australien och tre i Japan, samtliga blev utsålda. I april var gruppen också nominerade för Bästa Rockvideo och Årets Video på MTV Australia Awards. Gruppen vann Bästa Rockvideo med videon till låten "One Way Ticket". Sista singeln, "Girlfriend" släpptes 22 maj 2006 och tog sig upp till en 39:e plats i Storbritannien, gruppens sämsta notering sedan man gav ut "Get Your Hands Off My Woman", år 2003.[5] 27 maj spelade gruppen på Rock in Rio i Lissabon tillsammans med bland annat Guns N' Roses.

"Vi beklagar att ni fått reda på detta genom tidningarna, men vi hoppades fram till den sista minuten att detta – Justins avhopp – inte skulle ske. Vi – Dan, Ed, och Richie – är fortfarande helt chockade och kan just nu inte säga hur framtiden kommer att utspela sig. Vi vill tacka alla våra fans, partners och familjer för deras fortsatta stöd. Ni kommer att höra från oss, så snart vi vet vad vill göra."

Meddelande från The Darkness efter Justin Hawkins avhopp.[13]

I augusti 2006 skrev Justin in sig själv på vårdhemmet The Priory i London för heroinmissbruk, detta efter att bandet fått ställa in en konsert i Skanderborg på grund av Hawkins missbruk.[14] Vid den här tiden bekräftade bandet att de skulle påbörja arbetet till gruppens tredje album, som också planerades att ges ut i början av 2007. 10 oktober meddelade dock Hawkins, genom den brittiska tidningen The Sun, att han lämnat gruppen efter att ha genomgått rehabilitering för sitt missbruk.[15] I slutet av året rapporterades det från flera nyhetsbyråer att basisten Edwards skulle bli ny frontman i The Darkness och att Toby MacFarlaine rekryterats som basist.[16] 21 november 2007 meddelades det dock på den officiella webbplatsen att The Darkness nu var upplöst. Samtidigt som det tillkännagivits att The Darkness brutit upp meddelades också att ett nytt band, Stone Gods, bildats med Richie Edwards på sång och gitarr, Dan Hawkins på gitarr, Toby MacFarlaine på bas och Ed Graham på trummor.[17] Gruppen gav ut ett studioalbum, Silver Spoons & Broken Bones, som dock inte lyckades nå lika stora framgångar som The Darkness två album. Graham lämnade senare Stone Gods på grund av en blodsjukdom, men bildade år 2009 Karaoke for Beginners. 2008 bildade Justin Hawkins ett nytt band, Hot Leg, tillsammans med trummisen Darby Todd, gitarristen Pete Rinaldi och basisten Samuel Stokes. Hot Leg gav ut debutalbumet Red Light Fever i februari 2009, men liksom Stone Gods album blev Red Light Fever ingen större succé.

Återförening och Hot Cakes (2010 – nutid)[redigera | redigera wikitext]

The Darkness live i Washington, D.C. 2012.

I början av 2010 skrev The Sun att Justin och Dan Hawkins återigen påbörjat ett samarbete.[18] Man skrev också att de börjat spela in demos med nytt material i Justins studio i Lowestoft. Drygt ett halvår senare, i juli, meddelade samma tidning att gruppen återförenats och påbörjat repetitioner för att turnera under 2011.[19] Justin Hawkins förnekade dock detta via sin Twitter; "Om det fanns någon sanning i Darkness-återföreningsryktet så skulle det inte vara ett rykte."[20] I slutet av 2010 meddelade både Justin Hawkins och Toby MacFarlaine på sina respektive Twitterkonton att deras respektive band tagit ett uppehåll. Hawkins sade också vid denna tidpunkt att han "arbetar med ny spännande musik", men att den inte var redo för ett officiellt tillkännagivande ännu.[21] Detta ledde till att ryktena om att The Darkness återförenats återigen tog fart. När det sedan i januari 2011 meddelades att Ed Graham gjort sin sista konsert med Karaoke for Beginners blev ryktena än starkare. Producenten Nick Brine, som arbetat med både Stone Gods och The Darkness, bekräftade återföreningen den 20 februari och sade också att man planerade att påbörja inspelningen av ett tredje studioalbum inom kort.[22] Den 5 mars lanserade bandet en ny officiell webbplats och en Twitter. Kort därefter kom ett officiellt bekräftande från Justin, via sin Twitter, att gruppen återförenats samtidigt som det på bandets webbplats meddelades att det skulle komma nyheter inom en snar framtid. Den 15 mars meddelade bandet att deras tredje studioalbum skulle spelas in mellan april och maj 2011.[23] The Sun meddelade samtidigt att gruppen skulle spela på Download Festival den 10 juni.[24] Dagarna innan denna konsert gjorde bandet tre mindre, slutsålda, konserter vilka var bandets första på nästan fem år. I en intervju med Kerrang! på Download Festival berättade Justin att arbetet med det tredje albumet kommer att slutföras i slutet av juni. Därefter spelade bandet under sommaren på ett fåtal festivaler runtom Europa, däribland Getaway Rock Festival i Gävle den 8 juli. Under maj bekräftade bandet också att man kommer att göra en turné i Storbritannien och Irland.[25] Turnén påbörjades den 8 november i Liverpool, några dagar senare, bland annat i Southampton, bekräftade Justin att det tredje albumet försenats och kommer att ges ut under 2012. Den brittiska delen av turnén avslutades den 25 novemberHammersmith Apollo i London med Brian May som gäst på tre låtar. Mellan den 1 och 25 februari turnerade gruppen i Nordamerika tillsammans med Foxy Shazam.

Justin Hawkins live i maj 2013.

Uppgifter kring det tredje studioalbumet gavs ut den 3 maj via bandets officiella webbplats. Albumet döptes till Hot Cakes och gavs senare ut den 17 augusti 2012 genom PIAS Recordings och Wind-Up Records.[26] Albumet nådde på den brittiska albumlistan som bäst plats 4.[27] I maj inledde bandet dess Hot Cakes Tour. Turnén påbörjades i Australien, där man spelade för första gången på drygt sex år, följt av en kort turné i USA. Därefter spelade bandet under juni och juli på en rad festivaler i Europa, däribland Sweden Rock Festival, Isle of Wight Festival och Sonisphere. Under augusti och september agerade gruppen förband till Lady Gaga under Europadelen av dennes The Born This Way Ball.[1] Snart utökades turnén och under november och december spelade bandet för första gången någonsin i Sydamerika, Sydafrika och Ryssland. I början av 2013 påbörjade bandet en egen turné, Let Them Eat Cakes Tour, som inleddes i USA och som följdes av konserter i Europa under februari och mars. I början av april skulle gruppen också genomfört konserter i Oceanien tillsammans med Joan Jett, dessa ställdes dock in då Graham fått problem med hälsan.[28] Efter ett mindre uppehåll var gruppen åter ute och turnerade och besökte bland annat Putte i parken i juli 2013. Under november och december 2013 firade bandet 10-årsjubileet av debutalbum Permission to Land med en turné i Storbritannien. Under denna turné framförde man albumet i sin helhet vilket innebar att låten "Holding My Own" spelades live med hela gruppen för första gången någonsin. Den 25 november gav man ut den nya låten "The Horn" tillsammans med en nyinspelning av "Christmas Time (Don't Let the Bells End)". Dessa två låtar återfanns också, tillsammans med en livekonsert, på en specialutgåva av Hot Cakes som släpptes den 2 december.

Stil[redigera | redigera wikitext]

Dan Hawkins iklädd en Thin Lizzy-tröja.

Musikstil[redigera | redigera wikitext]

Bandets stora inspirationskälla ligger i 1970- och 1980-talets hårdrock med band som AC/DC, Van Halen och Aerosmith. Till gruppens debutalbum, Permission to Land, komponerade bandet sin musik i den typiska hårdrocksättningen med gitarr, bas och trummor, medan man på One Way Ticket to Hell ...and Back började experimentera med andra instrument, såsom säckpipa, panflöjt och olika syntar. The Darkness använder sig mycket av ett flerstämmigt gitarrspel, vilket gör att gruppen ofta liknas vid Thin Lizzy. Sångaren Justin Hawkins använder sig ofta av falsett i gruppens låtar och likt gitarrspelet så dubbar bandet ofta sången så att en jämförelse med Queen också ligger nära till hands. Dessutom har The Darkness arbetat med Roy Thomas Baker, som under 1970-talet producerade ett flertal av Queens album.

Image[redigera | redigera wikitext]

Den 10 november 2001 använde sig sångaren Hawkins för första gången av en catsuit under ett liveframträdande; "Image är viktigt, jag föredrar mycket hellre att se ett band med en snubbe i en catsuit än någon som bara står där i ett par jeans och en t-shirt som om de just klivit av bussen. Man måste vara beredd att underhålla folk."[2] Detta blev en viktig del av gruppens image de kommande åren. Dan Hawkins är oftast under konserter iklädd en Thin Lizzy-t-shirt och basisten Frankie Poullain har ofta en bandana på huvudet.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Bandmedlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar

Tidigare medlemmar

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”LADY GAGA + THE DARKNESS – EUROPE 2012”. 10 april 2012. http://www.theactualdarkness.com/2012/04/lady-gaga-the-darkness-europe-2012/. Läst 14 april 2012. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Porter, Dick (på Engelska). Permission to Rock. Plexus 
  3. ^ ”Inside the record company bidding war”. BBC.co.uk. 19 maj 2003. http://www.bbc.co.uk/radio1/onemusic/lamacq/190503.shtml. Läst 23 juni 2008. 
  4. ^ ”Support Bands/Other Bands Played With”. Def Leppard UK. http://www.deflepparduk.com/support2002.html. Läst 27 juni 2008. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j] ”The Darkness diskografi” (på Engelska). chartstats.com. http://www.chartstats.com/artistinfo.php?id=52. Läst 25 april 2009. 
  6. ^ ”The Darkness rock Kerrang! awards”. BBC news. 22 augusti 2003. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3172315.stm. Läst 23 juni 2008. 
  7. ^ ”The Darkness dominate Brit Awards”. BBC.co.uk. 17 februari 2004. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/music/3492543.stm. Läst 23 juni 2008. 
  8. ^ ”Darkness get songwriters' honour”. BBC news. 27 maj 2004. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3754353.stm. Läst 23 juni 2008. 
  9. ^ ”Darkness bass player leaves band”. BBC NEWS. 23 maj 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4572385.stm. Läst 25 april 2009. 
  10. ^ ”Hot Leg: Into the Light” (på Engelska). Spin Magazine. http://www.spin.com/articles/hot-leg-light?page=0%2C1. Läst 3 augusti 2010. 
  11. ^ ”The Darkness recruit new bassist”. BBC NEWS. 16 juni 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4099364.stm. Läst 25 april 2009. 
  12. ^ ”UK band buys own album from eBay”. TheAge.com.au. 10 november 2005. http://www.theage.com.au/news/breaking/band-buys-own-album-from-ebay/2005/11/10/1131578152968.html. Läst 23 juni 2008. 
  13. ^ ”A message to the fans”. The Darkness. 11 oktober 2006. http://web.archive.org/web/20070103231813/http://www.thedarknessrock.com/news/. Läst 18 februari 2012. 
  14. ^ ”Justin Hawkins och Pete Doherty behandlas på The Priory”. Aftonbladet.se. 19 augusti 2006. http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article430360.ab. Läst 23 juni 2008. 
  15. ^ ”Hawkins in 'I quit' shocker”. TheSun.co.uk. 11 oktober 2006. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article66672.ece. Läst 23 juni 2008. 
  16. ^ ”THE DARKNESS Members Launch New Band”. BLABBERMOUTH.NET. 5 mars 2007. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.Net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=68211. Läst 23 juni 2008. 
  17. ^ ”Former THE DARKNESS Members Launch STONE GODS”. BLABBERMOUTH.NET. 21 november 2007. http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.Net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=85316. Läst 23 juni 2008. 
  18. ^ ”Darkness do demo”. TheSun.co.uk. 28 januari 2010. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/showbiz/bizarre/2827862/Darkness-reunion-possible-following-new-demo-material.html. Läst 20 februari 2011. 
  19. ^ ”Darkness bury hatchet”. TheSun.co.uk. 5 juli 2010. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/showbiz/music/3040886/Darkness-end-feud-and-head-back-on-road.html. Läst 20 februari 2011. 
  20. ^ ”If there was...”. Twitter. 5 juli 2010. http://twitter.com/JustinHawkins/status/17787480427. Läst 20 februari 2011. 
  21. ^ ”Yep, working on some...”. 12 oktober 2010. http://twitter.com/JustinHawkins/status/27169820068. Läst 6 mars 2011. 
  22. ^ ”Is possible Darkness reunion reason for no site updates?”. StoneGods.co.uk. 20 februari 2011. http://www.stonegods.co.uk/forum/viewtopic.php?t=1328&postdays=0&postorder=asc&start=1185. Läst 21 februari 2011. 
  23. ^ ”The Darkness reform with Download slot confirmed”. BBC. 15 mars 2011. http://www.bbc.co.uk/newsbeat/12733934. Läst 11 april 2011. 
  24. ^ ”Justin and his three musketeers”. The Sun. 15 mars 2011. http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/showbiz/music/3468152/Justin-and-his-three-musketeers.html. Läst 15 mars 2011. 
  25. ^ ”Kerrang! Download Podcast: The Darkness”. Kerrang!. 10 maj 2011. http://www.youtube.com/watch?v=6ycZC3pvTw0. Läst 11 maj 2011. 
  26. ^ ”ALBUM #3 – TITLE & RELEASE DATE!”. The Darkness. 3 maj 2012. http://www.theactualdarkness.com/2012/05/album-3-title-release-date/. Läst 3 maj 2012. 
  27. ^ ”The Darkness diskografi” (på Engelska). chartstats.com. Arkiverad från originalet den 2012-07-23. http://archive.is/ykY0. Läst 8 oktober 2012. 
  28. ^ ”Hi Australia and...”. 12 mars 2013. http://www.facebook.com/thedarknessofficial/posts/459470610793095. Läst 28 mars 2013.