Trädgårdshumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Trädgårdshumla
Trädgårdshumla på björnbär
Trädgårdshumla på björnbär
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Megabombus
Art Trädgårdshumla
B. hortorum
Vetenskapligt namn
§ Bombus hortorum
Auktor Linné, 1761
Bombus hortorum.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Trädgårdshumla (Bombus hortorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Humlan förekommer i hela Europa utom Island, Turkiet, Xinjiang-regionen i Kina samt på Nya Zeeland[1]. Den är vanlig i större delen av Nord- och Mellaneuropa. I Sverige är den allmän i hela landet upp till skogsgränsen[2]. I Finland förekommer den främst i de södra och sydöstra delarna av landet, men flera fynd har gjorts så långt norrut som strax söder om Uleåborg.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Trädgårdshumlan är en stor, påtagligt slank, mycket långtungad humla.[2] Drottningen blir 19–21 millimeter lång med en vingbredd av 35–38 mm. Även arbetarna är stora, om än mer variabla i storlek; de största kan bli större än små drottningar.[4] Också hanarna är större än vanligt.[2] Humlan är svart med bred, gul krage och ett gult band som sträcker sig från slutet av mellankroppen till början av bakkroppen, samt med vit bakkroppsspets. Det gula kan ibland ha ett rödaktigt inslag. Melanistiska (helsvarta) exemplar förekommer.[2] Mandiblerna (käkarna) har svart behåring.[4] Humlan liknar ljunghumla, men till skillnad från denna har den långsträckt huvud.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är vanlig i parker, trädgårdar och skogar[5] där den gärna flyger med utsträckt tunga. Näringsväxter är djupkalkade blommor som ärtväxter, stormhatt, lejongap, fingerborgsblomma, rödklöver, getväppling och oxtunga[2] [5]. Boet, som innehåller 50–120 individer[4], inrättas ofta i övergivna smågnagarbon i murkna stubbar eller på mörka, fuktiga platser nära eller ovan jord[5].

Redan Darwin konstaterade på grundval av observationer gjorda i sin egen trädgård 1886 att hanarna är typiska "patrullerare"; de flyger fram och tillbaka längs en bestämd bana för att locka till sig unga, parningsvilliga drottningar, ett beteende som är vanligt bland många humlearters hanar. Numera vet man att de attraherar drottningarna genom att tidigt på morgonen avsätta feromoner på platser i terrängen, och upprepa det om deponeringarna skulle sköljas bort av regn.[6]

Boparasit[redigera | redigera wikitext]

Arten parasiteras av trädgårdssnylthumlan, som tränger in i boet, dödar drottningen, och låter arbetarna ta hand om sin egen avkomma.[4]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ American Museum of Natural History (utbredningskarta)
  2. ^ [a b c d e f] G. Holmström 2007 Humlor - Alla Sveriges arter sid. 104-105 ISBN 978-91-7139-776-8
  3. ^ Juho Paukkunen. ”Tarhakimalainen — Bombus hortorum (Linnaeus, 1761) Trädgårdshumla”. Finlands artdatacenter. http://ws.luomus.fi/lajitietokeskus/taksoni/MX.204728?locale=sv#show. Läst 22 november 2014. 
  4. ^ [a b c d] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. Sid. 352-355. ISBN 0-00-717451-9 
  5. ^ [a b c] Artdatabankens humlesida, Trädgårdshumla Läst 2012-11-04
  6. ^ Goulson, Dave (2006). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. Sid. 47. ISBN 978-0-19-955307-5