Västerbottensost
Västerbottensost är en grynpipig och relativt smakstark ost som tillverkats sedan 1870-talet och idag endast av Norrmejerier vid mejeriet i Burträsk.
I direkt anslutning till mejeriet och ostlagret ligger huset Ostens lager, varifrån man kan följa arbetet i ostlagret, samt restaurangen och konferenslokalen Ostens hus, där det också finns en permanent utställning om mejerihistorien.
Innehåll |
[redigera] Tillverkning och lagring
Vid ystningen rörs blandningen kontinuerligt och värms upp flera gånger, vilket är speciellt för osttypen. Efter ystingen vidtar en dygnslång process då osten ligger i press och vänds flera gånger för att få ut vasslen. Osten märks med datum, fetthalt samt vilket av årets ystningar osten kommer ifrån.[1]
Efter tre dagar i saltlake körs osten till ett lager i Ånäset mellan Umeå och Skellefteå där osten får vila i 18 graders värme under 18 dagar för att torka till den första vaxningen. Under dessa 18 dagar vänds osten varje morgon. Efter vaxningen flyttas osten till ett mognadslager där temperaturen är 12 grader och luften har en luftfuktighet på 50 procent. Under lagringen kontrolleras ostarna och betygsätts på en betygsskala mellan 1 och 5. Ostar som bedöms som ettor säljs till livsmedelsindustrin, övriga ostar, 90 procent, blir runmärkta, ett kvalitetsmärke inom branschen. Efter tolv månaders lagring säljs osten till grossist.[1]
[redigera] Historia
Västerbottensosten kom enligt legenden till av en slump i slutet av 1872 när mejerskan Ulrika Eleonora Lindström jobbade ensam i Gammelbyns mejeri i Burträsk. Hon var tvungen att avbryta arbetet med västgötaosten för andra sysslor, vissa rykten gör gällande att dessa sysslor skulle ha med kärlek att göra. Detta medförde att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar och resultatet blev inte som det var tänkt. Trots misstaget blev osten välsmakande och gjorde snabbt succé runt om i landet.[2]. Enligt en myt ska Västerbottensosten smaka så gott eftersom en komet slog ned i området för länge sedan, vilket gav ett tillskott av olika näringsämnen till marken. När korna, vars mjölk man gör osten av, äter gräset tar de upp näringsämnena. Gemensamt för alla historierna kring osten är att de är skrönor som uppenbarligen har förbättrats under årens lopp. Den verkliga ursprungshistorien bakom ostens tillverkning kan med största sannolikhet aldrig säkerställas helt.
I början av 1900-talet tillverkades västerbottensosten på många mejerier och med kraftigt skiftande kvalité, varför Västerbottens läns ostmejerier lämnade in en ansökan om registering av varumärke för att kunna garantera kvalitén på osten och sedan dess har W:t med kronan över prytt alla västerbottensostar och kvalitén varit densamma.[2]
[redigera] Västerbottensosten i litteratur & kultur
"Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves!"
Sara Lidman om Västerbottensost i Lifsens rot
"Duka för sju med kräftor och ål samt med nya rädisor; Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmanska spisbröd."
August Strindberg ur ”Ordalek och småkonst, Trefaldighetsnatten” 1902
"Varje da' åt ja' Västerbottenost, i skogsgläntan."
Torgny Lindgren ur Tistelost
[redigera] Externa länkar
[redigera] Källor
- ^ [a b] Carin Mannberg-Zackari. "Från barkbröd till gastronomisk förnyelse" i Svenska Turistföreningens årsbok 2001, ISSN 0283-2976
- ^ [a b] Jonsson, Susanne (2008). Västerbottensost. Prisma. ISBN 978-91-518-5051-1
