Valnöt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Valnötter
Valnöt (Juglans regia) (Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, 1885)
Valnöt (Juglans regia)
(Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, 1885)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Bokordningen
Fagales
Familj Valnötsväxter
Juglandaceae
Släkte Valnötssläktet
Juglans
Art Valnöt
J. regia
Vetenskapligt namn
§ Juglans regia
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Valnöt (Juglans regia) är en art inom familjen valnötsväxter. Arten förekommer naturligt på Balkan och österut till Turkiet och Libanon.

Valnöt odlas ibland i sydligaste Sverige och så långt i norr som upp till mellersta Sverige.[förtydliga] Dess frukter mognar dock sällan i Sverige och trädet skadas ofta av vinterkölden.[1]

Biologi[redigera | redigera wikitext]

Trädets frukt, valnöten, är botaniskt sett ingen nöt som namnet antyder, utan en stenfrukt. Den innehåller 60 % fett, det mesta fleromättat. Dessutom består valnöten till stor del av protein. Den innehåller också mycket järn.

Trädet har bladen enkelt parbladiga med uddblad; småbladen sitter skiftesvis och tilltar i storlek mot bladets spets. Frukten är en rundad eller oval, glatt stenfrukt, vars yttre hölje är glatt, till en början grönt, slutligen svartbrunt, läderartat och brister vid mognaden i två hälfter. Innanför detta befinner sig den grunt gropiga, vedartade, hårda, grågula stenen, valnöten, som i sin nedre del är fyrrummig och i den övre ofullständigt tvårummig samt omgiver det nedtill fyrflikiga fröet, valnötskärnan, vilket saknar frövita, men i sina veckade, köttiga hjärtblad innehåller fet olja i betydlig mängd.[1]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Förledet val- i ordet valnöt kommer från välsk i betydelsen utländsk eller sydländsk.[2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Det yttre fruktköttet, putamen nucis juglandis, i torkat tillstånd, var förr känt som officinalväxt i flera länder för sitt bitterämnes skull samt för halten av garvsyra. Drogen blir därigenom sammandragande och har ansetts verksam mot så kallade skrofler; även bladen, folium juglandis, används inom medicinen. Valnötter (fruktstenarna), av vilken många sorter finns, är välbekanta njutningsmedel. De omogna, gröna, mjuka frukterna inkokas med socker till sylt eller, späckade med kryddnejlikor, med socker och ättika till sallat. Valnötsoljan, pressad ur fröna, valnötskärnorna (som innehåller 60 procent fet olja), begagnas i stället för olivolja vid matlagning, till finare oljefärger och medicinskt. Den på garvämne rika barken kan användas till brunfärgning. Det bruna, flammiga valnötsträet är ett av de vackraste europeiska träslagen, som i synnerhet användes som faner på finare möbler.[1]

Valnötterna är färdiga att plockas när det gröna frukthöljet börjar spricka upp med bruna sprickor, och när det också släpper lätt från fruktstenen. Höljet bör då avlägsnas, och nötterna bör läggas på tork torrt och luftigt, så att de inte möglar. Om skyddshandskar inte används då höljet avlägsnas så kommer "svarta fingrar" att vara det givna konversationsämnet under flera veckor. Den färska nötkärnan är vit med en besk yttre hinna. Om hinnan avlägsnas har köttet innanför en god, gräddig smak. När nöten har torkat, blir hinnan brunaktig och tappar sin beskhet.

Näringsinnehåll[redigera | redigera wikitext]

Per 100g valnötter (Källa: Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas, version 04.1)

  • Energi: 690 kcal / 2850 kJ
  • Vatten: 3,6 gram
  • Protein: 15 gram
  • Fett: 62 g varav mättat: 5,6 g, enkelomättat: 14,2 g, fleromättat: 39,1 g, kolesterol: 0 mg
  • Kolhydrater: 3,5 g, varav sockerarter: 2,5 g
  • Fibrer: 5,2 g
  • Vattenlösl. vitaminer: C: 3 mg, Folat: 66 μg, Niacin: 1 mg, B2: 0,15 mg, B1: 0,38 mg, B6: 0,56 mg
  • Fettlösl. vitaminer: Karoten (A-vit): 72 μg, Alfa-tokoferol (E-vit): 2.6 mg
  • Mineraler: Fosfor: 315 mg, Järn: 2,1 mg, Kalcium: 94 mg, Kalium: 500 mg, Magnesium: 144 mg, Natrium: 10 mg, Selen: 2 μg, Zink: 3 mg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Juglans i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  2. ^ Hellquist, Elof (1922). ”Svensk etymologisk ordbok”. http://runeberg.org/svetym/1174.html. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]