Vasamuseet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vasamuseet
Vasamuseet 2008.jpg
Vasamuseets fasader mot norr, 2008
Information
Etablerat 15 juni 1990
Plats Stockholm,  Sverige
Typ Sjöfartshistoriskt museum
Besökare 1 088 136 (2013)[1]

Koordinater: 59°19′41″N 18°05′29″Ö / 59.32806°N 18.09139°Ö / 59.32806; 18.09139 Vasamuseet är ett museum vid GalärvarvetSödra Djurgården i Stockholm. Museet härbärgerar sedan den 15 juni 1990 regalskeppet Vasa och är en del av Statens maritima museer.

Regalskeppet och museifartygen[redigera | redigera wikitext]

Museihamnen med alla fyra fartyg.
Huvudartikel: Regalskeppet Vasa

På Vasamuseet finns 1600-talsskeppet Regalskeppet Vasa som bärgades 1961 efter att marinteknikern Anders Franzén upptäckt vraket och drivit en långvarig kampanj för att det skulle bärgas. I början visades Vasa i en provisorisk byggnad, kallad "Wasavarvet", längre söderut.

Utanför museet finns en hamn med för närvarande (2009) fyra museifartyg som kan ses vid gamla Jagarpiren. Här ligger:

Wasavarvet[redigera | redigera wikitext]

Wasavarvet, 1960-talet.

Vasamuseets tidigare lokal kallades "Wasavarvet" (stavning med "W") och var en provisorisk byggnad som låg nedanför Liljevalchs konsthall, cirka 300 meter söder om nuvarande museum. Redan 1959 (alltså två år innan Vasas slutgiltiga bärgning) började byggnaden projekteras och stod klar 1961. Arkitekt var Hans Åkerblad. På land uppfördes två parallella låga byggnader som innehöll lokaler för utställningar och för personal. På tvären på en ponton i Saltsjön var själva höljet för regalskeppet Vasa.

Interiör 1965

Wasavarvet var byggd av glas och betong och för ytterväggarna användes blåskimrande korrugerad aluminiumplåt. Taket bars upp av prefabricerade betongbalkar och hade ljusinsläpp. Även fasaderna hade dagsljusinsläpp. Taket hade en markant bågformig siluett, som fick höjas några gånger i takt med att allt fler detaljer för skeppet kom på plats, som annars inte rymdes på höjden.[2]

De första åren väntade besökaren en ovanlig syn; fartyget var utan master och saknade däck, man kunde gå på en slipprig ställning runt skeppet och själva Vasa var insvept i en dimma av konserveringsmedel, som museibesökarna fick andas in.[3] Anläggningen revs i slutet av år 1988, när Vasa gjorde sin sista resa till nuvarande museum.

År 1991 öppnade på samma plats Aquaria vattenmuseum och Alkärrshallen, vissa delar av museet står fortfarande kvar.

Vasamuseet[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande museet kom till efter en nordisk arkitekttävling som vanns av svenska Månsson & Dahlbäck Arkitektkontor (delat första pris med ett danskt förslag). Byggnaden placerades tvärs över Stockholms örlogsvarvs stora torrdocka från 1878, i själva dockan ligger Vasa. Byggnadsentreprenör var NCC och museet invigdes den 15 juni 1990 av kung Carl XVI Gustaf. Samma år tilldelades Vasamuseet Kasper Salinpriset.

Inför bygget av museet var många kritiska till dess placering, bland andra riksdagsmannen Henrik S. Järrel som menade man att det var olyckligt att strandlinjen skulle brytas, att museet skulle störa friden på Galärvarvskyrkogården och att det nya museet borde ligga på Beckholmen. Kritiken har dock tystnad och Vasamuseets siluett med sina master på taket har blivit ett vanligt inslag i Stockholms stadsbild. Husets högsta mast når samma höjd som Vasas stormast skulle ha haft - 52,5 meter från kölen.

Exteriört uppvisar byggnaden en kraftig blandning av träpaneler i olika riktningar och färgsatta i falurött, svart, blått, brunt och gult kulör. Taket, som är klätt med kopparplåt, består av en mängd sammansatta pulpettak med olika höjd och riktning. Tvärs över ingången sträcker sig en spetslig betongkonstruktion som skall påminna om skeppets stäv.

Invändigt fortsätter användningen av naturmaterial, golvplanken består exempelvis av såpade trägolv. Den utvändiga färgsättningen återkommer inne i huset, målade på träpanel eller direkt på betongen. Stora väggpartier och hela taket har lämnats i obehandlad betong. Belysningen är dämpad, det tar en stund att vänja sig vid dunklet. Fartyget kan betraktas från sex olika plan. Utställningshallens invändiga höjd är 34 meter, det gjorde det möjligt att återplacera Vasas stående rigg. Museibyggnaden innehåller förutom de vanliga serviceinrättningar för besökare och personal även butik, café och en hörsal. Den totala bruttoarean är på 12 700 m².

Projektets utveckling[redigera | redigera wikitext]

  • 1961 - ett provisoriskt museum tas i bruk.
  • 1964-73 - lokaliseringsalternativen utreds. Alkärret, Beckholmen, galärvarvsområdet, Hundudden, Skeppsholmen.
  • 1971 - staten och kommunen kommer överens om att reservera en tomt i galärvarvsområdet.
  • 1973 - hos regeringen ansökes om att museets byggnadsfråga prioriteras.
  • 1976 - från regeringen kommer ett uppdrag om att redovisa byggnadsprogram, placering i Alkärret samt två stycken alternativ till höjd på skeppshallen.
  • 1979 - programskisserna redovisas, och förslag om allmän arkitekttävling samt remissbehandling.
  • 1981 - redovisning av reviderat byggnadsprogram, samt genomförandet av arkitekttävling med placering i galärvarvsdockan bemyndigas.
  • 1981 - allmän nordisk arkitekttävling utlyses för hela galärvarvsområdet.
  • 1982 - offentliggörande av tävlingsresultat samt utställning för allmänheten.
  • 1982-83 - de två tävlingsförslagen bearbetas: "Ask" i galärvarvsdockan och "Om hundra år är priset glömt" vid Alkärret.
  • 1983 - Juryarbetet fortskrider och remissbehandlas.
  • 1984 - projekteringen fortsätter, pengar avsätts för byggstart 1985-86, program bearbetning, projekteringsstart.
  • 1985 - en utställning anordnas för allmänheten i kulturhuset och kommunen godkänner projektet.
  • 1986 - byggstart.
  • 1990 - Vasamuseet invigs.
    [4]

Exteriörbilder[redigera | redigera wikitext]

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Besökare[redigera | redigera wikitext]

Vasamuseet räknas som en av Stockholms största turistattraktioner och tog under 2008 emot över 1 140  000 besökare. Den 26 april 2008 blev en turist från Belgien besökare nummer 15 000 000 sedan museets öppnande. År 2011 besökte över 1 200 000 personer museet.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (7 januari 2014). ”Landets museer behöll sin starka roll under 2013”. Pressmeddelande. Läst 15 juni 2014.
  2. ^ Stockholms byggnader, sida 221
  3. ^ http://www.vasamuseet.se/sv/Forskning-och-bevarande/Konserveringen/Skrovet/
  4. ^ Vasamuseet : regalskeppet i sitt nya hus, Karl Anders Adrup, Bengt Nordell, Kungliga Byggnadsstyrelsen/Statens fastighetsverk, Bra böcker, Stockholm 1990 ISBN 91-86670-06-9, s. 134f
  5. ^ Uppgifter enligt Vasamuseet

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]