Wapitihjort

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wapitihjort
Status i världen: Livskraftig (lc)
Cervus canadensis2006.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Familj Hjortdjur
Cervidae
Släkte Cervus
Art Whapitihjort
C. canadensis
Vetenskapligt namn
§ Cervus canadensis
Auktor (Erxleben, 1777)[1]
Utbredning
Wapitihjortens utbredning
Wapitihjortens utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Wapitihjort eller vapiti (Cervus canadensis) är ett av de största hjortdjuren i världen och ett av de största däggdjuren i Nordamerika och östra Asien. Wapitin når mellan 1,2 till 1,5 meter i mankhöjd och väger mellan 150 och 500 kilogram. Bland hjortdjuren är endast älgen större än wapitihjorten. Wapitihjort är mycket lik kronhjorten som den tidigare behandlades som en underart av. Wapitihjorten är känd för att hannarna utstöter höga läten under parningstiden som påminner om ljudet från trumpeter.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I Nordamerika lever arten i öppna skogar eller i områden nära till skogar. Individer som lever i bergsregioner vandrar under sommaren till högre områden. Under vintern vistas de i lägre regioner som är mera skyddade. Den största individtätheten finns vid Klippiga bergen. Öster om Mississippifloden lever bara 3 500 individer fördelad på sju delstater.[källa behövs]

I Asien förekommer wapitihortar i södra Sibirien och i Centralasien, i bergsregioner kring Bajkalsjön som Sajanbergen samt i Altaj, Tianshan, delar av Mongoliet och regionen kring Amurfloden. Dessutom finns populationer i östra Tibet och Himalaya och centrala Kina.

Den amerikanska presidenten Theodore Roosevelt överlämnade flera wapitihjortar som gåva till Nya Zeeland där de blev införda i sydvästra delen av Sydön. Flera av dessa individer parade sig med kronhjortar som tidigare introducerats av engelsmännen, varför där fortfarande finns många hybrider. Ett flertal individer lever i inhägnader och det var tänkt att släppa dem fria med jämna mellanrum. Projektet förbjöds av Nya Zeelands regering som ansåg att främmande djur inte var önskvärt.

Två Wapitihjortar utplanterades 1876 på Skeppsta i Södermanland av Oscar Dickson. Hjortarna förökade sig, men blev genom tjuvjakt snart dödade, och försvann redan på 1880-talet.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Honor av wapitihjort lever i grupper som leds av en äldre hona som fortfarande kan para sig. Ofta ingår svaga eller unga hannar i gruppen. Flocken stannar vanligen i samma område men vandrar vidare när platsen bedöms som disharmonisk. Kort före parningstiden lever de flesta wapitihjortar i stora flockar medan äldre hannar lever ensam eller tillsammans med en yngre individ. Vid parningstiden splittras flockarna och hannarna vandrar långa sträckor till sina parningsplatser. Där uppkommer strider mellan dominanta hannar och yngre rivaler. Vissa hannar får mycket starka sår och avlider efter striden.

Dräktigheten varar i cirka 260 dagar. Det föds bara en kalv åt gången som i början väger ungefär 15 kilogram och har en prickig päls. Dessa prickar försvinner efter cirka tre månader. Efter ett halvt år slutar honan att ge di. Individer i fångenskap blir upp till 25 år gamla. I naturen dör de vanligen innan de är 15 år gamla. Hannar dör oftast tidigare på grund av striderna och då de blir jagade.

Wapitihjorten föda utgörs huvudsakligen av gräs men den äter även andra saker. Under sommaren äter den dessutom unga blad, rotfrukter, ekollon, nöt av kastanj, vildfrukter samt unga skott av barrträd. Under vintern ingår mossa och lav i födan.

Wapitihjort och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Tidigare hade arten ett mycket större utbredningsområde i Nordamerika, särskilt vid Klippiga bergen var den mycket vanlig. Populationen öster om Mississippifloden räknades till underarten C. c. canadensis och efter att underarten blev utrotad flyttades individer från Nordamerikas västra delar ditåt. Idag uppskattas att populationen i Nordamerika utgör en tiondel av den ursprungliga populationen som troligen var 10 miljoner individer. Liksom hos andra nordamerikanska vilddjur var populationen lägst omkring 1900. Efter inrättning av jaktkontroller har arten återhämtad sig. 1989 antogs att 782 500 individer lever i Nordamerika. Av dessa förekommer cirka 72 000 i Kanada och alla övriga i USA. Ungefär 20 000 individer lever i inhägnader för att deras kött eller horn ska utnyttjas. Även utbredningsområdet i Asien har minskat.[källa behövs]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Nordamerikas urinvånare kallar dem wapiti (vilket betyder "vit bakdel"shawnee) medan engelska nybyggare använde sig av namnet elk[3], vilket är namnet på älg i England.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erxleben, J.C.P. (1777) Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis.
  2. ^ Handbok för jägare och jagtvänner, Th. Hahr
  3. ^ Wapitihjort på webbplatsen LILLA HUSET PÅ PRÄRIEN