Alexandra Pascalidou

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alexandra Pascalidou
Alexandra Pascalidou får utmärkelsen Årets européKulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2015.
FöddAlexandra Pascalidou
17 juli 1970 (47 år)
Bukarest, Rumänien
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragProgramledare och författare
Känd förMediepersonlighet
Webbplats
www.pascalidou.se

Alexandra Pascalidou (grekiska: Αλεξάνδρα Πασχαλίδου), född 17 juli 1970 i Bukarest i Rumänien, är en svensk skribent, författare, moderator och programledare.

Pascalidou, som är av grekisk härkomst, var kolumnist i tidningen Journalisten.[1] Hon har tidigare även varit kolumnist i Metro.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou föddes av grekiska föräldrar i Rumänien 1970 och när hon var ett år flyttade familjen till Grekland. När hon var sex år gammal (1976) flyttade de till Sverige[2] och hon växte upp i förorten Rinkeby i Stockholm.[3] Hon har 200 poäng och en högskoleexamen med statsvetenskap och internationella relationer som huvudämne och har läst juridik, kreativt skrivande, nationalekonomi och företagsekonomi. Hon har varit Erasmus-stipendiat på Kretas Universitet.[4]

Pascalidou har varit sambo med chefredaktören för tidningen Res, Johan Lindskog, med vilken hon har en dotter.[5] Dottern, Melina, var med i 2015 års julkalender på SVT. Pascalidou har även varit sambo med Michael Alonzo.[6]

Arbetsliv[redigera | redigera wikitext]

Programledare[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou tog 1995 över programledarrollen för det mångkulturella magasinet Mosaik i SVT. Åren 2000-2001 ledde Pascalidou Som sagt i SVT, ett lördagsprogram som behandlade språk- och litteraturfrågor. Under denna tid var hon även producent och reporter för programmet Striptease med fokus på undersökande journalistik. Hon var i mitten på 1990-talet tillsammans med Michael Alonzo, Dogge Doggelito och Cissi Elwin förgrundsfigur i den svenska delen av Europarådets Antirasismkampanj "Alla olika alla lika" som i Sverige också gick under arbetsnamnet "Ungdom mot rasism (UMR)".

År 2004 var Pascalidou programledare för OS i Aten i SVT, och därefter bodde hon i två års tid i Grekland. Under den här tiden var hon bland annat programledare i TV; bland annat ledde hon fredagskvällsunderhållning i ERT där hon kom att intervjua Roberto Cavalli, Isabel Allende och Roger Moore.[7] Hon var också programledare för delfinalen i Melodifestivalen 2005 med Shan Atci.

I januari 2007 blev Pascalidou en av fem programledare för TV4:s Förkväll; dock byttes samtliga av dessa programledare ut efter en tid. Hon var med i Pokermiljonen i TV4 och har varit programledare i bland annat SVT:s På flykt med Kjell Lönnå samt Uppesittarkväll med Anders Lundin. För Sveriges Radio är hon en av de återkommande programledarna för allmänhetens debattprogram Ring P1.[8]

25 januari 2016 ledde hon semifinalslottningen för Eurovision 2016 i Stockholm.

2017 anlitades Pascalidou av Utrikesdepartementet att genomföra fem intervjuer i UD-podden.[9] Rebecca Weidmo Uvell ifrågasatte det journalistiska värdet och kritiserade UD, särskilt för den avslutande intervjun där utrikesministern Margot Wallström intervjuades av en person som hennes egen myndighet hade betalat.[10]

Skribent och föreläsare[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou bloggade tidigare på Metrobloggen[11], vilket är Metros egen bloggsida men kommer att fortsätta skriva i Metros tidning och hon föreläser om mångfald och media, demokrati och rättvisefrågor, retorik och ledarskap, jämställdhet och kulturkompetens.

Styrelsearbete[redigera | redigera wikitext]

Pascalidou har även suttit i BRIS styrelse[källa behövs] samt i styrelsen för kvinnojouren Terrafem[källa behövs] som arbetar med utsatta kvinnor. Hon är engagerad i kvinnors hälsa i 2,6 miljonerklubben[källa behövs] och mammaambassadör i RFSUs kampanj[förtydliga][källa behövs]. Hon sitter med i styrelsen för Stiftelsen Läxhjälpen[12] som hjälper ungdomar i utsatta områden att klara av grundskolan för att få behörighet till gymnasiet.

Skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Efter Pascalidous bok Kaos – ett grekiskt krislexikon regisserade Anna Ulén föreställningen Alexandras odysséGöteborgs stadsteater. Dagens Nyheters Kristina Lindquist recenserade pjäsen och skrev 2017 att den bitvis var lika kaosartad som Greklands ekonomi, men att det i den övertydliga plakatteatern även fanns ett uppfordrande samtal. Om Pascalidou skrev hon att hon inte är en skådespelare, men att hon som sig själv var en helt igenom scenisk varelse med humor, hetta och karismatisk närvaro.[13] Sara Granath i Svenska Dagbladet skrev att föreställningen knappast var helgjuten, men att den klargjorde hur syndabockar skapas och utnyttjas i den nationalistiska propagandan.[14]

Välgörenhet[redigera | redigera wikitext]

2014 deltog Pascalidou tillsammans med Lena Ag för organisationen Kvinna till Kvinna i en kändisspecial av Postkodmiljonären. De vann en miljon kronor åt Kvinna till Kvinna.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2005 uppgav tidningen Resumé att Pascalidou plagierat text i en av sina krönikor i Metro.[15] Pascalidou nekade vid tiden till anklagelserna,[16] men medgav 2015 att hon borde ha uppgett källan.[17]

I april 2015 anklagades Pascalidou återigen för att ha plagierat text.[18] Denna gång handlade det om en krönika av Pascalidou som publicerades i Metro i mars 2015 och som innehöll snarlika formuleringar från en dikt skriven av den turkiske poeten Aziz Nesin.[18] Pascalidou skrev senare på sin blogg[17] att hon hade slarvat och skämdes samt att hon "... har varit skrivande journalist så länge att jag borde sökt sången och diktaren, satt citattecken och hänvisat till dem.”[19] Efter avslöjandet tog Metro bort krönikan från sin webbplats, vilket tidningens ställföreträdande chefredaktör Kristoffer Rengfors motiverade med att texten "inte [höll] tillräcklig publicistisk höjd".[18] Vid samma tidpunkt avslutade också Metro samarbetet med Pascalidou, enligt Pascalidou själv för att hon hade nya utmaningar som hon behövde frigöra tid för.[18]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Bortom mammas gata 2001
  • Korsvägar- röster om förortskultur 2002
  • Frontkick 2003
  • Taxi 2008
  • Min stora feta grekiska kokbok Bonnier Fakta 2010
  • Kaos- ett grekiskt krislexikon Atlas 2014

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 1996 – Framröstad som Sveriges sexigaste kvinna av tidningen Café
  • 1998 – Immigrantinstitutets förtjänstpris
  • 2000 – Integrationsstipendium
  • 2001Bernspriset
  • 2002 – Kommunalarbetsförbundets Kulturpris
  • 2002 – Statstjänstemannaförbundets Arbetslivspris
  • 2006 – En av de tio vinnarna av "Blatte Deluxe"-priset (Pascalidou vann litteraturpriset)
  • 2015 – Årets europé i Sverige[20]
  • 2017 – 5i12-priset motiverat bland annat med att hon hade "trots hat och hot från högerextrema grupper satt tydliga spår i samhällsdebatten under flera decennier och visat prov på stort mod och civilkurage"[21]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.journalisten.se/nyheter/jag-larde-mig-slass-med-orden
  2. ^ Harry Amster (23 februari 1997). ”Söndagsintervjun - Alexandra Pascalidou”. Svenska Dagbladet: s. 40. https://www.svd.se/arkiv/1997-02-23/40. Läst 30 december 2017. 
  3. ^ Pascalidou, Alexandra (26 november 2009). ”Att lära sig svenska”. Svenska institutet. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928065612/http://svenskaspraket.si.se/for-studerande/artiklar-om-sverige/artikar-om-sprak/att-lara-sig-svenska-alexandra-pascalidou-berattar-om-sina-erfarenheter/. Läst 16 augusti 2013. 
  4. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kanda-svenskars-val-av-hogskola_3379534.svd
  5. ^ Maria K Broman (9 september 2010). ”Alexandra Pascalidou: "Jag älskar honom fortfarande"”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/extra/alexandra-pascalidou-jag-alskar-honom-fortfarande/. Läst 2 februari 2015. 
  6. ^ Pascalidou och Alonzo: ”Nazihoten förstörde våra liv”, Aftonbladet. Publicerat 1998.09.08, läst 2017.05.15.
  7. ^ Zorbaprinsessa fortsätter att kämpa”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 21 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100721133611/http://www.sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article1175681/rdquoZorbaprinsessardquo-fortsatter-kampa.html. Läst 22 januari 2012. 
  8. ^ TT (2015-03-04): ”Alexandra Pascalidou fortsätter i "Ring P1"”. aftonbladet.se. Läst 24 september 2015.
  9. ^ "UD-podden", soundcloud.com. Åtkomst den 30 december 2017.
  10. ^ Rebecca Weidmo Uvell. "Pascalidou och Public Service", uvell.se, 28 augusti 2017. Åtkomst den 30 december 2017.
  11. ^ http://www.metrobloggen.se/pascalidou
  12. ^ "Styrelse", laxhjalpen.se. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  13. ^ Kristina Lindquist. "Alexandras odyssé av Alexandra Pascalidou på Göteborgs stadsteate", Dagens Nyheter, 13 februari 2017. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  14. ^ Sara Granath. "Alexandras odyssé Pascalidous odyssé sockrar allvaret", Svenska Dagbladet. Åtkomst den 21 augusti 2017.
  15. ^ Helander, Magnus (20 oktober 2005), ”Pascalidou avslöjad: Plankar LA Times”, Resumé, arkiverad från ursprungsadressen den 27 juni 2015, https://web.archive.org/web/20150627161512/http://www.resume.se/nyheter/2005/10/20/pascalidou-avslojad--planka/?ar=true, läst 1 maj 2015 
  16. ^ Olsson, Caroline (21 oktober 2005), ”"Ämnet diskuteras flitigt i medierna"”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10687107.ab, läst 1 maj 2015 
  17. ^ [a b] "Month: April 2015", pascalidou.se, april 2015. Åtkomst den 29 december 2017.a
  18. ^ [a b c d] Thambert, Fredrik; Winberg, Yasmine (30 april 2015), ”Pascalidou plagierade dikt – plankar för andra gången”, Resumé, arkiverad från ursprungsadressen den 2 maj 2015, https://web.archive.org/web/20150502180704/http://www.resume.se/nyheter/media/2015/04/30/pascalidous-sista-kronika-bortplockad-den-holl-inte/, läst 1 maj 2015 
  19. ^ Pascalidou anklagas för plagiat”, TT Nyhetsbyrån (publicerad i Svenska Dagbladet), 30 april 2015, http://www.svd.se/kultur/pascalidou-anklagas-for-plagiat_4531484.svd, läst 1 maj 2015 
  20. ^ "Alexandra Pascalidou årets europé 2015". Arkiverad 19 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. su.se, 2015-04-29. Läst 9 oktober 2015.
  21. ^ 5i12-priset 2017 går till Alexandra Pascalidou” (på sv). allehanda.se. http://www.allehanda.se/vasternorrland/harnosand/5i12-priset-2017-gar-till-alexandra-pascalidou. Läst 7 december 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]