Arylidgult

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Diarylidgult.
Pigment Yellow 74

Arylidgult, eller arylamidgult, även kallat hansagult och monoazogult, är en grupp syntetiska, organiska acetoacetarylamid-pigment, tillika azoföreningar, omfattande kulörer från grönaktigt gul till rödaktigt gul eller orange.[1][2] Det är en grupp pigment som används i bland annat tryckfärg, plaster och målarfärg såväl inom hantverk som i konstnärsfärger.

Det vanliga namnet "hansagult" för dessa pigment, har sitt ursprung i ett varumärke lanserat av Hoechst AG.[3]

I konstnärsfärger är arylidgult en av de tre stora pigmentgrupperna för gult, vid sidan av bensimidazolongult och kadmiumgult. Arylidgult har fördelen att vara billigare, och har inte kadmiumfärgernas giftighet, men har inte den bästa ljusäktheten.[4]

Det första patentet på ett pigment i den här gruppen kom 1909 i Tyskland med C.I. Pigment Yellow 1 (PY1), och efter PY2, PY4, PY5 och PY6 kom 1911 PY3, ett av de viktigare pigmenten i gruppen.[5] Efterhand har fler tillkommit. PY74 är ett av de normalt förekommande pigmenten i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.[6]

Exempel på arylidpigment
Colour Index (C.I.)
Namn Nummer Kulör m.m. Ref.
Pigment Yellow 1 11680 Gul med rödaktig dragning [1][2]
Pigment Yellow 3 11710 Citrongul med underton som drar åt grönt.
Ljusäkthet ASTM II, men ofta sämre i vitblandning och akvarellfärg.
[1][2][7]
Pigment Yellow 4 11665 Grönaktig gul [1][2]
Pigment Yellow 5 11660 Grönaktig gul [2]
Pigment Yellow 10 12710 Rödaktig gul [2]
Pigment Yellow 65 11740 Rödaktig gul [1][2]
Pigment Yellow 73 11738 Gul, neutral till gröntonad [1][2]
Pigment Yellow 74 11741 Gul, neutral eller drar antingen åt grönt eller rött.
ASTM I–III; nedsatt ljusäkthet i vitblandning och i mer transparenta versioner.
[1][2]
Pigment Yellow 75 11770 Gul med dragning åt rött [2]
Pigment Yellow 97 11767 Neutral gul [1][2]
Pigment Yellow 203 117390 Neutral gul [2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Clayton, M. Raw Materials: Yellow Pigments i: Leach, R. (red.) The Printing Ink Manual. Van Nostrand Reinhold, 1988. ISBN 9789401170970 Läst 13 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow artiscreation.com, David Myers. Läst 13 juni 2016.
  3. ^ Monoazogelb Material-Archiv. Läst 19 april 2018.
  4. ^ Bruce McEvoy. synthetic organic pigments handprint. Läst 4 april 2018.
  5. ^ Schäning, A. et al. (2010). Synthetische organische Pigmente in Künstlerfarben des frühen 20. Jahrhunderts Institut für Naturwissenschaften und Technologie in der Kunst, Akademie der bildenden Künste, Wien. Läst 13 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. sid. 42. Libris 12049311. ISBN 9789197895705 
  7. ^ Bruce McEvoy. Yellow handprint. Läst 26 april 2021.