Antimonoxid

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Antimonoxid
Antimon(III)oxid
Systematiskt namnAntimontrioxid
Kemisk formelSb2O3
Molmassa291,52 g/mol
UtseendeVitt pulver
CAS-nummer1309-64-4
Egenskaper
Densitet5,2 g/cm³
Löslighet (vatten)Olöslig g/l
Smältpunkt656 °C
Kokpunkt1425 °C
Faror
HuvudfaraGer upphov till kräkningar
LD507000 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Antimonoxid finns i naturen i valentinit och senarmontit, men kan också framställas genom oxidering av antimon med utspädd salpetersyra. Vid upphettning blir den gul, men återtar vit färg vid avkylning. Vid högre temperatur smälter den och sublimerar. Vid upphettning i luft oxideras den och övergår till antimontetraoxid. Antimonoxiden är giftig och ger vid intag upphov till kräkningar.[1]

Den huvudsakliga användningen av antimonoxid finns i kombination med halogenerade material vid tillverkningen av flamskyddsmedel. Denna kombination är nyckeln till flamhämmande åtgärder för polymerer och kan förekomma i elektriska apparater, textilier och läder.

Andra användningsområden finns inom glas-, keramik- och emaljtillverkning. Som pigment har det Colour Index-beteckning Pigment White 11 (77052).[2][3] Antimonoxid används även som katalysator vid framställning av polyetentereftalat och vid vulkanisering av gummi.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  2. ^ Antimony Trioxide PubChem. Läst 27 april 2018.
  3. ^ The Color of Art Pigment Database: PW11 artiscreation.com, David Myers. Läst 27 april 2018.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Antimony trioxide, 1 september 2011.