Diarylidgult

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
C.I. Pigment Yellow 83

Diarylidgult, eller diarylamidgult, är en grupp syntetiska, organiska disazo-pigment omfattande kulörer från grönaktigt till rödaktigt gul.[1][2] Det är en grupp pigment som används mest i tryckfärg, men även i vissa målarfärger, såväl inom hantverk som i konstnärsfärger.[3]

Det första patentet på ett pigment i den här gruppen kom 1911 med C.I. Pigment Yellow 13, men då just detta visade sig ha otillräcklig ljusäkthet dröjde det till 1935 innan patentet togs i bruk.[4] Efterhand har fler pigment i gruppen utvecklats.

C.I. Pigment Yellow 83 är ett av de mer använda i målarfärger i denna grupp. Det har dock uppvisat skiftande resultat gällande ljusäkthet, från utmärkt ned till måttlig och otillräcklig för konstnärsfärger.[1][2][5] Det är ett av de normalt förekommande pigmenten i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.[6]

Exempel på pigment
Colour Index (C.I.) Kulör Ref.
Namn Nummer
Pigment Yellow 12 21090 Varmt gul med orange ton [1][2]
Pigment Yellow 13 21100 Gul, kan ha dragning åt grönt eller rött [1][2]
Pigment Yellow 14 21095 Gul med grön underton [1][2]
Pigment Yellow 17 21105 Citrongul, grön underton [1][2]
Pigment Yellow 55 21096 Gul med dragning åt rött [1][2]
Pigment Yellow 83 21108 Gul med dragning åt rött [1][2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Clayton, M. Raw Materials: Yellow Pigments i: Leach, R. (red.) The Printing Ink Manual. Van Nostrand Reinhold, 1988. ISBN 9789401170970 Läst 16 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d e f g h] The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow artiscreation.com, David Myers. Läst 16 juni 2016.
  3. ^ Bruce McEvoy. synthetic organic pigments handprint. Läst 4 april 2018.
  4. ^ Schäning, A. et al. (2010). Synthetische organische Pigmente in Künstlerfarben des frühen 20. Jahrhunderts Institut für Naturwissenschaften und Technologie in der Kunst, Akademie der bildenden Künste, Wien. Läst 16 juni 2016. Arkiverad 14 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Bruce McEvoy. yellow handprint. Läst 4 april 2018.
  6. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr Åke, Wannfors Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger: material och användning. Skrift (Arkus), 1652-6430 ; 64. Stockholm: Arkus. sid. 42. Libris 12049311. ISBN 9789197895705