Perylenpigment

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
C.I. Pigment Red 224

Perylenpigment är en grupp syntetiska organiska pigment som vanligen är rödaktiga och har mycket god eller utmärkt ljusäkthet. Strukturellt är de ett slags rylener.

Grundstrukturen för perylen­pigment och -färgämnen.

De är derivat av perylen-3,4,9,10-tetrakarboxylsyraimid eller perylen-3,4,9,10-tetrakarboxylsyradianhydrid, vilka till struktur är derivat av perylen.[1]

Denna grupp perylenderivat upptäcktes 1913 och användes som färgämnen innan man på 1950-talet också började använda perylenpigment.[1]

Några vanliga perylenpigment
Colour Index (C.I.) Kulör Struktur Ref.
Namn Nummer
Pigment Red 149 71137 Röd, med orange eller lila underton. PigmentRed149.png [1][2][3][4]
Pigment Red 178 71155 Röd PigmentRed178.png [1][2]
Pigment Red 179
( DiMePTCDI )
71130 Mörkt vinröd, "maroon", rödlila PigmentRed179.png [1][2]
Pigment Red 190
( Vat Red 29 )
71140 Röd, med orange eller lila underton. Vat Red 29.png [1][2]
Pigment Red 224 71127 Blåaktigt röd, vinröd Perylenetetracarboxylic dianhydride.png [1][2]
Pigment Violet 29 71129 Rödlila, vinröd Pigment Violet 29.svg [1][5]
Pigment Black 31 71132 Svart med blågrön ton Pigment Black 31.svg [1][6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Michael Greene. Perylene Pigments I: Hugh M. Smith. High Performance Pigments. Wiley-VCH Verlag, 2002. ISBN 9783527302048 Läst 2 april 2016. Arkiverad 2 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c d e] The Color of Art Pigment Database: Pigment Red artiscreation.com, David Myers. Läst 2 april 2016.
  3. ^ Perylene Scarlet (PR149) Arkiverad 24 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Daniel Smith. Läst 2 april 2016.
  4. ^ Professional Acrylic Perylene Red Winsor & Newton. Läst 2 april 2016.
  5. ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment Violet artiscreation.com, David Myers. Läst 2 april 2016.
  6. ^ The Color of Art Pigment Database: Pigment Black artiscreation.com, David Myers. Läst 5 april 2016.