Auripigment

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med aureolin.
Auripigment
Orpiment-113307.jpg
Auripigment (gult).
KategoriMineral
Kemisk formelAs2S3
Färggul, orangegul eller brun.
KristallstrukturMonoklint
SpaltningPerfekt, böjbara blad
Brottinget
Hårdhet (Mohs)1,5-2
GlansPärlemorartad på spaltblad
Streckfärgblekgult
Densitet3,5
Referenser[1][2]

Auripigment även kallat orpiment[2] eller operment[3] är ett malmmineral som innehåller grundämnerna arsenik och svavel.[1] Namnet auripigment kommer från latinets auripigmentum, av orden aurum som betyder guld och pigmentum som betyder färgämne.[2]

Auripigment kan bildas genom nedbrytning av till exempel realgar och andra mineral som innehåller arsenik. Det kan också bildas i vulkaniska områden kring heta källor och fumaroler. Man kan även hitta auripigment i andra lågtempererade hydrotermala miljöer. Man kan hitta det som pulverformigt, massivt eller i bladiga kristaller.[1]

Pigment[redigera | redigera wikitext]

Sankta Helenas dröm
Veronese (ca. 1570)
Veronese använde endast auripigment för det guldfärgade tyg Helena sitter på och som fortsätter över fönsterkarmen.[4]

Auripigment och realgar är närbesläktade mineraler och som pigment ses de ofta tillsammans. Auripigment är vanligen gyllengult, medan realgar har rödorange färg.

Användningen har dock varit begränsad, dels på grund av arsenikens giftighet, dels för att svavelinnehållet ställde till problem vid samtidig användning av då vanliga pigment som innehöll bly eller koppar.[5][6]

Under medeltiden importerades största delen av dessa pigment till Europa från Mindre Asien.[6] De användes då oftast för illuminering av handskrifter, men även till målningar.[6][7]

Det främsta bruket av auripigment inom målarkonsten ses hos renässansens venetianska målare.[7][8] I övrigt har de använts mer sporadiskt; under 1600-talet hos nederländska landskapsmålare för blommor och att blanda grönt med, och under 1700-talet i franskt och brittiskt måleri.[5][6][9] Exempelvis ses det i Turners tidiga oljemålningar, innan han bytte till kromgult när det kom i början av 1800-talet.[10]

Färgpigment använda på regalskeppet Vasa.
Auripigment ses på översta raden, tredje från vänster.

Auripigment, liksom det mer rödaktiga realgar, användes i svenskt inredningsmåleri under 1500-, 1600- och 1700-talen men var aldrig särskilt vanligt. Samma eller besläktade pigment kunde också kallas ryssgult.[1][3]

I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har svavelarsenikpigmenten beteckningen Pigment Yellow 39 (PY39) samt nummer 77085 och 77086.[11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 89 (och 7). ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ [a b c] http://www.ne.se/auripigment - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 26nov 2013
  3. ^ [a b] Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 296 
  4. ^ N. Penny, A. Roy, M. Spring: Veronese's Paintings in the National Gallery Technique and Materials: Part II i: Ashok Roy (red.), National Gallery Technical Bulletin, volym 17, 1996. Läst 9 mars 2019.
  5. ^ [a b] Gerald W. R. Ward (red.) The Grove Encyclopedia of Materials and Techniques in Art Oxford University Press, 2008. Läst 9 mars 2019.
  6. ^ [a b c d] Daniel V. Thompson The Materials and Techniques of Medieval Painting Dover Publications, 1956. Läst 9 mars 2019.
  7. ^ [a b] U. Birkmaier et al. Technical Examinations of Titian's Venus and Adonis: A Note on Early Italian Oil Painting Technique i: Historical Painting Techniques, Materials, and Studio Practice. Getty Publications, 1995. Läst 10 mars 2019.
  8. ^ B.H. Berrie, L.C. Matthew. Material Innovation and Artistic Invention: New Materials and New Colors in Renaissance Venetian Paintings i: Scientific Examination of Art: Modern Techniques in Conservation and Analysis. National Academies Press, 2003. Läst 10 mars 2019.
  9. ^ Orpiment Conservation and Art Materials Encyclopedia Online (CAMEO). Läst 9 mars 2019.
  10. ^ Palettes of the masters - JMW Turner Winsor & Newton, oktober 2011. Läst 9 mars 2019.
  11. ^ ”The Color of Art Pigment Database: Pigment Yellow, PY”. Art is Creation. Arkiverad från originalet den 6 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160306095313/http://artiscreation.com/. Läst 1 april 2016.