Auferstanden aus Ruinen

Auferstanden aus Ruinen
i	Östtyskland
Text	Johannes R. Becher
Musik	Hanns Eisler
Antagen	5 november 1949

En staty av Johannes R. Becher, skapad av Fritz Cremer och placerad i Bürgerpark Berlin-Pankow

Hanns Eisler vid ett sammanträde i kommittén för DDR:s konsthögskola 21 mars 1950

Auferstanden aus Ruinen (ungefär Uppståndet ur ruiner) var titeln på Östtyklands nationalsång. Texten skrevs av Johannes R. Becher och musiken av Hanns Eisler. Från omkring 1970 till die Wende 1990 sjöngs inte texten officiellt.^[1]

Text[redigera | redigera wikitext]

Texten skrevs av Johannes R. Becher, förmodligen i oktober 1949 och antogs officiellt som nationalsång den 5 november 1949.^[2] Det har hävdats att Becher tagit delar av texten från tidigare verk under sin exil i Moskva, men det finns inget i Bechers kvarlåtenskap som bekräftar detta.

Becher ville skriva en folklig "fredshymn" som "kan sjungas av vårt folks alla samhällsskikt [...] med passion och sympati [och även] av tyskar i väst. Av den anledningen, hävdade han som svar på kritiken, var sången inte mer av ett stridsrop.^[3]

Tysk originaltext	Tysk kyrillisk (inofficiell)	Svensk översättning (av E. Zara Dillion)
Auferstanden aus Ruinen Und der Zukunft zugewandt, Lass uns dir zum Guten dienen, Deutschland, einig Vaterland. Alte Not gilt es zu zwingen, Und wir zwingen sie vereint, Denn es muss uns doch gelingen, Dass die Sonne schön wie nie 𝄆 Über Deutschland scheint. 𝄇 Glück und Friede sei beschieden Deutschland, unserm Vaterland. Alle Welt sehnt sich nach Frieden, Reicht den Völkern eure Hand. Wenn wir brüderlich uns einen, Schlagen wir des Volkes Feind. Lasst das Licht des Friedens scheinen, Dass nie eine Mutter mehr 𝄆 Ihren Sohn beweint. 𝄇 Lasst uns pflügen, lasst uns bauen, Lernt und schafft wie nie zuvor, Und der eignen Kraft vertrauend, Steigt ein frei Geschlecht empor. Deutsche Jugend, bestes Streben Unsres Volks in dir vereint, Wirst du Deutschlands neues Leben, Und die Sonne schön wie nie 𝄆 Über Deutschland scheint. 𝄇	Ауферщанден ауз руинен Унд дер цукунфт цугевандт, Лас унз дир цум гутн дийнен, Дойчланд, айниг фатерланд. Алте нот гилт ез цу цвинген, Унд вир цвинген зи ферайнт, Ден ез мус унз дох гелинген, Дас ди зоне шён ви ни 𝄆 Юбер Дойчланд шайнт. 𝄇 Глюк унд фрийде зай бешийден Дойчланд, унзерм фатерланд. Але велт зейнт зих нах фрийден, Райхт ден фёлкерн ойре ханд. Вен вир брюдерлих унз айнен, Шлаген вир дез фолкез файнд. Ласт даз лихт дез фрийденз шайнен, Дас ни айне мутер мeйр. 𝄆 Ийрен зоун бевайнт. 𝄇 Ласт унз пфлюген, ласт унс бауен, Лернт унд шафт ви ни цуфор, Унд дер айгнен крафт фертрауенд, Щайгт айн фрай гешлехт емпор. Дойче йугент, бещез щребен Унзрез фолкс ин дир ферайнт, Вирст ду дойчландз нойез лебен, Унд ди зоне шён ви ни 𝄆 Юбер Дойчланд шайнт. 𝄇	Från ruiner står det åter Mot framtiden vänder det Hoppas det oss tjäna låter Tyskland, land i enighet Gamla sorger vi betvinga och det gör vi hand i hand Ty framgången skall betinga solsken, skönt som aldrig förr 𝄆 över tyskars land 𝄇 Frid och lycka vare med den staten, Tyskland – fosterland Hela världen söker freden sträck till folken ut en hand När som bröder vi gått samman vi besegrar folkets fi Då för freden brinner flamman så en moders gråt som spills 𝄆 ej för sonen bli 𝄇 Låt oss plöja, låt oss bygga flitigt knega, lära vitt Var i egna kraften trygga; skapas skall ett släkte fritt Alla unga tyskars möda folket enas i dess brand Nya livet skall ni föda; solsken, skönt som aldrig förr 𝄆 över tyskars land 𝄇^[4]