Deltagande observation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Deltagande observation är en samhällsvetenskaplig metod, använd framför allt inom antropologi, etnologi och sociologi och innebärande att forskaren personligen lever i det kulturella och sociala sammanhang som studeras.”[1]

Metoden utvecklades i början av 1900-talet av antropologer i syfte att studera primitiva samhällen[2]. Numera används metoden i betydligt fler sammanhang.

Fullständigt deltagande observation[redigera | redigera wikitext]

Graden av deltagande skiljer sig dock åt, där fullständigt deltagande är en av fyra observationsnivåer (complete participant, participant-as-observer, observer-as-participant, complete observer) som observatören kan inta. En fullständigt deltagande observatör beskrivs som en forskare som agerar i hemlighet, och som inte har för avsikt att avslöja sin intention att observera sin omgivning.[3] Vilken av de fyra olika rollerna forskaren intar beror uteslutande på vad som avses studeras[4]. Oavsett vilken bör insamlad data vara av både muntlig och visuell karaktär. Data består oftast av kontinuerligt förda anteckningar angående händelser, intryck, beteenden med mera som är av värde för forskaren. Ett kraftfullt verktyg vid observationer är även att filma, samt att göra intervjuer.[5] Detta är dock i det närmaste omöjligt att genomföra vid fullständigt deltagande – men dock inte vid någon av de andra observationsnivåerna. Huvudsaken vid insamlingen av data är att den pågår under en längre period och att den är systematisk och noggrann gjord – då det ökar undersökningens reliabilitet[6].

Kontroversiell metod - brister och förtjänster[redigera | redigera wikitext]

Deltagande observationer förekommer i en rad olika forskningssammanhang, dock sällan med en fullständigt deltagande observatör. Anledningen till det kan härledas till att rollen som fullständigt deltagande observatör är mycket kontroversiell. Det finns således många etiska överväganden att ta hänsyn till med denna metod.[7] Några viktiga överväganden en forskare måste fundera över när det gäller fullständigt deltagande observation är:

  • Vem gagnas av forskningen?
  • Vart går gränsen för vad som är moraliskt försvarbart?
  • Vilken forskning är viktig nog att neka individen dess rätt till samtycke?

Ovanstående frågor måste noga övervägas då observatörer liksom andra forskare har skyldigheter gentemot studiens deltagare, men även gentemot forskningssamhället.[6]

Trots frågetecken kring de etiska problemen med en fullständigt deltagande observation finns de tillfällen då metoden kan anses vara berättigad att använda. Framförallt gäller det om känsliga ämnen eller svåråtkomliga områden som exempelvis fotbollshuliganism ska studeras.[7] Ytterligare tillfällen då metoden kan vara användbar är exempelvis då men vet väldigt lite om ett nytt fenomen (ex. en grupp eller rörelse), när åsikter på ”insidan” respektive ”utsidan” inte stämmer överens (ex. etniska grupper) eller när ett fenomen är helt eller nästan helt undanskymt för allmänheten.[2]

En fullständigt deltagande observation är i vissa fall den enda möjligheten att få tillgång till vissa grupper och händelser[8]. Alla har dock inte förutsättningar att smälta in i alla grupper, vilket begränsar deras möjligheter till att genomföra viss forskning. Framförallt är det fysiska förutsättningar som hindrar, då exempelvis ålder och kön i vissa fall spelar en avgörande roll för möjligheten till fullständigt deltagande. Det är exempelvis omöjligt att som vuxen vara fullständig deltagare i en barngrupp av en rad olika anledningar.

Vad gäller metodens övriga förtjänster respektive brister är fördelningen relativt jämn. Till metodens fördel kan nämnas att det är ett bra sätt att undersöka skillnader mellan vad människor säger, och vad de faktiskt gör[7]. Påverkan på gruppen blir också ingen eller minimal vid fullständigt deltagande. Få eller inget annat tillvägagångssätt ger heller mer eller bättre kunskap om exempelvis kriminalitet än att som fullständigt deltagande observatör leva tillsammans med en grupp kriminella under en tid. Häri ligger dock även en svaghet, då forskaren riskerar att anpassa sig till gruppen i sådan utsträckning att han inte längre kan anses vara objektiv. Detta kan göra att resultatet blir ifrågasatt, eller att forskaren helt enkelt stannar/går med i gruppen.[6] En annan svaghet med metoden är att den måste vara selektiv, och därför inte kan skapa någon generell helhetsbild[2].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, 2009-10-22 [hämtdatum] http://www.ne.se/deltagande-observation
  2. ^ [a b c] Corbetta, P. (2003). Social Research: Theory, methods and Techniques. London: Sage Publications.
  3. ^ Waddington, D. (2004). Participant observation. I C. Cassell & G. Symon (Red.), Essential Guide to Qualitative Methods in Organizational Research (pp. 154-165). London: Sage Publications.
  4. ^ Mays, N., & Pope, C. (1995). Observational methods in health care settings. BMJ 1995; 311: 162-64.
  5. ^ Cohen, L., Manion, L., & Morrison, K. (2000). Research Methods in Education (5th ed.). London: RoutledgeFalmer.
  6. ^ [a b c] Cohen, L., Manion, L., & Morrison, K. (2000). Research Methods in Education (5th ed.). London: RoutledgeFalmer.
  7. ^ [a b c] Mays, N., & Pope, C. (1995). Observational methods in health care settings. BMJ 1995; 311: 162-64.
  8. ^ Yin, R. K. (2003). Case Study Research: Design and Methods (3rd ed.). Thousand Oaks: Sage Publications.