Divisio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stilfigurer
Allegori
Allitteration
Anafor
Anastrof
Antites
Descriptio
Divisio
Dysfemism
Ellips
Epifor
Eufemism
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Hypofor
Katakres
Kiasm
Liknelse
Litotes
Malapropism
Metafor
Metonymi
Oxymoron
Parallellism
Paratax
Paronomasi
Pars pro toto
Pleonasm
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Rim
Stegring
Symploke
Synekdoke
Tautologi
Trikolon
Zeugma

Divisio (latin från divido, ”dela”), är en retorisk stilfigur med vilken man presenterar två eller flera alternativ av en fråga, samt besvarar vardera alternativ genom att framlägga ett skäl. Skälen anges ofta kortfattat och detta fungerar som ett sätt att smycka stilen.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

”Varför skulle jag nu överhuvudtaget förebrå dig? Om du är rättskaffens, har du inte förtjänat klander; om du är ohederlig, kommer du inte att bry dig om det.”

”Vad skulle jag nu har för anledning att framhålla mina förtjänster? Om ni minns dem, kommer jag att tråka ut er; om ni har glömt dem, har jag följaktligen inte gjort något intryck i handlingen, och vad skulle jag då kunna åstadkomma i ord?”

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Enligt den klassiska retoriken så ska ett tal delas upp i särskilda avsnitt, vilka benämns under vad som kallas dispositio. Talets tredje avsnitt kallas för partitio, men också för divisio. Stilfiguren som ovan beskrivits delar alltså namn med det tredje avsnittet av ett tal, men dessa division skiljer sig något från varandra. När man talar om divisio utifrån dispositionens perspektiv så talar man om en uppräkning eller summering av de punkter som ska komma att tas upp i ett tal. Divisio som en egen stilfigur innebär å andra sidan att en fråga färdigbehandlas omedelbart. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rhetorica Ad Herennium i översättning av Birger Bergh, år 2009. Retorikförlaget & Birger Bergh. 4:52
  1. ^ Ad. Her. 4:52