Ellips (syntax)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stilfigurer
·
DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio
·
JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke
·
ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma
·
REPETITION
Allitteration
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Rim
Symploke
Synonymi
·
STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon
·
TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi
·
UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis
·
ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Ellips är en stilfigur och syntax-konstruktion som innebär att ett visst ord eller ibland flera ord utelämnas därför att det/de ändå förstås av sammanhanget. Ellips är ett grepp som utnyttjas i språket för att undvika pleonasm och upprepning.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

  • Det enklaste sättet att skapa ett litet kapital är att börja med ett stort.
  • "Vem såg du vid kiosken?" "Vid kiosken? Ida."
  • Han litade på henne och hon på honom.

De anförda exemplen illustrerar de tre mest typiska syntaktiska kontexterna där ellips kan förväntas.

Formrika språk ger stort utrymme åt ellips. Jämför latinets Ex ungue leonem, som på svenska knappast kan återges kortare än "På klon (känns) lejonet (igen)".

Se även[redigera | redigera wikitext]