Formel 1-VM 1950

	F1-regler i korthet 1950
Motor	Överladdad 1 500 cc ; Sug 4 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1. ; • Endast de fyra bästa poängen från de sju loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Formel 1-VM 1950 hade sju deltävlingar som kördes under perioden 13 maj-3 september. Detta var den första säsongen man körde VM i formel 1 och det första loppet, Race #1, kördes på Silverstone i Storbritannien. Indianapolis 500-loppet 1950 ingick som en av deltävlingarna i mästerskapet. Förarmästerskapet vanns av italienaren Nino Farina i Alfa Romeo.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Förare: Nino Farina, Italien, Alfa Romeo,
Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1950[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Storbritanniens Grand Prix	13 maj	Silverstone	Nino Farina	Alfa Romeo		*
Monacos Grand Prix	21 maj	Monte Carlo	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Johnnie Parsons	Kurtis Kraft Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	*
Schweiz Grand Prix	4 juni	Bremgarten	Nino Farina	Alfa Romeo		*
Belgiens Grand Prix	18 juni	Spa-Francorchamps	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		*
Frankrikes Grand Prix	2 juli	Reims-Gueux	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		*
Italiens Grand Prix	3 september	Monza	Nino Farina	Alfa Romeo		*

Grand Prix utanför VM 1950[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Richmond Trophy	10 april	Goodwood	Reg Parnell	Scuderia Ambrosiana	Maserati
Paus Grand Prix	10 april	Pau	Juan Manuel Fangio	Scuderia Achille Varzi	Maserati
San Remos Grand Prix	16 april	San Remo	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo
Paris Grand Prix	30 april	Montlhéry	Georges Grignard	Georges Grignard	Talbot-Lago-Talbot
British Empire Trophy	15 juni	Douglas	Bob Gerard	Bob Gerard	ERA
Baris Grand Prix	9 juli	Bari	Giuseppe Farina	Alfa Romeo
Jersey Road Race	13 juli	Saint-Helier	Peter Whitehead	Peter Whitehead	Ferrari
Albis Grand Prix	16 juli	Albi	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Talbot-Lago-Talbot
Nederländernas Grand Prix	23 juli	Zandvoort	Louis Rosier	Talbot-Lago	Talbot-Lago-Talbot
Nationernas Grand Prix	30 juli	Genève	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo
Ulster Trophy	12 augusti	Dundrod	Peter Whitehead	Peter Whitehead	Ferrari
Pescaras Grand Prix	15 august	Pescara	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo
BRDC International Trophy	26 august	Silverstone	Giuseppe Farina	Alfa Romeo
Goodwood Trophy	30 september	Goodwood	Reg Parnell	BRM
Penya Rhins Grand Prix	19 oktober	Pedralbes	Alberto Ascari	Ferrari

Stall, nummer och förare 1950[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
A J Watson (Watson-Offenhauser)^[1]^[2]	45	Dick Rathmann, USA
Alfa Romeo	1, 6, 10, 14, 18, 34, 60	Juan Manuel Fangio, Argentina
	2, 8, 10, 16, 32	Nino Farina, Italien
	3, 4, 12, 36	Luigi Fagioli, Italien
	4	Reg Parnell, Storbritannien
	46	Consalvo Sanesi, Italien
	60	Piero Taruffi, Italien
Antonio Branca (Maserati)	30	Antonio Branca, Schweiz
Bob Gerard (ERA)	12, 26	Bob Gerard, Storbritannien
Bowes Racing Inc (Lesovsky-Offenhauser)^[1]^[2]	55	Troy Ruttman, USA
Carl Marchese (Marchese-Offenhauser)^[1]	2	Myron Fohr, USA
Charles Pozzi (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	26	Charles Pozzi, Frankrike
Charles Pozzi (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	26	Louis Rosier, Frankrike
Charles Pritchard (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	4	Walt Brown, USA
Charles Pritchard (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	15	Mack Hellings, USA
Clemente Biondetti (Ferrari-Jaguar)^[2]	-	Clemente Biondetti, Italien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)^[1]	61	Jimmy Jackson, USA
Cuth Harrison (ERA)	11, 24, 32	Cuth Harrison, Storbritannien
Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot)	2, 4, 6, 18, 24, 42	Johnny Claes, Belgien
Ecurie Bleue (Talbot-Lago-Talbot)	44	Harry Schell, USA
Ecurie Bleue (Talbot-Lago-Talbot)	101	Louis Rosier, Frankrike
Ecurie Lutetia (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	20	Eugène Chaboud, Frankrike
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot)	16, 58	Louis Rosier, Frankrike
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot)	64	Henri Louveau, Frankrike
Enrico Platé (Maserati)	20, 32, 38, 52	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
Enrico Platé (Maserati)	21, 50, 30	Prince Bira, Thailand
Ervin Wolfe (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	17	Joie Chitwood, USA
Ervin Wolfe (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	17	Tony Bettenhausen, USA
Ferrari	2, 22, 38	Luigi Villoresi, Italien
	4, 16, 18, 40, 48	Alberto Ascari, Italien
	20, 42	Raymond Sommer, Frankrike
	48	Dorino Serafini, Italien
Geoffrey Crossley (Alta)	24, 26	Geoff Crossley, Storbritannien
Gordini (Simca-Gordini)	10, 44	Robert Manzon, Frankrike
Gordini (Simca-Gordini)	12, 42	Maurice Trintignant, Frankrike
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	59	Pat Flaherty, USA
Guy Mairesse (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	40	Guy Mairesse, Frankrike
Horschell Racing Corporation (Cooper-JAP)^[2]	8	Harry Schell, USA
Howard Keck Co (Deidt-Offenhauser)^[1]	31	Mauri Rose, USA
Indianapolis Race Cars Inc (Maserati-Offenhauser)^[1]^[2]	12	Henry Banks, USA
Indianapolis Race Cars Inc (Maserati-Offenhauser)^[1]^[2]	12	Fred Agabashian, USA
J C Agajanian (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	98	Walt Faulkner, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	49	Jack McGrath, USA
Joe Fry (Maserati)^[2]	10	Joe Fry, Storbritannien
Joe Fry (Maserati)^[2]	10	Brian Shawe-Taylor, Storbritannien
Joe Kelly (Alta)	23	Joe Kelly, Irland
Joe Langley (Langley-Offenhauser)^[1]^[2]	75	Gene Hartley, USA
John Lorenz (Wetteroth-Offenhauser)^[1]^[2]	76	Jim Rathmann, USA
Kurtis Kraft Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	1	Johnnie Parsons, USA
Kurtis Kraft Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	28	Fred Agabashian, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	81	Jerry Hoyt, USA
Lou Moore (Deidt-Offenhauser)^[1]	3	Bill Holland, USA
Lou Moore (Deidt-Offenhauser)^[1]	14	Tony Bettenhausen, USA
Lou Moore (Lesovsky-Offenhauser)^[1]	5	George Connor, USA
Lou Moore (Moore-Offenhauser)^[1]	8	Lee Wallard, USA
Louis Rassey (Snowberger-Offenhauser)^[1]	67	Bill Schindler, USA
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	54	Cecil Green, USA
M Pete Wales (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	62	Johnny McDowell, USA
Maserati	4, 28, 44	Franco Rol, Italien
Maserati	6, 19, 26, 30, 48	Louis Chiron, Monaco
Milano (Maserati & Maserati-Milano)	34, 40, 52	Felice Bonetto, Italien
Milano (Maserati & Maserati-Milano)	62	Franco Comotti, Italien
Milt Marion (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	23	Sam Hanks, USA
Murrell Belanger (Stevens-Offenhauser)^[1]	18	Duane Carter, USA
Norm Olson (Olson-Offenhauser)^[1]^[2]	77	Jackie Holmes, USA
Pat Clancy (Ewing-Offenhauser)^[1]	22	Jimmy Davies, USA
Paul Pietsch (Maserati)^[2]	28	Paul Pietsch, Tyskland
Paul Russo & Ray Nichels (Nichels-Offenhauser)^[1]^[2]	7	Paul Russo, USA
Peter Walker (ERA)^[2]	9	Peter Walker, Storbritannien
Peter Walker (ERA)^[2]	9	Tony Rolt, Storbritannien
Peter Whitehead (Ferrari)	8, 14, 28	Peter Whitehead, Storbritannien
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot)	14, 16, 24, 42	Philippe Étancelin, Frankrike
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot)	16	Eugène Chaboud, Frankrike
Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot)	56	Pierre Levegh, Frankrike
R A Cott (Maserati-Offenhauser)^[1]^[2]	21	Spider Webb, USA
Raymond Sommer (Talbot-Lago-Talbot)	6, 12	Raymond Sommer, Frankrike
Richard L Palmer (Adams-Offenhauser)^[1]^[2]	24	Bayliss Levrett, USA
Richard L Palmer (Adams-Offenhauser)^[1]^[2]	24	Bill Cantrell, USA
Sampson Manufacturing Co (Rae-Offenhauser)^[1]^[2]	27	Walt Ader, USA
Scuderia Achille Varzi (Maserati)	2	Nello Pagani, Italien
	2, 36	José Froilán González, Argentina
	4	Alfredo Piàn, Argentina
	40	Antonio Branca, Schweiz
Scuderia Ambrosiana (Maserati)	5, 50	David Murray, Storbritannien
	6, 34	David Hampshire, Storbritannien
	32	Reg Parnell, Storbritannien
Talbot-Lago-Talbot	6, 14, 18	Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
	8, 17	Eugène Martin, Frankrike
	10, 14, 15, 20	Louis Rosier, Frankrike
	12	Raymond Sommer, Frankrike
	16	Philippe Étancelin, Frankrike
	22	Pierre Levegh, Frankrike
TASO Mathieson (ERA)^[2]	8	Leslie Johnson, Storbritannien
Verlin Brown (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	69	Duke Dinsmore, USA

Slutställning förare 1950[redigera | redigera wikitext]

Placering	Förare! Stall	Konstruktör	Poäng
1	Nino Farina	Alfa Romeo		30
2	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		27
3	Luigi Fagioli	Alfa Romeo		24
4	Louis Rosier	Talbot-Lago & Ecurie Rosier	Talbot-Lago-Talbot	13
5	Alberto Ascari	Ferrari		11
6	Johnnie Parsons	Kurtis Kraft Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	9
7	Bill Holland	Lou Moore	Deidt-Offenhauser	6
8	Prince Bira	Enrico Plate	Maserati	5
9	Peter Whitehead	Peter Whitehead	Ferrari	4
10	Louis Chiron	Maserati		4
11	Reg Parnell	Alfa Romeo		4
12	Mauri Rose	Howard Keck Co	Deidt-Offenhauser	4
13	Dorino Serafini	Ferrari		3
14	Yves Giraud Cabantous	Talbot-Lago	Talbot-Lago-Talbot	3
15	Raymond Sommer	Ferrari		3
16	Robert Manzon	Gordini	Simca-Gordini	3
17	Cecil Green	M A Walker	Kurtis Kraft-Offenhauser	3
18	Philippe Étancelin	Philippe Étancelin	Talbot-Lago-Talbot	3
19	Felice Bonetto	Milano	Maserati	2
20	Joie Chitwood	Ervin Wolfe	Kurtis Kraft-Offenhauser	1
21	Tony Bettenhausen	Lou Moore	Deidt-Offenhauser	1
22	Eugène Chaboud	Philippe Étancelin	Talbot-Lago-Talbot	1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1950[redigera | redigera wikitext]

Endast de fyra bästa poängen från de sju loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Alfa Romeo	32
2	Ferrari	18
3	Talbot-Lago-Talbot	14
4	Maserati	7
5	Simca-Gordini	3

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast Indianapolis 1950.
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1950.
Bilder & media

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

[Indy-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast Indianapolis 1950.

[Enda-2] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

[1]

[2]