Formel 1-VM 1984
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Formel 1-VM 1984 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 25 mars–21 oktober. Förarmästerskapet vanns av österrikaren Niki Lauda och konstruktörsmästerskapet av McLaren-TAG.
| F1-regler i korthet 1984 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
|---|---|
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 540 kg |
| Max bränsle | 220 liter/race |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. • I stall som officiellt startade med bara en bil fick andreföraren inga poäng. |
Vinnare[redigera | redigera wikitext]
- Förare:
Niki Lauda, Österrike, McLaren-TAG - Konstruktör:
McLaren-TAG, Storbritannien
Grand Prix 1984[redigera | redigera wikitext]
.svg){kind=small}
Stall, nummer och förare 1984[redigera | redigera wikitext]
Slutställning förare 1984[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 |  Niki Lauda
|
McLaren-TAG | 72 |
| 2 |  Alain Prost
|
McLaren-TAG | 71,5 |
| 3 |  Elio de Angelis
|
Lotus-Renault | 34 |
| 4 | Michele Alboreto
|
Ferrari | 30,5 |
| 5 |  Nelson Piquet
|
Brabham-BMW | 29 |
| 6 | René Arnoux
|
Ferrari | 27 |
| 7 | .svg){kind=small} Derek Warwick
|
Renault | 23 |
| 8 |  Keke Rosberg
|
Williams-Honda | 20,5 |
| 9 | Ayrton Senna
|
Toleman-Hart | 13 |
| 10 | Nigel Mansell
|
Lotus-Renault | 13 |
| 11 | Patrick Tambay
|
Renault | 11 |
| 12 | Teo Fabi
|
Brabham-BMW | 9 |
| 13 | Riccardo Patrese
|
Alfa Romeo | 8 |
| 14 | Jacques Laffite
|
Williams-Honda | 5 |
| 15 | .svg){kind=small} Thierry Boutsen
|
Arrows-Ford & Arrows-BMW | 5 |
| 16 |  Eddie Cheever
|
Alfa Romeo | 3 |
| 17 |  Stefan Johansson
|
Toleman-Hart | 3 |
| 18 | Andrea de Cesaris
|
Ligier-Renault | 3 |
| 19 | Piercarlo Ghinzani
|
Osella-Alfa Romeo | 2 |
| 20 |  Marc Surer
|
Arrows-BMW | 1 |
| 21 | Jo Gartner
|
Osella-Alfa Romeo | 0 |
| 22 | Gerhard Berger
|
ATS-BMW | 0 |
Slutställning konstruktörer 1984[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | McLaren-TAG |
143,5 |
| 2 | Ferrari |
57,5 |
| 3 | Lotus-Renault |
47 |
| 4 | Brabham-BMW |
38 |
| 5 | Renault |
34 |
| 6 | Williams-Honda |
25,5 |
| 7 | Toleman-Hart |
16 |
| 8 | Alfa Romeo |
11 |
| 9 | Ligier-Renault |
3 |
| = | Arrows-Ford |
3 |
| = | Arrows-BMW |
3 |
| 12 | Osella-Alfa Romeo |
2 |
| 13 |  ATS-BMW |
0 |
| = | Tyrrell-Ford |
0 |
| = | Spirit-Hart |
0 |
| = | RAM-Hart |
0 |
| = | Spirit-Ford |
0 |
Noteringar[redigera | redigera wikitext]
Den 18 juli blev Tyrrell diskvalificerade från alla race man ditintills kört 1984 och sedan avstängda för resten av säsongen därför att man tävlat med regelstridiga bilar.
I stall som officiellt bara startade med en bil fick andreföraren inga poäng, vilket drabbade Jo Gartner i Osella-Alfa Romeo och Gerhard Berger i ATS-BMW, vilka kom femma respektive sexa i Italien.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1984.
Säsonger[redigera | redigera wikitext]
| |||||