Formel 1-VM 2004

Från Wikipedia
FIA Formula One World Championship 2004
Storbritanniens Grand Prix 2004.
Allmän information
Säsongsnummer55
Antal race18
Start7 mars 2004
Slut24 oktober 2004
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Cosworth
Ferrari
Ford
Honda
Mercedes-Benz
Petronas
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Michelin
Deltagande
Antal förare25 (20 per race)
Antal team10
Mästare
Förarmästerskapet Michael Schumacher
Konstruktörs-
mästerskapet
Scuderia Ferrari
2004

Formel 1-VM 2004 hade 18 deltävlingar som kördes under perioden 7 mars-24 oktober. Michael Schumacher i Ferrari visade här vem som var världens bäste förare genom att vinna 13 av de 18 loppen och ta sin sjunde världsmästartitel. Stallkamraten Rubens Barrichello kom på en andraplats i förarmästerskapet. Den unge britten Jenson Button gjorde en mycket stark säsong och slutade på tredje plats i förarmästerskapet. Konstruktörsmästerskapet vanns av Ferrari.

Nyheter[redigera | redigera wikitext]

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Michael Schumacher blev världsmästare.

Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Australien Australiens Grand Prix 7 mars Albert Park Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Malaysia Malaysias Grand Prix 21 mars Sepang Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Bahrain Bahrains Grand Prix 4 april Sakhir Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
San Marino San Marinos Grand Prix 25 april Imola Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Spanien Spaniens Grand Prix 9 maj Catalunya Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Monaco Monacos Grand Prix 23 maj Monte Carlo Italien Jarno Trulli Renault *
Europas Grand Prix 30 maj Nürburgring Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Kanada Kanadas Grand Prix 13 juni Montréal Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
USA USA:s Grand Prix 20 juni Indianapolis Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Frankrike Frankrikes Grand Prix 4 juli Magny-Cours Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Storbritannien Storbritanniens Grand Prix 11 juli Silverstone Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Tyskland Tysklands Grand Prix 25 juli Hockenheimring Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Ungern Ungerns Grand Prix 15 augusti Hungaroring Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Belgien Belgiens Grand Prix 29 augusti Spa-Francorchamps Finland Kimi Räikkönen McLaren-Mercedes *
Italien Italiens Grand Prix 12 september Monza Brasilien Rubens Barrichello Ferrari *
Kina Kinas Grand Prix 26 september Shanghai Brasilien Rubens Barrichello Ferrari *
Japan Japans Grand Prix 10 oktober Suzuka Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Brasilien Brasiliens Grand Prix 24 oktober Interlagos Colombia Juan Pablo Montoya Williams-BMW *

Team och förare[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
BAR-Honda 9 Storbritannien Jenson Button, Storbritannien
10 Japan Takuma Sato, Japan
Ferrari 1 Tyskland Michael Schumacher, Tyskland
2 Brasilien Rubens Barrichello, Brasilien
Jaguar-Cosworth 14 Australien Mark Webber, Australien
15 Österrike Christian Klien, Österrike
Jordan-Cosworth 18 Tyskland Nick Heidfeld, Tyskland
19 Italien Giorgio Pantano, Italien
Tyskland Timo Glock, Tyskland[1]
McLaren-Mercedes 5 Storbritannien David Coulthard, Storbritannien
6 Finland Kimi Räikkönen, Finland
Minardi-Cosworth 20 Italien Gianmaria Bruni, Italien
21 Ungern Zsolt Baumgartner, Ungern
Renault 7 Italien Jarno Trulli, Italien[2]
Kanada Jacques Villeneuve, Kanada[3]
8 Spanien Fernando Alonso, Spanien
Sauber-Petronas 11 Italien Giancarlo Fisichella, Italien
12 Brasilien Felipe Massa, Brasilien
Toyota 16 Brasilien Cristiano da Matta, Brasilien
Brasilien Ricardo Zonta, Brasilien[4]
Italien Jarno Trulli, Italien[5]
17 Frankrike Olivier Panis, Frankrike
Brasilien Ricardo Zonta, Brasilien[6]
Williams-BMW 3 Colombia Juan Pablo Montoya, Colombia
4 Tyskland Ralf Schumacher, Tyskland
Brasilien Antônio Pizzonia, Brasilien[7]

Bilar[redigera | redigera wikitext]

Stall Chassi Däck Bränsle Motor Konstruktion Effekt hk Varv/min
British American Racing
006 Michelin Total Honda RA004E 3.0 V10 90° 900 18 000
Ferrari F2004 (655) Bridgestone Shell Ferrari 053 3.0 V10 90° 900 18 800
Jaguar Racing R5 Michelin Castrol Cosworth Racing CR-6 3.0 V10 90° 900 18 800
Jordan Grand Prix EJ14 Bridgestone Total Cosworth Racing CR-6 3.0 V10 90° 900 18 800
McLaren MP4-19
MP4-19B
Michelin Mobil Mercedes-Benz FO 110Q 3.0 V10 90° 900 18 500
Minardi PS04B Bridgestone Total Cosworth Racing CR-3L 3.0 V10 72° 850 18 000
Renault R24 Michelin Total Renault RS24 3.0 V10 72° 850 18 500
Sauber-Petronas C23 Bridgestone Primax Petronas 04A

(Ferrari 053)

3.0 V10 90° 900 18 800
Toyota F1 TF104 Michelin Esso Toyota RVX-04 3.0 V10 90° 900 19 000
Williams F1 FW26 Michelin Petrobras BMW P84 3.0 V10 90° 900 18 800

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Förare[redigera | redigera wikitext]

Slutställningen i bild.
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 Tyskland Michael Schumacher Ferrari 148
2 Brasilien Rubens Barrichello Ferrari 114
3 Storbritannien Jenson Button BAR-Honda 85
4 Spanien Fernando Alonso Renault 59
5 Colombia Juan Pablo Montoya Williams-BMW 58
6 Italien Jarno Trulli Renault, Toyota 46
7 Finland Kimi Räikkönen McLaren-Mercedes 45
8 Japan Takuma Sato BAR-Honda 34
9 Tyskland Ralf Schumacher Williams-BMW 24
10 Storbritannien David Coulthard McLaren-Mercedes 24
11 Italien Giancarlo Fisichella Sauber-Petronas 22
12 Brasilien Felipe Massa Sauber-Petronas 12
13 Australien Mark Webber Jaguar-Cosworth 7
14 Frankrike Olivier Panis Toyota 6
15 Brasilien Antônio Pizzonia Williams-BMW 6
16 Österrike Christian Klien Jaguar-Cosworth 3
17 Brasilien Cristiano da Matta Toyota 3
18 Tyskland Nick Heidfeld Jordan-Ford 3
19 Tyskland Timo Glock Jordan-Ford 2
20 Ungern Zsolt Baumgartner Minardi-Cosworth 1

Konstruktörer[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Italien Ferrari 262
2 Storbritannien BAR-Honda 119
3 Frankrike Renault 105
4 Storbritannien Williams-BMW 88
5 Storbritannien McLaren-Mercedes 69
6 Schweiz Sauber-Petronas 34
7 Storbritannien Jaguar-Cosworth 10
8 Japan Toyota 9
9 Storbritannien Jordan-Cosworth 5
10 Italien Minardi-Cosworth 1

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Timo Glock ersatte Giorgio Pantano i Jordan i Kanadas Grand Prix samt de tre sista loppen.
  2. ^ Jarno Trulli gick från Renault till Toyota efter Italiens Grand Prix.
  3. ^ Jacques Villeneuve ersatte Jarno Trulli i Renault fr.o.m Kinas Grand Prix.
  4. ^ Ricardo Zonta ersatte Cristiano da Matta i Toyota fr.o.m Ungerns Grand Prix.
  5. ^ Jarno Trulli ersatte Ricardo Zonta i de två sista loppen.
  6. ^ Ricardo Zonta ersatte Olivier Panis i Brasiliens Grand Prix.
  7. ^ Antônio Pizzonia vikarierade i Williams för Ralf Schumacher under dennes rehabilitering.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]