Formel 1-VM 1955

	F1-regler i korthet 1955
Motor	Överladdad 750 cc ; Sug 2 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1, som delades upp om flera förare hade samma tid. ; • Endast de fem bästa poängen från de sju loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance). ; • Förare som delade mer än en bil under ett lopp fick endast poäng för sin bästa placering.

Formel 1-VM 1955 hade sju deltävlingar som kördes under perioden 16 januari-11 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1955 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Mercedes-Benz.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Mercedes-Benz
Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1955[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix	16 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Monacos Grand Prix	22 maj	Monte Carlo	Maurice Trintignant	Ferrari		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Bob Sweikert	John Zink	Kurtis Kraft-Offenhauser	*
Belgiens Grand Prix	5 juni	Spa-Francorchamps	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Nederländernas Grand Prix	19 juni	Zandvoort	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*
Storbritanniens Grand Prix	16 juli	Aintree	Stirling Moss	Mercedes-Benz		*
Italiens Grand Prix	11 september	Monza	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		*

Grand Prix utanför VM 1955[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix	31 januari	Buenos Aires	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz
Valentinos Grand Prix	27 mars	Turin	Alberto Ascari	Lancia
Glover Trophy	11 april	Goodwood	Roy Salvadori	Gilby Engineering	Maserati
Paus Grand Prix	11 april	Pau	Jean Behra	Maserati
Bordeauxs Grand Prix	24 april	Bordeaux	Jean Behra	Maserati
International Trophy	7 maj	Silverstone	Peter Collins	BRM	Maserati
Neapels Grand Prix	8 maj	Posillipo	Alberto Ascari	Lancia
Albis Grand Prix	29 maj	Albi	André Simon	Ecurie Rosier	Maserati
Curtis Trophy	29 maj	Snetterton	Roy Salvadori	Gilby Engineering	Maserati
Cornwall MRC Formula 1 Race	30 maj	Davidstow	Leslie Marr	Leslie Marr	Connaught-Alta
London Trophy	30 juli	Crystal Palace	Mike Hawthorn	Moss	Maserati
Daily Record Trophy	6 augusti	Charterhall	Bob Gerard	Moss	Maserati
Redex Trophy	13 augusti	Snetterton	Harry Schell	Vanwall
Daily Telegraph Trophy	3 september	Aintree	Roy Salvadori	Gilby Engineering	Maserati
International Gold Cup	24 september	Oulton Park	Stirling Moss	Maserati
Avon Trophy	1 oktober	Castel Combe	Harry Schell	Vanwall
Syrakusas Grand Prix	23 oktober	Syrakusa	Tony Brooks	Connaught	Connaught-Alta

Stall, nummer och förare 1955[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)^[1]	1	Jimmy Bryan, USA
Alberto Uria (Maserati)	30	Alberto Uria, Uruguay
Arzani-Volpini-Speluzzi	46	Luigi Piotti, Italien
BRM (Maserati)	42	Peter Collins, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)^[1]	12	Don Freeland, USA
Carl L Anderson (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	16	Johnnie Parsons, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	8	Sam Hanks, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	39	Johnny Boyd, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	48	Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Alta	32	Kenneth McAlpine, Storbritannien
Connaught-Alta	34	Jack Fairman, Storbritannien
Cooper-Bristol	40	Jack Brabham, Australien
E R Casale (Kuzma-Offenhauser)^[1]	27	Rodger Ward, USA
ENB (Ferrari)	30	Johnny Claes, Belgien
Ecurie Rosier (Maserati)	14, 28	Louis Rosier, Frankrike
Emmett J Malloy (Pankratz-Offenhauser)^[1]	5	Jimmy Reece, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	14	Fred Agabashian, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	41	Chuck Weyant, USA
Ferrari	2, 6, 16	Mike Hawthorn, Storbritannien
	2, 10, 12, 42	Nino Farina, Italien
	4, 6, 16, 20	Eugenio Castellotti, Italien
	4, 8, 10, 12, 14, 18, 44	Maurice Trintignant, Frankrike
	4, 46	Harry Schell, USA
	6, 48	Paul Frère, Belgien
	8, 48	Piero Taruffi, Italien
	10	Luigi Villoresi, Italien
	10, 12	Umberto Maglioli, Italien
	12	José Froilán González, Argentina
Gilby Engineering (Maserati)	44	Roy Salvadori, Storbritannien
Gordini	8, 20, 22	Robert Manzon, Frankrike
	10, 24, 26	Jacques Pollet, Frankrike
	12, 38	Élie Bayol, Frankrike
	22, 24	Hermano da Silva Ramos, Brasilien
	24	Jean Lucas, Frankrike
	26	Mike Sparken, Frankrike
	40	Pablo Birger, Argentina
	42	Jésus Iglesias, Argentina
Gould's Garage (Maserati)	32, 48	Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	10	Tony Bettenhausen, USA
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	10	Paul Russo, USA
Harry Dunn (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	89	Pat Flaherty, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)^[1]	98	Duane Carter, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	3	Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)^[1]	23	Jerry Hoyt, USA
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)^[1]	31	Keith Andrews, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	6	Bob Sweikert, USA
Joseph Massaglia Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	19	Andy Linden, USA
Kalamazoo Sports Inc (Trevis-Offenhauser)^[1]	83	Eddie Johnson, USA
Lancia	26, 32	Alberto Ascari, Italien
	28, 34, 36	Luigi Villoresi, Italien
	30, 36	Eugenio Castellotti, Italien
	32	Louis Chiron, Monaco
Leslie Marr (Connaught-Alta)	38	Leslie Marr, Storbritannien
Lindsey Hopkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	4	Bill Vukovich, USA
M Pete Wales (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	68	Ed Elisian, USA
Maserati	2, 14, 16, 20, 24, 28, 34, 36, 40	Jean Behra, Frankrike
	4, 18, 20, 22, 30, 38	Luigi Musso, Italien
	6, 16, 18, 24, 28, 36	Roberto Mières, Argentina
	8	André Simon, Frankrike
	20, 22	Sergio Mantovani, Italien
	22, 26, 28	Harry Schell, USA
	24, 26, 34	Carlos Menditéguy, Argentina
	26	Clemar Bucci, Argentina
	26, 34, 40	Cesare Perdisa, Italien
	32	Peter Collins, Storbritannien
	38	Horace Gould, Storbritannien
Mercedes-Benz	2, 8, 10, 18	Juan Manuel Fangio, Argentina
	4	André Simon, Frankrike
	4, 8	Hans Herrmann, Tyskland
	4, 8, 12, 14, 20	Karl Kling, Tyskland
	6, 8, 10, 12, 14, 16	Stirling Moss, Storbritannien
	14, 50	Piero Taruffi, Italien
Merz Engineering Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	77	Walt Faulkner, USA
Merz Engineering Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	77	Bill Homeier, USA
Moss (Maserati)	22, 46	Lance Macklin, Storbritannien
	26	Peter Walker, Storbritannien
	38	Johnny Claes, Belgien
	40	John Fitch, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	99	Art Cross, USA
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	15	Jimmy Davies, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)^[1]	81	Shorty Templeman, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)^[1]	44	Johnny Thomson, USA
R N Sabourin (Pawl-Offenhauser)^[1]	37	Eddie Russo, USA
R R C Walker (Connaught-Alta)	36	Tony Rolt, Storbritannien
R R C Walker (Connaught-Alta)	36	Peter Walker, Storbritannien
Racing Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	22	Cal Niday, USA
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	49	Ray Crawford, USA
Rotary Engineering Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	29	Pat O'Connor, USA
Samuel W Traylor III (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	42	Al Keller, USA
South California Muffler Co (Epperly-Offenhauser)^[1]	33	Jim Rathmann, USA
T W & W T Martin (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	71	Al Herman, USA
Ted Whiteaway (HWM-Alta)	24	Ted Whiteaway, Storbritannien
Vanwall	18, 40	Mike Hawthorn, Storbritannien
	28, 30, 42	Harry Schell, USA
	28, 44	Ken Wharton, Storbritannien

Slutställning förare 1955[redigera | redigera wikitext]

Placering	Förare! Stall	Konstruktör	Poäng
1	Juan Manuel Fangio	Mercedes-Benz		40
2	Stirling Moss	Mercedes-Benz		23
3	Eugenio Castellotti	Lancia & Ferrari		12
4	Maurice Trintignant	Ferrari		11,33
5	Nino Farina	Ferrari		10,33
6	Piero Taruffi	Mercedes-Benz		9
7	Bob Sweikert	John Zink	Kurtis Kraft-Offenhauser	8
8	Roberto Mières	Maserati		7
9	Luigi Musso	Maserati		6
10	Jean Behra	Maserati		6
11	Karl Kling	Mercedes-Benz		5
12	Jimmy Davies	Pat Clancy	Kurtis Kraft-Offenhauser	4
13	Tony Bettenhausen	H A Chapman	Kurtis Kraft-Offenhauser	3
14	Johnny Thomson	Peter Schmidt	Kuzma-Offenhauser	3
15	Paul Frère	Ferrari		3
16	Paul Russo	H A Chapman	Kurtis Kraft-Offenhauser	3
17	José Froilán González	Ferrari		2
18	Cesare Perdisa	Maserati		2
19	Luigi Villoresi	Lancia		2
20	Carlos Menditéguy	Maserati		2
21	Umberto Maglioli	Ferrari		1,33
22	Hans Herrmann	Mercedes-Benz		1
23	Walt Faulkner	Merz Engineering Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	1
24	Bill Homeier	Merz Engineering Inc	Kurtis Kraft-Offenhauser	1
25	Bill Vukovich	Lindsey Hopkins	Kurtis Kraft-Offenhauser	1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1955[redigera | redigera wikitext]

Endast de fem bästa poängen från de sju loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Mercedes-Benz	40
2	Ferrari	24
3	Maserati	15
4	Lancia	6

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1955.
^ Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1955.
Bilder & media

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

[Indy-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1955.

[Enda-2] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

[1]

[2]