Formel 1-VM 1955

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1955 hade sju deltävlingar som kördes under perioden 16 januari-11 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1955 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Mercedes-Benz.


F1-regler i korthet 1955
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1, som delades upp om flera förare hade samma tid.
• Endast de fem bästa poängen från de sju loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance).
• Förare som delade mer än en bil under ett lopp fick endast poäng för sin bästa placering.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1955[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix 16 januari Buenos Aires Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Monacos Grand Prix 22 maj Monte Carlo Maurice Trintignant Ferrari *
Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis Bob Sweikert John Zink Kurtis Kraft-Offenhauser *
Belgiens Grand Prix 5 juni Spa-Francorchamps Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Nederländernas Grand Prix 19 juni Zandvoort Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *
Storbritanniens Grand Prix 16 juli Aintree Stirling Moss Mercedes-Benz *
Italiens Grand Prix 11 september Monza Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz *

Grand Prix utanför VM 1955[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix 31 januari Buenos Aires Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz
Valentinos Grand Prix 27 mars Turin Alberto Ascari Lancia
Glover Trophy 11 april Goodwood Roy Salvadori Gilby Engineering Maserati
Paus Grand Prix 11 april Pau Jean Behra Maserati
Bordeaux' Grand Prix 24 april Bordeaux Jean Behra Maserati
International Trophy 7 maj Silverstone Peter Collins BRM Maserati
Neapels Grand Prix 8 maj Posillipo Alberto Ascari Lancia
Albis Grand Prix 29 maj Albi André Simon Ecurie Rosier Maserati
Curtis Trophy 29 maj Snetterton Roy Salvadori Gilby Engineering Maserati
Cornwall MRC Formula 1 Race 30 maj Davidstow Leslie Marr Leslie Marr Connaught-Alta
London Trophy 30 juli Crystal Palace Mike Hawthorn Moss Maserati
Daily Record Trophy 6 augusti Charterhall Bob Gerard Moss Maserati
Redex Trophy 13 augusti Snetterton Harry Schell Vanwall
Daily Telegraph Trophy 3 september Aintree Roy Salvadori Gilby Engineering Maserati
International Gold Cup 24 september Oulton Park Stirling Moss Maserati
Avon Trophy 1 oktober Castel Combe Harry Schell Vanwall
Syrakusas Grand Prix 23 oktober Syrakusa Tony Brooks Connaught Connaught-Alta

Stall, nummer och förare 1955[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1] 1 Jimmy Bryan, USA
Alberto Uria (Maserati) 30 Alberto Uria, Uruguay
Arzani-Volpini-Speluzzi 46 Luigi Piotti, Italien
BRM (Maserati) 42 Peter Collins, Storbritannien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[1] 12 Don Freeland, USA
Carl L Anderson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 16 Johnnie Parsons, USA
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 8 Sam Hanks, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 39 Johnny Boyd, USA
48 Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Alta 32 Kenneth McAlpine, Storbritannien
34 Jack Fairman, Storbritannien
Cooper-Bristol 40 Jack Brabham, Australien
E R Casale (Kuzma-Offenhauser)[1] 27 Rodger Ward, USA
ENB (Ferrari) 30 Johnny Claes, Belgien
Ecurie Rosier (Maserati) 14, 28 Louis Rosier, Frankrike
Emmett J Malloy (Pankratz-Offenhauser)[1] 5 Jimmy Reece, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 14 Fred Agabashian, USA
41 Chuck Weyant, USA
Ferrari 2, 6, 16 Mike Hawthorn, Storbritannien
2, 10, 12, 42 Nino Farina, Italien
4, 6, 16, 20 Eugenio Castellotti, Italien
4, 8, 10, 12, 14, 18, 44 Maurice Trintignant, Frankrike
4, 46 Harry Schell, USA
6, 48 Paul Frère, Belgien
8, 48 Piero Taruffi, Italien
10 Luigi Villoresi, Italien
10, 12 Umberto Maglioli, Italien
12 José Froilán González, Argentina
Gilby Engineering (Maserati) 44 Roy Salvadori, Storbritannien
Gordini 8, 20, 22 Robert Manzon, Frankrike
10, 24, 26 Jacques Pollet, Frankrike
12, 38 Élie Bayol, Frankrike
22, 24 Hermano da Silva Ramos, Brasilien
24 Jean Lucas, Frankrike
26 Mike Sparken, Frankrike
40 Pablo Birger, Argentina
42 Jésus Iglesias, Argentina
Gould's Garage (Maserati) 32, 48 Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 10 Tony Bettenhausen, USA
Paul Russo, USA
Harry Dunn (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 89 Pat Flaherty, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1] 98 Duane Carter, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 3 Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Stevens-Offenhauser)[1] 23 Jerry Hoyt, USA
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)[1] 31 Keith Andrews, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 6 Bob Sweikert, USA
Joseph Massaglia Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 19 Andy Linden, USA
Kalamazoo Sports Inc (Trevis-Offenhauser)[1] 83 Eddie Johnson, USA
Lancia 26, 32 Alberto Ascari, Italien
28, 34, 36 Luigi Villoresi, Italien
30, 36 Eugenio Castellotti, Italien
32 Louis Chiron, Monaco
Leslie Marr (Connaught-Alta) 38 Leslie Marr, Storbritannien
Lindsey Hopkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 4 Bill Vukovich, USA
M Pete Wales (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 68 Ed Elisian, USA
Maserati 2, 14, 16, 20, 24, 28, 34, 36, 40 Jean Behra, Frankrike
4, 18, 20, 22, 30, 38 Luigi Musso, Italien
6, 16, 18, 24, 28, 36 Roberto Mières, Argentina
8 André Simon, Frankrike
20, 22 Sergio Mantovani, Italien
22, 26, 28 Harry Schell, USA
24, 26, 34 Carlos Menditéguy, Argentina
26 Clemar Bucci, Argentina
26, 34, 40 Cesare Perdisa, Italien
32 Peter Collins, Storbritannien
38 Horace Gould, Storbritannien
Mercedes-Benz 2, 8, 10, 18 Juan Manuel Fangio, Argentina
4 André Simon, Frankrike
4, 8 Hans Herrmann, Tyskland
4, 8, 12, 14, 20 Karl Kling, Tyskland
6, 8, 10, 12, 14, 16 Stirling Moss, Storbritannien
14, 50 Piero Taruffi, Italien
Merz Engineering Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 77 Walt Faulkner, USA
Bill Homeier, USA
Moss (Maserati) 22, 46 Lance Macklin, Storbritannien
26 Peter Walker, Storbritannien
38 Johnny Claes, Belgien
40 John Fitch, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 99 Art Cross, USA
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 15 Jimmy Davies, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[1] 81 Shorty Templeman, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1] 44 Johnny Thomson, USA
R N Sabourin (Pawl-Offenhauser)[1] 37 Eddie Russo, USA
R R C Walker (Connaught-Alta) 36 Tony Rolt, Storbritannien
Peter Walker, Storbritannien
Racing Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 22 Cal Niday, USA
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 49 Ray Crawford, USA
Rotary Engineering Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 29 Pat O'Connor, USA
Samuel W Traylor III (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 42 Al Keller, USA
South California Muffler Co (Epperly-Offenhauser)[1] 33 Jim Rathmann, USA
T W & W T Martin (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 71 Al Herman, USA
Ted Whiteaway (HWM-Alta) 24 Ted Whiteaway, Storbritannien
Vanwall 18, 40 Mike Hawthorn, Storbritannien
28, 30, 42 Harry Schell, USA
28, 44 Ken Wharton, Storbritannien

Slutställning förare 1955[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Juan Manuel Fangio Mercedes-Benz 40
2 Stirling Moss Mercedes-Benz 23
3 Eugenio Castellotti Lancia & Ferrari 12
4 Maurice Trintignant Ferrari 11,33
5 Nino Farina Ferrari 10,33
6 Piero Taruffi Mercedes-Benz 9
7 Bob Sweikert John Zink Kurtis Kraft-Offenhauser 8
8 Roberto Mières Maserati 7
9 Luigi Musso Maserati 6
10 Jean Behra Maserati 6
11 Karl Kling Mercedes-Benz 5
12 Jimmy Davies Pat Clancy Kurtis Kraft-Offenhauser 4
13 Tony Bettenhausen H A Chapman Kurtis Kraft-Offenhauser 3
14 Johnny Thomson Peter Schmidt Kuzma-Offenhauser 3
15 Paul Frère Ferrari 3
16 Paul Russo H A Chapman Kurtis Kraft-Offenhauser 3
17 José Froilán González Ferrari 2
18 Cesare Perdisa Maserati 2
19 Luigi Villoresi Lancia 2
20 Carlos Menditéguy Maserati 2
21 Umberto Maglioli Ferrari 1,33
22 Hans Herrmann Mercedes-Benz 1
23 Walt Faulkner Merz Engineering Inc Kurtis Kraft-Offenhauser 1
24 Bill Homeier Merz Engineering Inc Kurtis Kraft-Offenhauser 1
25 Bill Vukovich Lindsey Hopkins Kurtis Kraft-Offenhauser 1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1955[redigera | redigera wikitext]

Endast de fem bästa poängen från de sju loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1 Mercedes-Benz 40
2 Ferrari 24
3 Maserati 15
4 Lancia 6

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1955.
  2. ^ Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

v • r
Säsonger av Formel 1-VM
1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Formel_1-VM_1955&oldid=53813674”