Formel 1-VM 1979
Formel 1-VM 1979 hade 15 deltävlingar som kördes under perioden 21 januari–7 oktober. Förarmästerskapet vanns av sydafrikanen Jody Scheckter och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.
| F1-regler i korthet 1979 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
|---|---|
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 575 kg |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. • Endast de fyra bästa poängen från de sju första loppen och de fyra bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet. • I konstruktörs-mästerskapet räknades poängen från alla loppen. |
Vinnare[redigera | redigera wikitext]
- Förare:
Jody Scheckter, Sydafrika, Ferrari - Konstruktör:
Ferrari, Italien
Grand Prix 1979[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix utanför VM 1979[redigera | redigera wikitext]
| Grand Prix /Race | Datum | Bana | Vinnande förare | Vinnande tillverkare |
|---|---|---|---|---|
.svg){kind=small} Race of Champions
|
15 april | Brands Hatch |  Gilles Villeneuve
|
Ferrari |
 Dino Ferraris Grand Prix
|
16 september | Imola |  Niki Lauda
|
Brabham-Alfa Romeo |
Stall, nummer och förare 1979[redigera | redigera wikitext]
Slutställning förare 1979[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Förare | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | .svg){kind=small} Jody Scheckter
|
Ferrari | 51 |
| 2 | Gilles Villeneuve
|
Ferrari | 47 |
| 3 |  Alan Jones
|
Williams-Ford | 40 |
| 4 |  Jacques Laffite
|
Ligier-Ford | 36 |
| 5 |  Clay Regazzoni
|
Williams-Ford | 29 |
| 6 | Patrick Depailler
|
Ligier-Ford | 20 |
| 7 |  Carlos Reutemann
|
Lotus-Ford | 20 |
| 8 | René Arnoux
|
Renault | 17 |
| 9 | John Watson
|
McLaren-Ford | 15 |
| 10 | Didier Pironi
|
Tyrrell-Ford | 14 |
| 11 | Jean-Pierre Jarier
|
Tyrrell-Ford | 14 |
| 12 |  Mario Andretti
|
Lotus-Ford | 14 |
| 13 | Jean-Pierre Jabouille
|
Renault | 9 |
| 14 | Niki Lauda
|
Brabham-Ford & Brabham-Alfa Romeo | 4 |
| 15 |  Nelson Piquet
|
Brabham-Ford & Brabham-Alfa Romeo | 3 |
| 16 | Elio de Angelis
|
Shadow-Ford | 3 |
| 17 | .svg){kind=small} Jacky Ickx
|
Ligier-Ford | 3 |
| 18 |  Jochen Mass
|
Arrows-Ford | 3 |
| 19 | Hans-Joachim Stuck
|
ATS-Ford | 2 |
| 20 | Riccardo Patrese
|
Arrows-Ford | 2 |
| 21 | Emerson Fittipaldi
|
Fittipaldi-Ford | 1 |
Slutställning konstruktörer 1979[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Konstruktör | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | Ferrari |
113 |
| 2 | Williams-Ford |
75 |
| 3 | Ligier-Ford |
61 |
| 4 | Lotus-Ford |
39 |
| 5 | Tyrrell-Ford |
28 |
| 6 | Renault |
26 |
| 7 | McLaren-Ford |
15 |
| 8 | Brabham-Alfa Romeo |
7 |
| 9 | Arrows-Ford |
5 |
| 10 | Shadow-Ford |
3 |
| 11 | ATS-Ford |
2 |
| 12 | Fittipaldi-Ford |
1 |
| 13 | Brabham-Ford |
0 |
| = | Wolf-Ford |
0 |
| = | Ensign-Ford |
0 |
| = | Alfa Romeo |
0 |
| = |  Rebaque-Ford |
0 |
| = | Merzario-Ford |
0 |
| = | Kauhsen-Ford |
0 |
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1979.
| |||||