Formel 1-VM 2008

Från Wikipedia
FIA Formula One World Championship 2008
Första varvet av Belgiens Grand Prix 2008.
Första varvet av Belgiens Grand Prix 2008.
Allmän information
Säsongsnummer59
Antal race18
Start16 mars 2008
Slut2 november 2008
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
Motorer BMW
Ferrari
Honda
Mercedes-Benz
Renault
Toyota
Däckleverantör(er) Bridgestone
Deltagande
Antal förare22 (22 per race)
Antal team11
Mästare
Förarmästerskapet Lewis Hamilton
Konstruktörs-
mästerskapet
Scuderia Ferrari
2008

Formel 1-VM 2008 hade 18 deltävlingar som kördes under perioden 16 mars-2 november 2008. Förarmästerskapet vanns av britten Lewis Hamilton och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.

Nyheter[redigera | redigera wikitext]

  • USA:s Grand Prix lämnade Indianapolis Motor Speedway och utgår tills man hittar en ny bana.
  • Europas Grand Prix återkom från och med säsongen 2008 och var planerat att köras under sju säsonger som ett stadslopp i Valencia i Spanien.
  • Singapores Grand Prix tillkom som ett stadslopp och ett nattlopp och kommer att köras under fem säsonger.
  • Australiens Grand Prix flyttades med tanke på europeiska TV-tittare fram en och en halv timme och startade klockan 15.30 lokal tid.
  • Frankrikes Grand Prix blev kvar och kördes på Magny-Cours-banan även denna säsong.
  • Spyker F1 sålt och övergick i Force India.
  • Prodrive-stallet skulle tillkommit men man hade ingen egen bil och inget avtal med någon annan biltillverkare, vilka motsatte sig så kallade kundstall. Den 23 november 2007 meddelade Prodrive att man inte kommer att tävla i F1 2008.
  • Den 6 maj 2008 meddelade Super Aguri att man drog sig ur tävlingen på grund av ekonomiska problem.

Däckleverantör[redigera | redigera wikitext]

Regeländringar[redigera | redigera wikitext]

  • Kvalificeringen ändrad så att Q1 är 20 minuter, Q2 är 15 minuter och Q3 är 10 minuter. Tidigare fick förarna ersätta den bränslemängd som använts under Q3, men den möjligheten är borttagen för att eliminera de impopulära bränslebrännarvarven i början av passet. Från och med Bahrains Grand Prix straffas förare som kör för sakta under sina in- och utvarv för att spara bränsle under Q3 med nedflyttning fem placeringar på startgriden.
  • Traction control, antispinnsystem, och motorbroms förbjuds.
  • Standardiserad Electronic Control Unit (ECU) som inkluderar en Engine Control Unit (ECU).
  • Växellådan måste hålla under fyra deltävlingar i följd. Om växellådan byts tidigare flyttas bilens förare ner fem placeringar på startgriden före loppet. Om en förare inte fullföljer ett lopp tillåts denne att byta växellåda inför nästa lopp utan att drabbas av bestraffning.
  • Ett motorbyte tillåts under säsongen utan att bilens förare flyttas ner på startgriden, men detta gäller inte i samband med den sista deltävlingen.
  • Totalstopp för all motorutveckling från och med 2008 under 10 år men beslutet kan ändras efter fem år.
  • Endast motorer som bekräftats av FIA och levereras senast 31 mars 2008 får användas under formel 1-VM 2008-2017.
  • Stallen får under en säsong använda upp till fyra förare var, vilka samtliga kan ta mästerskapspoäng. Ett förarbyte kan göras när som helst före kvalificeringen men det måste godkännas av tävlingsledningen. Den nye föraren måste använda den motor och de däck som den ursprunglige föraren skulle använt.
  • Planerade restriktioner gällande aerodynamiktester meddelas 11 januari 2008.
  • Den totala mängden bränsle måste bestå av minst 5,75 procent biobränsle, vilket betyder att motorerna även måste klara den typen av bränsle.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Australiens Grand Prix 16 mars Albert Park Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Malaysias Grand Prix 23 mars Sepang Kimi Räikkönen Ferrari *
Bahrains Grand Prix 6 april Sakhir Felipe Massa Ferrari *
Spaniens Grand Prix 27 april Catalunya Kimi Räikkönen Ferrari *
Turkiets Grand Prix 11 maj Istanbul Park Felipe Massa Ferrari *
Monacos Grand Prix 25 maj Monaco (Stadslopp) Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Kanadas Grand Prix 8 juni Montréal Robert Kubica BMW *
Frankrikes Grand Prix 22 juni Magny-Cours Felipe Massa Ferrari *
Storbritanniens Grand Prix 6 juli Silverstone Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Tysklands Grand Prix 20 juli Hockenheimring Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Ungerns Grand Prix 3 augusti Hungaroring Heikki Kovalainen McLaren-Mercedes *
Europas Grand Prix 24 augusti Valencia (Stadslopp) Felipe Massa Ferrari *
Belgiens Grand Prix 7 september Spa-Francorchamps Felipe Massa Ferrari *
Italiens Grand Prix 14 september Monza Sebastian Vettel Toro Rosso-Ferrari *
Singapores Grand Prix 28 september Singapore (Stadslopp & nattlopp) Fernando Alonso Renault *
Japans Grand Prix 12 oktober Fuji Fernando Alonso Renault *
Kinas Grand Prix 19 oktober Shanghai Lewis Hamilton McLaren-Mercedes *
Brasiliens Grand Prix 2 november Interlagos Felipe Massa Ferrari *

Team och förare[redigera | redigera wikitext]

Stall Nummer Förare
BMW 3 Nick Heidfeld, Tyskland
4 Robert Kubica, Polen
Testförare Christian Klien, Österrike
Testförare Marko Asmer, Estland
Ferrari 1 Kimi Räikkönen, Finland
2 Felipe Massa, Brasilien
Testförare Luca Badoer, Italien
Testförare Marc Gené, Spanien
Force India 20 Giancarlo Fisichella, Italien
21 Adrian Sutil, Tyskland
Testförare Vitantonio Liuzzi, Italien
Testförare Roldán Rodríguez, Spanien
Testförare Giedo van der Garde, Nederländerna
Honda 16 Jenson Button, Storbritannien
17 Rubens Barrichello, Brasilien
Testförare Alexander Wurz, Österrike
McLaren 22 Lewis Hamilton, Storbritannien
23 Heikki Kovalainen, Finland
Testförare Pedro de la Rosa, Spanien
Testförare Gary Paffett, Storbritannien
Red Bull 9 David Coulthard, Storbritannien
10 Mark Webber, Australien
Testförare Sébastien Buemi, Schweiz
Renault 5 Fernando Alonso, Spanien
6 Nelsinho Piquet, Brasilien
Testförare Lucas di Grassi, Brasilien
Testförare Romain Grosjean, Frankrike
Testförare Sakon Yamamoto, Japan
Super Aguri[1] 18 Takuma Sato, Japan
19 Anthony Davidson, Storbritannien
Testförare James Rossiter, Storbritannien
Toro Rosso 14 Sébastien Bourdais, Frankrike
15 Sebastian Vettel, Tyskland
Toyota 11 Jarno Trulli, Italien
12 Timo Glock, Tyskland
Testförare Kamui Kobayashi, Japan
Williams 7 Nico Rosberg, Tyskland
8 Kazuki Nakajima, Japan
Testförare Nico Hülkenberg, Tyskland

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Förare[redigera | redigera wikitext]

Slutställningen i bild
Placering Förare Konstruktör Poäng


1 Lewis Hamilton McLaren-Mercedes 98
2 Felipe Massa Ferrari 97
3 Kimi Räikkönen Ferrari 75
4 Robert Kubica BMW 75
5 Fernando Alonso Renault 61
6 Nick Heidfeld BMW 60
7 Heikki Kovalainen McLaren-Mercedes 53
8 Sebastian Vettel Toro Rosso-Ferrari 35
9 Jarno Trulli Toyota 31
10 Timo Glock Toyota 25
11 Mark Webber Red Bull-Renault 21
12 Nelsinho Piquet Renault 19
13 Nico Rosberg Williams-Toyota 17
14 Rubens Barrichello Honda 11
15 Kazuki Nakajima Williams-Toyota 9
16 David Coulthard Red Bull-Renault 8
17 Sebastien Bourdais Toro Rosso-Ferrari 4
18 Jenson Button Honda 3
19 Giancarlo Fisichella Force India-Ferrari 0
20 Adrian Sutil Force India-Ferrari 0
- Takuma Sato Super Aguri-Honda 0
- Anthony Davidson Super Aguri-Honda 0

Konstruktörer[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Ferrari 172
2 McLaren-Mercedes 151
3 BMW 135
4 Renault 80
5 Toyota 56
6 Toro Rosso-Ferrari 39
7 Red Bull-Renault 29
8 Williams-Toyota 26
9 Honda 14
10 Force India-Ferrari 0
11 Super Aguri-Honda 0

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Super Aguri slutade tävla efter loppet i Spanien 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]