Formel 1-VM 2003

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
FIA Formula One World Championship 2003
USA:s Grand Prix 2003.
Allmän information
Säsongsnummer54
Antal race16
Start9 mars 2003
Slut12 oktober 2003
Tävlingschef(er)Storbritannien Charlie Whiting
Bilar
MotorerFlag of Germany.svg BMW
Flag of the United Kingdom.svg Cosworth
Flag of Italy.svg Ferrari
Flag of the United States.svg Ford
Flag of Japan.svg Honda
Flag of Germany.svg Mercedes-Benz
Flag of Austria.svg Petronas
Flag of France.svg Renault
Flag of Japan.svg Toyota
Däckleverantör(er)Flag of Japan.svg Bridgestone
Flag of France.svg Michelin
Deltagande
Antal förare24 (20 per race)
Antal team10
Mästare
FörarmästerskapetFlag of Germany.svg Michael Schumacher
Konstruktörs-
mästerskapet
Flag of Italy.svg Scuderia Ferrari
2003
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 2003 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 9 mars-12 oktober. Förarmästerskapet vanns av tysken Michael Schumacher och konstruktörsmästerskapet av Ferrari. Schumacher blev i och med detta världsmästare i Formel 1 för sjätte gången och slog därmed Fangios 46 år gamla rekord.

HANS-skydd introducerades i Formel 1 för första gången detta år, och var obligatorisk för samtliga förare att använda.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare 1rightarrow.png
Australien Australiens Grand Prix 9 mars Albert Park Storbritannien David Coulthard McLaren-Mercedes *
Malaysia Malaysias Grand Prix 23 mars Sepang Finland Kimi Räikkönen McLaren-Mercedes *
Brasilien Brasiliens Grand Prix 6 april Interlagos Italien Giancarlo Fisichella Jordan-Ford *
San Marino San Marinos Grand Prix 20 april Imola Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Spanien Spaniens Grand Prix 4 maj Catalunya Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Österrike Österrikes Grand Prix 18 maj A1-Ring Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Monaco Monacos Grand Prix 1 juni Monte Carlo Colombia Juan Pablo Montoya Williams-BMW *
Kanada Kanadas Grand Prix 15 juni Montréal Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Europas Grand Prix 29 juni Nürburgring Tyskland Ralf Schumacher Williams-BMW *
Frankrike Frankrikes Grand Prix 6 juli Magny-Cours Tyskland Ralf Schumacher Williams-BMW *
Storbritannien Storbritanniens Grand Prix 20 juli Silverstone Brasilien Rubens Barrichello Ferrari *
Tyskland Tysklands Grand Prix 3 augusti Hockenheimring Colombia Juan Pablo Montoya Williams-BMW *
Ungern Ungerns Grand Prix 24 augusti Hungaroring Spanien Fernando Alonso Renault *
Italien Italiens Grand Prix 14 september Monza Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
USA USA:s Grand Prix 28 september Indianapolis Tyskland Michael Schumacher Ferrari *
Japan Japans Grand Prix 12 oktober Suzuka Brasilien Rubens Barrichello Ferrari *

Team och förare[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
BAR-Honda 16 Kanada Jacques Villeneuve, Kanada
17 Storbritannien Jenson Button, Storbritannien
Testförare Japan Takuma Sato, Japan
Ferrari 1 Tyskland Michael Schumacher, Tyskland
2 Brasilien Rubens Barrichello, Brasilien
Jaguar-Cosworth 14 Australien Mark Webber, Australien
15 Brasilien Antônio Pizzonia, Brasilien
Storbritannien Justin Wilson, Storbritannien
Jordan-Ford 11 Italien Giancarlo Fisichella, Italien
12 Irland Ralph Firman, Irland
McLaren-Mercedes 5 Storbritannien David Coulthard, Storbritannien
6 Finland Kimi Räikkönen, Finland
Minardi-Ford 18 Storbritannien Justin Wilson, Storbritannien
Danmark Nicolas Kiesa, Danmark
19 Nederländerna Jos Verstappen, Nederländerna
Renault 7 Italien Jarno Trulli, Italien
8 Spanien Fernando Alonso, Spanien
Sauber-Petronas 9 Tyskland Nick Heidfeld, Tyskland
10 Tyskland Heinz-Harald Frentzen, Tyskland
Toyota 20 Frankrike Olivier Panis, Frankrike
21 Brasilien Cristiano da Matta, Brasilien
Williams-BMW 3 Colombia Juan Pablo Montoya, Colombia
4 Tyskland Ralf Schumacher, Tyskland
Testförare Spanien Marc Gené, Spanien

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Förare[redigera | redigera wikitext]

Slutställningen i bild.
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 Tyskland Michael Schumacher Ferrari 93
2 Finland Kimi Räikkönen McLaren-Mercedes 91
3 Colombia Juan Pablo Montoya Williams-BMW 82
4 Brasilien Rubens Barrichello Ferrari 65
5 Tyskland Ralf Schumacher Williams-BMW 58
6 Spanien Fernando Alonso Renault 55
7 Storbritannien David Coulthard McLaren-Mercedes 51
8 Italien Jarno Trulli Renault 33
9 Storbritannien Jenson Button BAR-Honda 17
10 Australien Mark Webber Jaguar-Cosworth 17
11 Tyskland Heinz-Harald Frentzen Sauber-Petronas 13
12 Italien Giancarlo Fisichella Jordan-Ford 12
13 Brasilien Cristiano da Matta Toyota 10
14 Tyskland Nick Heidfeld Sauber-Petronas 6
15 Frankrike Olivier Panis Toyota 6
16 Kanada Jacques Villeneuve BAR-Honda 6
17 Spanien Marc Gené Williams-BMW 4
18 Japan Takuma Sato BAR-Honda 3
19 Irland Ralph Firman Jordan-Ford 1
20 Storbritannien Justin Wilson Jaguar-Cosworth 1

Konstruktörer[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Italien Ferrari 158
2 Storbritannien Williams-BMW 144
3 Storbritannien McLaren-Mercedes 142
4 Frankrike Renault 88
5 Storbritannien BAR-Honda 26
6 Schweiz Sauber-Petronas 19
7 Storbritannien Jaguar-Cosworth 18
8 Japan Toyota 16
9 Storbritannien Jordan-Ford 13
10 Italien Minardi-Cosworth 0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]