Gustaf Fredrik Östberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf Fredrik Östberg


Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1885–1887
1887
1888–1890
1891–1893
1894–1896
1897–1916
Valkrets Stockholms läns västra domsagas valkrets (1885-1896)
Stockholms läns valkrets (1897-1916)
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av andra kammaren (1885-1896)
Ledamot av första kammaren (1897-1916)

Född 30 maj 1847
Klara församling, Stockholm
Död 18 maj 1924 (76 år)
Adolf Fredriks församling, Stockholm
Nationalitet Sverige Svensk
Politiskt parti Första kammarens nationella parti (1912-1916)
Övrig politisk
anknytning
Nya lantmannapartiet (1888-1894)
Lantmannapartiet (1895-1896)
Första kammarens protektionistiska parti (1897-1911)
Yrke Godsägare

Gustaf Fredrik Östberg, Dick Östberg (i riksdagen kallad Östberg i Brantshammar, senare Östberg i Stockholm och Östberg i Tureberg), född 30 maj 1847 i Klara församling i Stockholm, död 18 maj 1924 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, var en svensk politiker, industriman och godsägare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Fredrik Östberg var son till häradshövdingen och brukspatronen Gustaf Östberg och Anne Louise Grill,[1] Han var riksdagsledamot (1885-1916), partiordförande i återförenade Lantmannapartiet 1895-96 och i Allmänna valmansförbundet (nuvarande Moderata samlingspartiet) 1904-05 och 1908-12.

Östberg blev student i Uppsala universitet[1] 1866 och blev filosofie kandidat där 1870. Han ägde och bebodde Brantshammar i Vassunda socken i Stockholms län 1873–1889 och var direktör för Stockholms Mjölkförsäljnings AB 1889–1905.

Vid andrakammarvalet 1884 lyckades Östberg få flest röster av kandidaterna till riksdagplatsen för Stockholms läns västra domsagas valkrets. Han tillträdde som riksdagsman vid mandatperiodens början 1885 och behöll sin riksdagsplats till 1896. Åren 1897–1916 var han istället riksdagsman i första kammaren, invald i Stockholms läns valkrets. Han var under sin riksdagstid andra kammarens vice talman 1895-1896, ledamot av tillfälliga utskott 1886–1891, 1893-1894, 1897, av särskilt utskott 1895, av bevillningsutskottet 1896 (vice ordförande), 1902-1905, bankoutskottet 1898-1901, unionsutskottet oktoberriksdagen 1905, konstitutionsutskottet 1906–1908, rösträttsutskottet 1907 samt riksbanksfullmäktig 1894–1895 och riksgäldsfullmäktig 1895-1916 (andre deputerad 1904-1916).

Östberg var protektionist och konservativ, anslöt sig till Nya lantmannapartiet 1888 och var ledamot av dess förtroenderåd 1892–1894. Han arbetade verksamt för lantmannapartiernas sammanslagning och 1895 gick han med i Lantmannapartiet, vars förtroenderåd han tillhörde 1895–1896. 1897 gick han med i Första kammarens protektionistiska parti (1910-1911 benämnt det förenade högerpartiet) och satt med i partiets förtroenderåd från 1900 till 1911. När de två högerpartierna i första kammaren slogs ihop till Första kammarens nationella parti gick han också med i detta, och satt i partiets förtroende råd 1912-1913.

Östberg ansågs på sin tid stå statsminister Erik Gustaf Boström ganska nära, men torde i unionsfrågan ha känt en viss dragning åt Oscar Alin. I rösträttsfrågan var han ivrig proportionalist och motsatte sig 1907 bifall till det kompromissförslag som framställdes av Daniel Persson i Tällberg. Han hade en avgörande betydelse i högerns valrörelse och tog initiativ till Allmänna valmansförbundet, vars första ordförande han var 1904-1905 och 1908-1912, samt till bildandet av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), vars ordförande han var 1902-1907.

Östberg var ledamot av Stockholms läns landsting 1878-1895 (ordförande från 1891) samt ledamot av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott 1873-1907. Hos stadsfullmäktige i Stockholm, som han tillhörde 1899-1912, var han vice ordförande 1904-1907. Även för det officiella kommittéarbetet var han anlitad som ledamot av tvångsuppfostringskommittén 1896-98, maltdryckskommittén 1898-1900, tuberkuloskommittén 1905 och försvarskommittén 1907.

Bland de många direktioner och aktiebolagsstyrelser, av vilka Östberg i övrigt var ledamot, märks: åkerbrukskolonin Hall (ordförande 1896-1922), Frimurarbarnhusdirektionen, Mälareprovinsernas bank (ordförande 1911–1921), Stockholms läns sparbank (sedan 1884; vice ordförande sedan 1907), Söderfors bruks AB, Svenska centrifug AB, AB Lux och AB Nya Dagligt Allehanda. Han var från 1897 ledamot av Lantbruksakademien.

Den 27 maj 1924 gravsattes han på Norra begravningsplatsen.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Östberg gifte sig 1873 med Ida Wilhelmina Axelina Eliana (Ellen) Tisell (född 1850 i Kristbergs församling i Östergötland, död 1938 i S:t Johannes församling i Stockholm). Tillsammans fick paret fem barn: Gustaf, född 1875, Erik, född 1876, Nils, född 1878, Clas, född 1880, och Anita Elena Luisa, född 1884.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Östberg, Gustaf Fredrik, 1904–1926.
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1985), s. 280 - 281

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Tekniska museets årsbok Daedalus (1972). Petter Östberg - An Industrialist in 19th Century Stockholm 


Företrädare:
Anders Peter Danielson
Andra kammarens vice talman
1895-1896
Efterträdare:
Anders Peter Danielson
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Allmänna valmansförbundets partiledare
1904-1905
Efterträdare:
Axel Svedelius
Företrädare:
Hugo Tamm
Allmänna valmansförbundets partiledare
1908-1912
Efterträdare:
Arvid Lindman