Bo Lundgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För musikforskaren, se Bo Lundgren (musikforskare).
Bo Lundgren


Ämbetsperiod
1 oktober 2004–31 januari 2013
Ställföreträdare Pär Nygren
Företrädare Thomas Franzén
Efterträdare Hans Lindblad

Ämbetsperiod
4 september 1999–25 oktober 2003
Företrädare Carl Bildt
Efterträdare Fredrik Reinfeldt

Ämbetsperiod
4 oktober 1991–7 oktober 1994
Monark Carl XVI Gustaf
Företrädare Erik Åsbrink (biträdande finansminister)
Efterträdare Göran Persson (finansminister)

Född Bo Axel Magnus Lundgren
11 juli 1947 (69 år)
Kristianstad, Skåne
Nationalitet Svensk
Politiskt parti Moderata samlingspartiet
Maka Charlotte[1]
Barn 2[1]
Utbildning Civilekonom
Alma mater Lunds universitet
Militärtjänst
Försvarsgren Armén
Grad Kapten
Enhet Wendes artilleriregemente

Bo Axel Magnus Lundgren, född 11 juli 1947 i Kristianstad i Skåne, är en svensk politiker och civilekonom. Han var riksdagsledamot 1976–2004, biträdande finansminister, skatteminister och idrottsminister 1991–1994, partiledare för Moderata samlingspartiet 1999–2003 samt riksgäldsdirektör och chef för Riksgäldskontoret 2004–2013.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lundgren är son till majoren Alf Lundgren (1913–85) och Inez Nilsson (1918–2003). Han utbildade sig till reservofficer med examen den 1 december 1972. Han tillhörde Wendes artilleriregemente och utnämndes till kapten den 1 september 1978.

Lundgren blev civilekonom vid Lunds universitet 1972 och var därefter lärare i företagsekonomi 1972–1975. Han bedrev skogsbruk från 1974 och var nämndeman i mellankommunala skatterätten från 1977. Lundgren var styrelseledamot i Moderata samlingspartiets länsförbund i Kristianstads län från 1969, andre vice ordförande där från 1984 och ordförande i Moderata ungdomsförbundet i Kristianstads län 1971–1974.

Under sin tid som skatteminister tillika biträdande finansminister 1991–1994 ansvarade Lundgren för bland annat bankstödet i samband med den dåvarande finanskrisen, vilket ledde till skapandet av Bankstödsnämnden och Securum.[2]

Lundgren efterträdde 1999 Carl Bildt som partiledare för Moderaterna. Lundgren gjorde sig känd som en förkämpe för att sänka det svenska skattetrycket. Ur Moderata samlingspartiets valmanifest 2002 uppgav Lundgren från en text (ett utdrag):

Vänstern ser människan som svag, begreppet ”tillsammans” betyder helt enkelt att någon bestämmer åt dig.

I riksdagsvalet 2002 gjorde Moderaterna under Lundgrens ledning sitt sämsta val sedan 1973. De fick endast 55 mandat och backade framför allt i storstäderna. Det har spekulerats i att det så kallade valstugereportaget med en miljon tittare före valet var orsaken. Efter valet ledde Lundgren en förnyelse av partiet genom att stora delar av det kallade Bunkergänget[3], kretsen kring företrädaren Carl Bildt, byttes ut och ersattes av en yngre generation, bland annat Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Fortsatt dåliga opinionssiffror följde dock och Lundgren avgick den 25 oktober 2003, då Moderaterna hade 18 procent i Sifos väljarbarometer.[4]

Ett av Lundgrens sista uttalanden som partiledare för Moderaterna, precis innan partiet skulle omformas till de Nya Moderaterna, var följande:

Vi lever med ett politiskt system som varje dag dränerar människor på deras drivkrafter. Det som utgör grunden för varje utvecklat samhälle och ett växande välstånd: frihet och skaparkraft.

[5]

Lundgren lämnade sin riksdagsplats efter att han i juni 2004 utsetts till ny riksgäldsdirektör och chef för Riksgäldskontoret.[6] Där fick han stor uppmärksamhet i samband med att Finansinspektionen den 10 november 2008 drog in bankoktrojen för Carnegie Investment Bank som därmed kom att tvångsförvaltas av Riksgäldskontoret med Lundgren som huvudansvarig.[7]

I juni 2006 förlänades Lundgren Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band,[8] och 2010 beslöt Ekonomihögskolan vid Lunds universitet att utse honom till hedersdoktor.[9] 2012 utsågs Lundgren till ordförande för Sparbanken Öresund.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] TT (24 oktober 2011). ”Han trivs bäst i kriser”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/han-trivs-bast-i-kriser_6575819.svd. Läst 21 mars 2012. 
  2. ^ Ström, CG/TT (20 september 2008). ”USA sneglar på svensk bankakut”. Svenska Dagbladet (Stockholm). http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/usa-sneglar-pa-svensk-bankakut_1754779.svd. Läst 18 februari 2012. 
  3. ^ https://web.archive.org/web/20030419215919/http://www.moderat.se/index.asp?mainid=3&subid=140&artid=3106
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818053948/http://www.tns-sifo.se/articlefile?FileId=278373f6-bd66-48a0-a9ef-ae461cf3d7ec. Läst 3 januari 2013. 
  5. ^ https://web.archive.org/web/20031117005300/http://www.moderat.se/index.asp?mainid=1&subid=0&artid=3312
  6. ^ TT (10 juni 2004). ”Bo Lundgren ny riksgäldschef”. Svenska Dagbladet (Stockholm). http://www.svd.se/naringsliv/bo-lundgren-ny-riksgaldschef_149907.svd. Läst 21 mars 2012. 
  7. ^ Neurath, Carolina (2011). Den stora bankhärvan - finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-304406-4 
  8. ^ ”Medaljförläningar 2006-06-06”. Kungahuset.se. 6 juni 2006. http://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20060606.5.1a2467a10ad032dc26800015860.html. Läst 18 februari 2012. 
  9. ^ TT (18 februari 2010). ”Bo Lundgren hedersdoktor i Lund”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/bo-lundgren-hedersdoktor-i-lund. Läst 18 februari 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Erik Åsbrink
biträdande finansminister
Sveriges skatteminister
1991–1994
Efterträdare:
Göran Persson
finansminister
Företrädare:
Carl Bildt
Moderata samlingspartiets partiledare
1999–2003
Efterträdare:
Fredrik Reinfeldt