Regeringen Lindman II

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Regeringen Lindman II
Sveriges regering
Flag of Sweden.svg
Second cabinet of Arvid Lindman.jpg
Tillträde 2 oktober 1928
Frånträde 7 juni 1930
Människor och organisationer
Statsminister Arvid Lindman
Statschef Gustaf V
Regeringsparti(er) Allmänna valmansförbundet
Status i parlamentet minoritetsregering
Oppositionsparti(er) Socialdemokraterna
Frisinnade folkpartiet
Bondeförbundet
Sveriges kommunistiska parti
Liberala riksdagspartiet
Historik
Val 1928
Senaste valet
73 / 230
Mandatperiod(er) 1929-1932
Företrädare Ekman I
Efterträdare Ekman II

Regeringen Lindman II var Sveriges regering 19281930, med Arvid Lindman som statsminister. Vid andrakammarvalet 1928 hade Lantmanna och borgarepartiet i andra kammaren ökat med 8 mandat.

Efter valet lämnade den första Ekmanregeringen in sin avskedsansökan. Kung Gustav V anmodade regeringen att sitta kvar som expeditionsministär för att tills vidare sköta löpande ärenden. Kungen höll därefter konferenser med partiledarna och Andra kammarens talman (Första kammarens talman, Axel Vennersten, var utomlands). Efter dessa överläggningar kallades högerledarna Lindman och Trygger in och anmodades att bilda en borgerlig koalitionsregering.

Efter ett tag utskickades följande kommuniké : Amiral Lindman och universitetskansler Trygger hava meddelat h. m : t konungen att de fullgjort sitt uppdrag att undersöka möjligheten för bildandet av en borgerlig koaltionsregering. Vid konferens med excellensen Ekman har denne förklarat, att han icke kan medverka till åstadkommande av en dylik regering.

Det kom en liknande förklaring från det liberala partiets ledare, den förre utrikesministern Eliel Löfgren. Bondeförbundet förklarade genom Petrus Nilsson i Gränebo att de var för en borgerlig koalitionsregering. Efter ett tag fick regeringsfrågan en lösning då amiral Lindman fick uppdraget att bilda regering.

Vid regeringsbildningen avgav den nye statsministern följande regeringsförklaring:

Medborgerlig frihet och enskild äganderätt äro grundvalar för den bestående samhällsordningen. Samförstånd mellan alla dem som vilja upprätthålla denna samhällsordning utgör enligt min mening en bjudande nödvändighet. Tanken på ett gemensamt arbete i detta syfte har emellertid icke förmått tränga igenom, när frågan gällt bildande av regering. I denna situation har högern - sedan den förra ministären avgått - funnit sig med hänsyn till utgång av de nyss förrättade valen icke höra tycka att i regeringsställning söka vinna stöd för en politik, som kan utlösa så stor samverkan som möjligt till vårt folks hälsa.

De frågor, som för den av Eders Majestät utsedda ministären framstå såsom de för närvarande viktigaste, äro tillvaratagande av rikets yttre säkerhet under fredens hägn och dess inre säkerhet under lagens värn samt näringslivets främjande och den produktiva verksamhetens underlättande. Genom naturliga produktionsgagnande åtgärder bör arbetslösheten kunna i största möjliga grad motverkas. Av särskild betydelse är stärkandet av samhörighetskänslan mellan företagare och arbetare, den förnämsta förutsättningen för ökad arbetsfred och därigenom för tryggare levnadsförhållanden.

I vårt arbete påräkna vi stöd av alla dem, som gilla våra syften och tro på vår ärliga vilja att förverkliga dem

Bland de viktigaste händelserna under den andra Lindmanregeringen var bland annat arbetsfredskonferensen hösten 1928 under ordförandeskap socialministern Sven Lübeck. En annan uppmärksammad händelse var sparbankskraschen 1929 som ledde till finansministern Nils Wohlins avgång.

I trontalet 1930 förutskickades höjningar av spannmålstullar och andra åtgärder för att hjälpa lantbrukarna. Regeringen fick igenom stöd åt mejeriodlingen och betodlingen, man föreslog också höjningar av spannmålstullarna och införande av ett särskilt inmalningstvång. Detta bestod i att en viss mängd svensk brödsäd skulle blandas i det importerade, detta i avsikt att kraftigt stödja de spannmålsproducerande bönderna. Inmalningstvånget antogs av Riksdagen men de höjda spannmålstullarna väckte opposition hos riksdagsvänstern. Under riksdagsdebatten i slutet av maj 1930 gjorde regeringen tullarna till kabinettsfråga och riksdagens avslag fällde Lindmans regering.

Efter några dagar, den 7 juni 1930, tillträdde den andra Ekmanregeringen.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

* Statsminister eller departementschef

Titel Namn Tillträdde Avgick Parti
Statsminister Arvid Lindman2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Justitieminister Georg Bissmark2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Utrikesminister Ernst Trygger2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Försvarsminister Harald Malmberg2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Socialminister Sven Lübeck2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Kommunikationsminister Theodor Borell2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Finansminister Nils Wohlin2 oktober 192810 juni 1929Allmänna valmansförbundet
 Adolf Dahl10 juni 19297 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Ecklesiastikminister Claes Lindskog2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Jordbruksminister Johan Bernhard Johansson2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Handelsminister Vilhelm Lundvik2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd August Beskow2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Konsultativt statsråd Nils Vult von Steyern2 oktober 19287 juni 1930Allmänna valmansförbundet
Företrädare:
Regeringen Ekman I
Sveriges regering
1928-1930
Efterträdare:
Regeringen Ekman II