Inga Gill

Från Wikipedia
Version från den 17 januari 2018 kl. 02.32 av Astomic (Diskussion | Bidrag) (→‎Filmografi (urval): lade till en titel)
Inga Gill
FöddInga Stina Gill
2 maj 1925
Stockholm
Död18 oktober 2000 (75 år)
Stockholm
Andra namnInga Stina Gill-Holmsten
MakeKarl-Arne Holmsten
(g. 1957–1995; hans död)
Betydande roller
Harriet i Från A till Ö
Edith Persson i Varuhuset
IMDb SFDb

Inga Gill, eg. Inga Stina Gill-Holmsten, född 2 maj 1925 i Stockholm, död 18 oktober 2000 i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Karriär

Inga Gill började sin karriär som dansös och utbildades i Paris. Senare blev skådespeleriet hennes uttrycksmedel. 1957 gifte hon sig med skådespelaren Karl-Arne Holmsten (med vilken hon var gift till dennes död 1995[1]). Samma år fick de dottern My Holmsten, sedermera skådespelare.

På film fick hon mest göra biroller, ofta spelade hon hushållerska eller servitris. Filmdebuten skedde i Ingmar Bergmans Kvinna utan ansikte. Radioserien och filmerna (tre stycken[1]) om Lilla Fridolf gjorde henne känd för den stora publiken, där spelade hon Fridolfs dotter Maggan. Hon medverkade också i Alf Sjöbergs klassiska Fröken Julie och spelade smedhustrun Lisa i Bergman-filmen Det sjunde inseglet 1957.

Inga Gill gjorde sig främst känd som revyaktris och komediskådespelare. Hon var känd för sin humor och sin förmåga att få stuns på sina repliker. Hon spelade med i många Kar de Mumma-revyer på Folkan i Stockholm, där hon gestaltade allt från Tjorven till Rock-Olga. Under 1980-talet fanns hon med i många farser på Vasan, bland annat Rampfeber, Inte nu, älskling! och Spanska flugan.

I TV medverkade hon i flera julkalendrar så som Teskedsgumman och Ture Sventon. Andra barnprogram hon medverkade i var till exempel Från A till Ö, där hon spelade huvudrollen Hedvigs snobbiga syster, Harriet. Hon gjorde sketcher med Lars Ekborg och Carl-Gustaf Lindstedt i Estrad.

Hon spelade mot Gunnar Hellström i Raskenstam 1983 och blev Edith med hela svenska folket i serien Varuhuset (1987–89[1]). Hon bjöd frikostigt på sig själv i Lennart Swahns TV-lek Gäster med gester som sändes under flera omgångar med start 1982. Inga Gill var en mångsidig artist; hon gjorde flera musikalroller bland annat Golde i Spelman på taket 1972 och pensionatsvärdinnan i Cabaret 1994. 1998 spelade Inga Gill och hennes seniorkollegor 70 girls 70, en musikal om pensionerade aktriser som stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. Gills sista roll var i Henning Mankells TV-serie Labyrinten.

Filmografi (urval)

TV

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1943 En prostituerad Vem är jag eller När fan ger ett anbud
Carl Erik Soya		 Ingmar Bergman Stockholms studentteater[2]
1944 Lejontämjerskan
En tennsoldat
En danserska		 Clownen Beppo
Else Fisher		 Ingmar Bergman Medborgarteatern
Folkparksturné[3]
1953 Louka Hjältar
George Bernard Shaw		 Per Gerhard Vasateatern[4]
Bonnie Saken är Oscar
P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter		 Georg Funkquist Oscarsteatern[5]
Swedenhielms
Hjalmar Bergman		 Kurt-Olof Sundström Göteborgs stadsteater,
15 oktober 1953
1954 Fru Schröderheim Gustav III
August Strindberg		 Bengt Lagerkvist Göteborgs stadsteater,
13 januari 1954
1955 Sjörövar-Jenny Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill		 Knut Ström Göteborgs stadsteater[6]
Medverkande Spectacle, revy
Povel Ramel och Yngve Gamlin		 Carl-Gustaf Kruuse af Verchou Idéonteatern
1956 Blåjackor
Lajos Lajtai		 Albert Gaubier Lorensbergs Cirkus[7]
1964 Medverkande Stockholmare, vet du vaad, revy
Kar de Mumma		 Jackie Söderman Folkan[8]
1967 Dorothy Cleves Alltid på en onsdag
Muriel Resnik		 Kåre Santesson Lilla teatern[9]
1968 Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner
Robert Anderson		 Per Gerhard Lilla teatern[10]
1971 Mary Featherstone Hur andra älskar
Alan Ayckbourn		 Per Gerhard Vasateatern[11]
1975 Susan Smith No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar		 Isa Quensel Oscarsteatern[12][13]
1976 Josepha Vita hästen
Hans Müller och Ralph Benatzky		 Jackie Söderman Oscarsteatern[14]
1981 Fru Emma Klink Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach		 Per Gerhard Vasateatern
1983 Dotty Otley Rampfeber
Michael Frayn		 Per Gerhard Vasateatern[15]
1988 Det stannar i familjen
Ray Cooney		 Brian Howard Folkan[16]
1990 Skaffa mig en tenor
Ken Ludwig		 Piv Bernth Folkan[17]
1994 Fräulein Schneider Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Lars-Erik Liedholm Intiman[18]

Referenser

  1. ^ [a b c] Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.
  2. ^ ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015. 
  3. ^ ”Clownen Beppo”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/clownen-beppo. Läst 16 oktober 2015. 
  4. ^ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016. 
  5. ^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015. 
  6. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 16. 2 maj 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-05-02/117/16. Läst 20 januari 2016. 
  7. ^ ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016. 
  8. ^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015. 
  9. ^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017. 
  10. ^ ”Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 
  12. ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015. 
  13. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015. 
  14. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015. 
  15. ^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015. 
  16. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  17. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015. 
  18. ^ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Inga_Gill&oldid=42353448”