Lars Ekborg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lars Ekborg
Lars Ekborg.
Lars Ekborg.
FöddLars Åke Rupert Ekborg
6 juni 1926
Upplands artilleriregementes församling i Uppsala
Död7 oktober 1969 (43 år)
Ängelholm (skriven i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm)
Utbildad vidDramatens elevskola
Aktiva år1947–1969
MakaLola Sjölund
(1951–1969; hans död)
BarnMaud Ekborg
Dan Ekborg
Anders Ekborg
IMDb SFDb

Lars Åke Rupert Ekborg, född 6 juni 1926 i Upplands artilleriregementes församling i Uppsala, död 7 oktober 1969 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm)[1], var en svensk skådespelare och revyartist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lars Ekborg var son till kapellmästaren Sune Ekborg (1898–1963) och Siri Myhrman[2] (1905–1984, omgift Johansson).

Tidiga år i Västerås[redigera | redigera wikitext]

Ekborg växte upp i Västerås som hade en fin teater mitt inne i staden, men som i avsaknad av en egen ensemble enbart gav lokalrevyer och enstaka gästspel från resande teatersällskap. Men de två teaterintressade skolkamraterna Lars Ekborg och Olof Thunberg startade 1942 amatörteaterföreningen Scenklubben[3]. i syfte att höja teaterintresset. 1943 var de redo att möta publiken med nyårsrevyn Spiksoppa, som följdes av flera uppsättningar. Våren 1945 anslöt Bo Setterlind till Ekborg och Thunberg som satte upp Setterlinds debutpjäs Sture Jonsson Tre Dosor i augusti samma år i Folkets park i Våsterås.

Teaterutbildning och debut i Stockholm[4][redigera | redigera wikitext]

Teaterpedagogen Calle Flygare kom till Västerås för att se en föreställning och erbjöd Ekborg en plats i hans teaterskola. 1946 kom han till Stockholm och började vid dennes teaterskola på Bryggargatan. Enligt en intervju från 1953 stannade Ekborg bara ett halvår hos Flygare.

Han gjorde sin scendebut i Stockholm på Vanadislundens friluftsteater där Sigge Fürst vid den här tiden var teaterchef.

Efter Flygare sökte han till Dramatens elevskola, men blev inte antagen. Men på andra försöket 1948 kom han in och gick i en av de bästa årskullarna i elevskolans historia. Bland de som antagits det året fanns Max von Sydow, Margaretha Krook, Jan-Olof Strandberg, Yvonne Lombard och Ingrid Thulin. Ekborg debuterade som förstaårselev med rollen som Creekle i David Copperfield, som elevskolans nytillträdde rektor Olle Hilding i december 1948 satte upp med elever från olika årskurser, på Dramatens dåvarande annexscen Chinateatern.

Som elev gjorde han ett antal roller på Dramaten och det tredje året visade han sig som en utomordentlig skådespelare i stora roller som Peter Quilpe i T. S. Eliots Cocktailparty med Tora Teje och Holger Löwenadler som gavs hela 97 gånger. Och än mer övertygande Ekborg när han i april 1951 ersatte Sture Lagerwall i dubbelrollen som tvillingarna Horace och Frédéric i Jean Anouilhs Dans under stjärnorna. Den rollen fick han även göra på turné med Riksteatern hösten 1957.

1944 gjorde han sin debut framför filmkameran som rorsman i Anders Henrikssons Jag är eld och luft, men insatsen är närmast att betrakta som en statistroll så hans första filmroll - om än liten - var som telegrampojke i Lars-Eric Kjellgrens film Tappa inte sugen från 1947. Därefter följde drygt tiotalet roller på film innan han 1953 fick sitt definitiva genombrott i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika, med Harriet Andersson.

Dramatenskådespelare Ekborg[redigera | redigera wikitext]

Efter elevskolan var han engagerad vid Dramaten 1951–1953 men innan dess hann han på sommaren göra George Gibbs i Thornton Wilders pjäs Vår lilla stad i Humlegården, i regi av teaterpedagogen Gösta Terserus. Som Rebecka Gibbs debuterade en av Terserus egna adepter, den begåvade Catrin Westerlund. Rollen som George Gibbs skulle Ekborg återkomma till fyra år senare på Nya teatern.

I Olof Molanders iscensättning av Sofokles Konung Oidipus på Dramatens stora scen hösten 1951 spelade han En tjänare mot Lars Hanson som konungen av Tebe. I William Shakespeares tragedi Antonius och Kleopatra gjorde Holger Löwenadler och Inga Tidblad titelrollerna med Olof Bergström som Octavius Caesar och Ekborg spelade Eros.

I september 1952 gjorde han rollen som Bobtjinski i Rune Carlstens uppsättning av Nikolaj Gogols komedi Revisorn. Men en månad senare fick Ekborg ersätta Hilding Gavle i huvudrollen som Chlestakov, Återigen gör han ett lyckosamt inhopp. På våren 1953 gör han den framträdande rollen som Ulrik i Sivar Arnérs pjäs Man lyder, också i Carlstens regi följt av Mimi Pollaks uppsättning En månad på landet av Ivan Turgenjev där han gjorde Beljajev mot Irma Christenson som Natalia Petrovna.

I oktober 1953 gjorde Ekborg sin sista roll på Dramaten som betjänten Lory i Stig Torsslows uppsättning av Återfall i dygden av John Vanbrugh, med Holger Löwenadler, Georg Funkqvist, Anders Henriksson, Doris Svedund och Jan-Erik Lindqvist. Efter trettiofyra föreställningar var det färdigspelat på Dramaten för både Vanbrugh och Ekborg.

Privatteater, Lille Fridolf och Kar de Mumma[redigera | redigera wikitext]

Ekborg engagerades av Per-Axel Branner till Nya teatern på Regeringsgatan 111 där han i september 1954 gjorde Tom Lee i The och sympati. Eva Henning kreerade Laura Reynolds. Därefter följde Herbert Grevenius pjäs Litet bo där Ekborg spelade med Inga Gill, Karl-Arne Holmsten och Margreth Weivers. På våren 1955 gjorde han åter Vår lilla stad, med debutanten Gun Andersson som Rebecka Gibbs. I rollistan fanns också Erik “Bullen” Berglund, Claes Thelander, Frank Sundström, Marianne Aminoff och Öllegård Wellton.

Han gjorde på samma teater Jim Curry i Nashs pjäs Regnmakaren med Elof Ahrle och kreerade därefter Onyttingen i Paul Greens skådespel med samma namn och David Prentice i Alan Melvilles komedi Simon och Laura.

Hösten 1955 sändes radioserien Lilla Fridolf [5] av Rune Moberg med Douglas Håge och Hjördis Petterson som kontorschef Fridolf Olsson och hans fru Selma. Ekborg gjorde Valdemar Palm som var förlovad med dottern Maggan som spelades av Inga Gill. Serien följdes vecka efter vecka av lyssnare i vart och vartannat hushåll i landet. Radioseriens oerhörda framgång ledde till fyra filmer om Lille Fridolf och Ekborg medverkade i de tre första. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag som följs av Lille Fridolf blir morfar och Fridolf sticker opp!.

Ekborg medverkade i Kar de Mummas revyer 1958–1963 på Folkan. I den första revyn Har den äran 1958 gjorde han numret Elvis - The Pelvis. Den mångside Ekborg var en god kuplettsångare som med Sven Holmberg gjorde Ulf Peder Olrogs Köp en tulpan. En av Kar de Mummarevyernas höjdpunkter och ett nummer som alltjämt förknippas med Lars Ekborg.

Efter sex år hos Kar de Mumma kom han till Sandrews och Oscarsteatern säsongen 1963–64 för rollen som Tommy Tommyman i Ernst Bruun-Olsens musikal Teenagerlove med Jarl Kulle, Jessie Flaws, Gertrud Fridh, Margit Carlqvist och Gösta Krantz.

Svenska Ord, Knäppupp och Beppe Wolgers[redigera | redigera wikitext]

AB Svenska Ord engagerade Ekborg till bolagets första film Svenska Bilder med Monica Zetterlund och Birgitta Andersson och därefter kom han till Knäppupp och Nya ryck i snöretIdéonteatern hösten 1964.[2] Han gjorde 1965 en av huvudrollerna i Svenska Ords andra film Att angöra en brygga.

Ekborg var närnast ett ankare i Povel Ramel och Beppe Wolgers revy Ta av dej skorna som spelades på tältturné och på Idéonteatern 1965-1966 där han som En fullständigt ärlig svensk till sist skrämde slag på Birgitta Andersson. Den följdes av revyn På avigan 1966-1967 med Ekborg i högform i numret Grynkorv, med Lissi Alandh och Povel Ramel.

Han spelade med Beppe Wolgers i revyn Vi älskar er på Idéonteatern sommaren 1967 med Lena Hansson, Monica Zetterlund, Catrin Westerlund, Nannie Porres och Sune Mangs. En välkänd Ekborg-klassiker skriven av Wolgers[6] är monologen Bunta ihop dom från uppsättningen Klotter på Maxim som spelades just på Maximteatern hösten 1968. Under flera år spelades inte det numret i radio utan att man först varnade lyssnarna; skivan var försedd med dödskallestämpel.

Han var en av förgrundsfigurerna i TV-underhållningsserien Estrad (1967) och han var programledare och medverkande i Partaj våren 1969.

Ekborgs sista roll på teaterscenen var som den böjde betjänten i Snark som våren 1969 spelades på Maximteatern med Carl-Gustaf Lindstedt, Lissi Alandh, Gunnar 'Knas' Lindqvist, Lena Brundin, Åke Lindström och Margareta Sjödin.

Han var kontrakterad för den manliga huvudrollen i Vilgot Sjömans Pojken i sängen, med premiär på Scalateatern hösten 1969. Men med Ekborgs sjukdom och för tidiga bortgång ersattes han av Jan Malmsjö.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

I mars 1956 var Lars Ekborg recitatör vid en inspelning på Musikaliska akademien i Stockholm av Lars-Erik Larssons lyriska svit Förklädd gud med text av Hjalmar Gullberg och med sångsolisterna Elisabeth Söderström och Erik Sædén och Radioorkestern under dirigent Stig Westerberg.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Lars Ekborg var från 1951 till sin död gift med Maud Eivor Viola (Lola) Sjölund (1925–2015).[7] Makarna fick tre barn tillsammans: maskören[8] Maud Ekborg (född 1954), skådespelaren Dan Ekborg (född 1955) och skådespelaren Anders Ekborg (född 1960).[9]

Han avled 1969 på Ängelholms sjukhus i levercancer, 43 år gammal. Makarna Ekborg är gravsatta på Kungsängens kyrkogård.[10]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album

Singlar

  • 1967 – "Vi går tillsammans den dagen det är slut" / "Var beredd"
  • 1968 – "Bunta ihop dom"

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1948 Creekle David Copperfield
Charles Dickens och Max Maurey
Olle Hilding Dramaten
1950 En yngling Brand
Henrik Ibsen
Alf Sjöberg Dramaten
Pierre Tokiga grevinnan
Jean Giraudoux
Olof Molander Dramaten
John En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Greve Wilhelm,
Rudmans tvillingbroder
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
Första kavaljeren Diamanten
Friedrich Hebbel
Rune Carlsten Dramaten
Mekanikern Lund Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1955 Wilson, regissör Simon och Laura
Alan Melville
Per-Axel Branner Nya teatern[11]
1956 Medverkande Stig Lommers sommarrevy 1956,
Stig Lommer
Stig Lommer Idéonteatern
1963 Tommy Tommyman Teenagerlove
Ernst Bruun Olsen och Finn Savery
Ernst Bruun Olsen Oscarsteatern[12]
1964 Medverkande Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers
Åke Falck Idéonteatern
1965 Pseudolus En kul grej hände på väg till Forum
Stephen Sondheim, Burt Shevelove, Larry Gelbart
Gösta Bernhard Idéonteatern[13]
Medverkande Ta av dej skorna, revy
Povel Ramel och Beppe Wolgers
Egon Larsson Turné[14]/
Idéonteatern[15]
1966 Medverkande På avigan, revy
Povel Ramel
Hasse Ekman Idéonteatern
1967 Medverkande Vi älskar er, revy
Beppe Wolgers
Stig Ossian Eriksson Idéonteatern
1969 Oblomovs betjänt Snark
Spike Milligan
Thor Zackrisson Maximteatern[16]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD-rom) (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ [a b] Ekborg, Lars Å R, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1969 / s 223.
  3. ^ ”I Blinken”. Aftonbladet. 26 juni 1945. 
  4. ^ ”I Blinken”. Aftonbladet. 27 juni 1945. 
  5. ^ Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.
  6. ^ Bunta ihop dom
  7. ^ Ekborg, Lars Å R, skådespelare, Sthlm i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1961 / s 249.
  8. ^ http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=173248
  9. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  10. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.
  11. ^ Televisionsskoj på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015. 
  13. ^ Pygmé Musikförlags faktasida om "En kul grej hände på väg till Forum" Arkiverad 6 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Barbro Hähnel (17 maj 1965). ”Texttorka men fin musik i 'Ta av dej skorna'”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-05-17/132/19. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Barbro Hähnel (25 september 1965). ”Skärpt ton på Idéon”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-09-25/260/14. Läst 22 januari 2016. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]