Jeanette Winterson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jeanette Winterson
Jeanette Winterson 2005.
Jeanette Winterson 2005.
Född 27 augusti 1959 (57 år)
Manchester, England, Storbritannien
Yrke Författare, journalist
Nationalitet Storbritannien Brittisk
Verksam 1985–
Genrer Fiktion, barnböcker, journalism, science fiction
Framstående verk Det finns annan frukt än apelsiner (1985)
Framstående priser John Llewellyn Rhys Prize (1987)
E. M. Forster Award (1990)
Lambda Literary Award (1994, 2013)
Make/maka Susie Orbach (2015-)
Partner Margaret "Peggy" Reynolds (1990–2002)
Deborah Warner (2002-2007)
Influenser Thomas Malory
Virginia Woolf
Italo Calvino
T. S. Eliot
Influerade Sarah Waters
Emma Donoghue
Susan Hill
Webbplats http://www.jeanettewinterson.com

Jeanette Winterson, OBE, född 27 augusti 1959, är en brittisk författare. Hon har bland annat skrivit den självbiografiska romanen Det finns annan frukt än apelsiner (1985). År 1987 kom Passionen, som utspelar sig i Napoleons Europa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Jeanette Winterson föddes i Manchester av en 17-årig ensamstående kvinna, Ann, som ville att dottern skulle få två föräldrar.[1] Dottern, vars ursprungsnamn var Janet,[2] adopterades drygt ett halvår senare, den 21 januari 1960, av Constance och John William Winterson som bodde i Accrington, i nordvästra England.[3] Winterson har senare beskrivit Accrington som "en typisk nordlig arbetarklassbruksort, där det bara fanns två distraktioner: kyrkan och det bistra landskapet."[4] Adoptivfadern monterade TV-apparater i en fabrik[5], medan adoptivmodern på heltid var engagerad i Elim Pentecostal Church, en del av pingströrelsen och "en fundamentalistisk sekt som tror att varje ord i Bibeln är sant".[6] Detta betydde bland annat att hemmet innehöll få böcker förutom Bibeln, inga tavlor och nästan ingen musik.[6] Några av de böcker Winterson fick tag på brände modern,[7] och när dottern försökte lära sig piano sålde modern instrumentet.[8] Modern, som Winterson kallar Mrs Winterson, fostrade dottern genom fysiska bestraffningar, inklusive aga, men även genom att låsa henne ute eller sätta henne i kolkällaren.[9][8] Enligt Winterson var modern pessimistisk (möjligen deprimerad[10]) medan hon själv var optimistisk, något som orsakade konflikt dem emellan.[7] Fadern hade trauma från Dagen D-invasionen och var i stort sett passiv.[11] Winterson levde stor del av tiden ensam, något som hon inte behandlar i vad många antar är hennes självbiografi, Det finns andra frukter än apelsiner, utan först skrev om i memoaren Varför vara lycklig när du kan vara normal?.[8]

Familjen var mycket fattig arbetarklass, och bodde i ett terasshus med utedass, och odlade en stor del av sin egen mat, och hade såväl höns som kanin.[6] De hade varken bil eller telefon, och kände inga som hade bil eller telefon.[6]

Winterson uppfostrades bli en pingstkyrklig kristen missionär och började därför vid sex års ålder evangelisera och författa predikotexter.[12][13] Modern skickade med Winterson psalmtexter till skolan, och hade tavlor med bibeltexter uppsatta runt om i huset.[7]

Studietid och uppbrott[redigera | redigera wikitext]

Winterson studerade vid Accrington Girls’ Grammar School. Modern ansåg att de andra flickorna mest var intresserade av ytligheter än tältmöten och religon.[14]

Hösten 1975, vid 15-16 års ålder, lyckades Winterson omvända en flicka, Janey, som hon senare blev sexuellt intresserad av.[15][8]

"Det var ett fantastiskt uppvaknande, särskilt om man, som jag, har en romantisk läggning. [Tonårssex var] så upphetsande och utan det bagage som kommer senare. Det var kopplat till djurisk åtrå, som flickor förlorar tidigt. De vill precis lika gärna ha sex för egen skull, men luras bort från det."[16]

När modern upptäckte affären försökte hon först att göra en brutal tredagars-exorcism på dottern för att stoppa det onaturliga beteendet.[11][8] Det fungerade inte, och Winterson valde lyckan framför att vara "normal".[8] Då körde modern ut henne ur hemmet och tog offentligt avstånd från dottern,[5] varpå Winterson lämnade kyrkan.[17] Hon fortsatte dock att studera vid Accrington College of Further Education,[18] medan hon bodde i en Mini[8] och försörjde sig genom att köra glassbil, sminka lik hos en begravningsentreprenör och städare på ett mentalsjukhus.[14]

1978 sökte Winterson sig till Oxford, på inrådan av en engelsklärare,[11] där hon försökte komma in på St Catherine's College, Oxford. Hennes första ansökning blev inte godkänd, men hon lyckades övertyga dem genom sin påstridighet.[6][17] Hon kände sig obekväm i Oxford, eftersom hon tidigare inte varit längre bort än Blackpool, men hennes predikande stil fick hennes studiekamrater att se henne som självupptagen.[17] Det var där hon träffade sin vän Vicky Licorish, till vars barn hon senare blev gudmoder.[17] Winterson upplevde dock att de flesta vid universitetet tillhörde medelklassen, men ändå såg sig själva som fattiga, något hon såg som oerhört privilegierat.[6] Hon tog en B.A. i engelska 1981.[19]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Winterson, 2005.

Efter att ha tagit sin examen flyttade Winterson till London där hon hade en serie av ströjobb: på en teater, som aktiemäklare och diversearbetare på ett förlag. Inget av arbetena var särskilt välbetalt.[6]

1985 kom Wintersons litterära debut, romanen Det finns annan frukt än apelsiner, som gavs ut av Pandora Press, där Winterson tidigare hade arbetat. Den blev snabbt en försäljningssuccé och fick 1985 års Whitbread Prize för bästa roman. 1990 bearbetades den till en TV-serie, vilken gjorde att Winterson vann BAFTA för bästa drama. Hon vann även 1987 års John Llewellyn Rhys Prize för Passionen, en roman som utspelar sig i Napoleons Europa.

Enligt en intervju med Ginny Dougary för The Times hade Winterson under denna period sex med många gifta kvinnor i hemlighet, och fick Le Creuset-kastruller som presenter. Det hela framfördes i The Times som en sorts prostitution, och vissa reportrar och kritiker menar att Winterson inte varit sen att utnyttja den marknadsföring som ryktena innebar. Winterson menar dock att "det gestaltades som lesbisk prostitution, vilket det i själva verket inte var. Det hade helt enkelt att göra med en mycket märklig och speciell tid som inte skulle kunna ske nu, med kvinnor som levde dubbelliv. Jag var mycket ung. De ville bara ge mig presenter, och jag behövde kastruller."[20][6] En av de gifta kvinnorna var författaragenten Pat Kavanagh, som då var gift med författaren Julian Barnes.[21] Kavanagh lämnade Barnes för Winterson, och Winterson fick utstå mycket ryktesspridning och negativ publicitet. "På åttiotalet var lesbiska författare okej, men lesbiska som stal fruar var inte okej", enligt Winterson.[22] Förhållandet tog slut 1989, men Winterson och Kavanagh höll kontakten och hade en vänskapsrelation fram till Kavanaghs död 2008. Winterson har skildrat deras förhållande i boken Skrivet på kroppen (1992).

Winterson bodde i stadsdelen Kentish Town, i nordvästra London, granne till en konsertpianist, vilket störde Wintersons skrivande. Kavanagh satte henne i kontakt med sin klient Ruth Rendell och hennes man Don, som lät Winterson använda deras hus när de var bortresta, och i annat fall ett uthus i deras trädgård. Där skrev hon fyra av sina böcker.[6]

Wintersons följande böcker utforskar gränserna mellan verklighet och fantasi, könspolariteter och sexuella identiteter. Dessa har vunnit henne flertalet litterära utmärkelser. Hon anpassade boken Powerbook till teaterscenen och den sattes upp på Royal National Theatre i London 2002. Winterson blev tilldelad den brittiska riddarorden Brittiska imperieorden 2006 för sin litterära tjänst. 2009 donerade hon novellen "Dog Days" till Oxfams Ox-Tale-projekt med fyra samlingar engelska berättelser från 38 författare.[23]

År 2011 kom hennes självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal? (titeln är ett citat från Wintersons mor).[24]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

I juni 2002 avslutade Winterson sitt tolvåriga förhållande med Margaret "Peggy" Reynolds, som arbetar på BBC.[25] Hon har haft ett förhållande med teaterregissör Deborah Warner och är sedan 2015 gift med författaren och terapeuten Susie Orbach.[26][27] Hennes roman Passionen inspirerades av hennes kärleksaffär med hennes litterära agent Pat Kavanagh.[28]

Winterson hittade efter lång tid sin biologiska moder, Ann, som visade sig ha två ytterligare söner.[9] Hon hade vid dotterns födelse sytt överrockar för Marks & Spencer.[29] Hennes adoptivmoder hade dock påstått att modern varit död, sinnessjuk och narkotikaberoende, vilket gjort att Winterson inte sökt efter henne tidigare.[2]

Hon är numera varken religiös eller icke-religiös.[30]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Oranges Are Not the Only Fruit (1985) (Det finns annan frukt än apelsiner, översättning Caj Lundgren, Gedin, 1990) (översättning Anna Troberg, Bazar, 2005)
  • Boating for Beginners (1985)
  • The Passion (1987) (Passionen (översättning av Lena Fries-Gedin, Gedin, 1989) (översättning Anna Troberg, Bazar, 2007)[31]
  • Fit For The Future: The Guide for Women Who Want to Live Well (1986)
  • Sexing the Cherry (1989) (Skapelsens kön, översättning av Boo Cassel, Gedin, 1992)
  • Written on the Body (1992) (Skrivet på kroppen, översättning Ulla Roseen, Gedin, 1993)
  • Art & Lies: A Piece for Three Voices and a Bawd (1994) (Konst & lögner, översättning Ulla Roseen, Gedin, 1995)
  • Art Objects (1995) (Konst: essäer om extas och skamlöshet, översättning Ulla Roseen, Kabusa böcker, 2014)
  • Gut Symmetries (1997) (Vintergatan går genom magen, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 1998)
  • The World and Other Places (1998) (novellsamling)
  • The Dreaming House (1998)
  • The Powerbook (2000) (Powerbook, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2001)
  • The King of Capri (2003)
  • Lighthousekeeping (2004) (Fyrväktaren, översättning Anna Troberg, Bazar, 2005)
  • Weight (2005) (Tyngd: myten om Atlas och Herakles, översättning Ulla Roseen, Bonnier, 2006)
  • Tanglewreck (2006) (Tidväktaren, översättning Lena Fries-Gedin, Rabén & Sjögren, 2007)
  • The Stone Gods (2007) (Stengudarna, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2009)
  • The Battle of the Sun (2009) (Solstriden, översättning Ulla Roseen, Rabén & Sjögren, 2010)
  • The Lion, The Unicorn and Me: The Donkey’s Christmas Story (2009)
  • Why Be Happy When You Could Be Normal? (2011) (Varför vara lycklig när du kan vara normal?, översättning Ulla Roseen, Wahlström & Widstrand, 2012)
  • The Daylight Gate (2012) (Skymningsporten, översättning Johan Nilsson, Wahlström & Widstrand, 2015)[32][33]
  • The Gap of Time: a novel (2015) (Tidsklyftan, översättning Lena Fries-Gedin, Wahlström & Widstrand, 2016)[34]
  • Christmas Days: Twelve Stories (2016)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Winterson medverkar i BBC:s radioprogram Bookclub, 2010.

Winterson har i samtliga fall skrivit manus.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ When unmarried mothers were blamed for everything” (på en-GB). The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/art/what-to-see/jeanette-winterson-unmarried-mothers-children-foundling-museum/. Läst 6 juni 2017. 
  2. ^ [a b] Adopted.. Who Am I ? - Jeanette Winterson” (på en-US). Jeanette Winterson. http://www.jeanettewinterson.com/journalism/adopted-who-am-i/. Läst 6 juni 2017. 
  3. ^ Jeanette Winterson: all about my mother”. The Guardian (London). 29 oktober 2011. http://www.guardian.co.uk/books/2011/oct/28/jeanette-winterson-all-about-my-mother. Läst 29 oktober 2011. 
  4. ^ Prospect Magazine. Originalcitat: "[a] typical northern, working-class mill town, where there were only two distractions: the church and the rugged landscape."
  5. ^ [a b] Jeanette Winterson: A most unlikely potboiler” (på en). Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/foodanddrink/10909982/Jeanette-Winterson-A-most-unlikely-potboiler.html. Läst 6 juni 2017. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] ”Jeanette Winterson | Prospect Magazine” (på en-US). www.prospectmagazine.co.uk. https://www.prospectmagazine.co.uk/magazine/jeanettewinterson. Läst 6 juni 2017. 
  7. ^ [a b c] ”Mother From Heaven”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/magazine/2002/06/17/mother-from-heaven. Läst 13 juni 2017. 
  8. ^ [a b c d e f g] Why Be Happy When You Could Be Normal? by Jeanette Winterson, review” (på en). Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/culture/books/biographyandmemoirreviews/8899342/Why-Be-Happy-When-You-Could-Be-Normal-by-Jeanette-Winterson-review.html. Läst 6 juni 2017. 
  9. ^ [a b] Jeanette Winterson: I’ve found happiness after a life of despair - BelfastTelegraph.co.uk” (på en). BelfastTelegraph.co.uk. http://www.belfasttelegraph.co.uk/woman/life/jeanette-winterson-ive-found-happiness-after-a-life-of-despair-28756702.html. Läst 6 juni 2017. 
  10. ^ Quality Street, eggnog and sing-offs against The Salvation Army... Jeanette Winterson on her most memorable Christmas” (på en-GB). The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/christmas/2016/12/24/quality-street-eggnog-sing-offs-against-salvation-army-jeanette/. Läst 13 juni 2017. 
  11. ^ [a b c] Gold, Tanya. ”Page in the Life: Jeanette Winterson” (på en). Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/culture/books/bookreviews/8853265/Page-in-the-Life-Jeanette-Winterson.html. Läst 13 juni 2017. 
  12. ^ Brooks, Libby (2 september 2000). ”Power surge”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2000/sep/02/fiction.jeanettewinterson. 
  13. ^ International Journal of Sexuality and Gender Studies, Volume 6, Number 4. SpringerLink. Retrieved on 26 August 2011.
  14. ^ [a b] Bilger, Interviewed by Audrey. ”Jeanette Winterson, The Art of Fiction No. 150” (på en). The Paris Review. https://www.theparisreview.org/interviews/1188/jeanette-winterson-the-art-of-fiction-no-150-jeanette-winterson. Läst 13 juni 2017. 
  15. ^ Patricia Juliana Smith (24 juli 2006). ”Winterson, Jeanette (b. 1959)”. glbtq Encyclopedia. Arkiverad från originalet den 27 december 2008. https://web.archive.org/web/20081227012032/http://www.glbtq.com/literature/winterson_j.html. Läst 4 december 2008. 
  16. ^ Originalcitat: "It was an extraordinary self-awakening, especially if you have a romantic temperament, as I do." Teenage sex was "so exciting, and without the baggage that comes later. It was connected with animal desire, which girls lose quickly. They're just as likely to want sex for its own sake but get tricked out of it.", "Redemption songs", The Guardian, läst 13 juni 2017
  17. ^ [a b c d] Jaggi, Maya (28 maj 2004). ”Redemption songs” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2004/may/29/fiction.jeanettewinterson. Läst 13 juni 2017. 
  18. ^ ”Amazon sorry for book sales error which hit Accrington author” (på en). Lancashire Telegraph. http://www.lancashiretelegraph.co.uk/news/4288955.Amazon_sorry_for_book_sales_error_which_hit_Accrington_author/. Läst 13 juni 2017. 
  19. ^ Winterson profile Arkiverad 25 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Originalcitat: "It got all dressed up as lesbian prostitution, which it really wasn't. It was simply to do with a very strange and particular time which couldn't happen now, with ladies leading double lives. I was very young. They just wanted to buy me presents, and I needed cookware.", Interview: Jeanette Winterson, The Guardian, läst 21 juni 2017
  21. ^ Grimes, William (23 oktober 2008). ”Pat Kavanagh, Doyenne of London’s Literary Agents, Dies at 68” (på en-US). The New York Times. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/2008/10/23/books/23kavanagh.html. Läst 21 juni 2017. 
  22. ^ "In the Eighties, lesbians who wrote books were OK, but lesbians who stole wives were not.", Page in the Life: Jeanette Winterson, The Telegraph, läst 21 juni 2017
  23. ^ Ox-Tales Arkiverad 18 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.. Oxfam. Retrieved on 26 August 2011.
  24. ^ ”Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson - LitteraturMagazinet”. http://www.litteraturmagazinet.se/jeanette-winterson/varfor-vara-lycklig-nar-du-kan-vara-normal. Läst 25 maj 2015. 
  25. ^ Maya Jaggi (29 maj 2004). ”Saturday Review: Profile: Jeanette Winterson”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2004/may/29/fiction.jeanettewinterson. Läst 4 december 2008. 
  26. ^ Stuart Jeffries (22 februari 2010). ”Jeanette Winterson: 'I thought of suicide'”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/books/2010/feb/22/jeanette-winterson-thought-of-suicide. Läst 15 augusti 2011. 
  27. ^ ”Londoner's Diary: Wedding bells chime for Susie Orbach and Jeanette” (på en-GB). 9 juni 2015. http://www.standard.co.uk/news/londoners-diary/londoners-diary-wedding-bells-chime-for-susie-orbach-and-jeanette-winterson-10307701.html. Läst 1 september 2016. 
  28. ^ Gadher, Dipesh (26 oktober 2008). ”Lesbian novelist Jeanette Winterson planned last visit to dying ex-lover”. The Sunday Times. http://entertainment.timesonline.co.uk/tol/arts_and_entertainment/books/article5014564.ecel. Läst 17 mars 2011. 
  29. ^ About - Jeanette Winterson” (på en-US). Jeanette Winterson. http://www.jeanettewinterson.com/about/. Läst 6 juni 2017. 
  30. ^ ”Jeanette Winterson: ”Jag har aldrig känt mig som ett offer” - Intervju - LitteraturMagazinet”. http://www.litteraturmagazinet.se/jeanette-winterson/intervjuer/varfor-vara-lycklig-nar-du-kan-vara-normal. Läst 25 maj 2015. 
  31. ^ Sjöberg, Lina. ”Hjärtat i huvudrollen (SvD Premium)” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/hjartat-i-huvudrollen. Läst 6 juni 2017. 
  32. ^ ”Recension av Skymningsporten, Jeanette Winterson: Häxprocesserna i Jeanette Wintersons tappning - LitteraturMagazinet”. http://www.litteraturmagazinet.se/jeanette-winterson/skymningsporten/recension/henrik-elstad. Läst 25 maj 2015. 
  33. ^ Skymningsporten” (på sv). Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/n%C3%B6je/skymningsporten-jeanette-winterson-1.96021. Läst 6 juni 2017. 
  34. ^ Spindler, Ylva Lagercrantz. ”Shakespeares kung bildar regnbågsfamilj (SvD Premium)” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/shakespeares-kung-bildar-regnbagsfamilj. Läst 6 juni 2017. 
  35. ^ ”Oranges Are Not the Only Fruit (TV Mini-Series 1989– )”. http://www.imdb.com/title/tt0098032/?ref_=nm_knf_t4. Läst 6 juni 2017. 
  36. ^ ”Great Moments in Aviation (1994)”. http://www.imdb.com/title/tt0107042/?ref_=nm_knf_t2. Läst 6 juni 2017. 
  37. ^ ”Jackanory Junior (TV Series 2007– )”. http://www.imdb.com/title/tt0865681/fullcredits?ref_=tt_cl_sm#cast. Läst 6 juni 2017. 
  38. ^ ”Ingenious (TV Movie 2009)”. http://www.imdb.com/title/tt1509129/?ref_=nm_knf_t1. Läst 6 juni 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]