Longyearbyen
| Longyearbyen | ||
| Stad | ||
 Longyearbyen sett från Hiorthfjellet.
| ||
|
||
| Land |  Norge
| |
|---|---|---|
| Koordinater | 78°13′3.79″N 15°38′49.11″Ö / 78.2177194°N 15.6469750°Ö | |
| Area | 242,86 km²(den samlade landarealen för planområdet) | |
| Folkmängd | 2 075 (2007) | |
| Leder | Christin Kristoffersen (Ap) | |
| Nestleder | Heinrich Eggenfellner (H) | |
| Geonames | 2729907 | |
  Longyearbyen på kartan över Svalbard
| ||
| Webbplats: http://www.lokalstyre.no/ | ||
Longyearbyen är Svalbards administrativa centrum, dess största ort och är beläget på ön Spetsbergen. Staden har 2 075 invånare (mars 2007) och är en av världens nordligaste bebodda platser. De allra flesta invånarna är norrmän, men nästan 40 nationaliteter är representerade. Invånare i länder som undertecknat Spetsbergtraktaten får fritt bosätta sig i Longyearbyen.
Staden grundades 1906 av John Munroe Longyear. Han var den största ägaren i gruvbolaget Arctic Coal Company, med huvudkontor i Boston, USA. Gruvorna och byn köptes 1916 av Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S. Longyearbyen brändes ner och ödelades av tyska styrkor den 8 september 1943, men byggdes sedan upp igen efter andra världskriget.
Tidigare var Longyearbyen ett gruvsamhälle, men från början av 1990-talet har samhället förändrats. Förr var flera gruvor i drift i trakten kring Longyearbyen, men idag är det bara Gruve 7 som är i drift. Gruve 7 producerar ca 60 000 ton kol, varav hälften går till Longyear Energiverk - Norges enda kolkraftverk. I dag är turism, forskning och utbildning viktiga inkomster förutom gruvdriften. Svalbard flygplats, Longyear har flygförbindelse med fastlandet hela året.
År 2002 infördes lokalstyre i Longyearbyen, där det folkvalda organet Longyearbyen lokalstyre bland annat fick ansvar för infrastruktur, stadsplanering och barnomsorg.
Geografi
Longyearbyen ligger i Longyeardalen och på bägge sidor om Longyearelva, som rinner i nordvästlig riktning genom dalen och ut i Adventfjorden, en vik av Isfjorden endast omkring 120 mil söder om geografiska Nordpolen. Längst in i tätorten ligger Sverdrupbyen och Nybyen på varsin flodbank. Längre ut ligger Gamle Longyearbyen och bosättningarna Haugen och Lia där centrum ligger. Sysselmannen och Telenor håller till på Skjæringa, lite innanför Sjöområdet som domineras av administrationsbyggnader för Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S och Universitetscentret på Svalbard. Närmaste större ort är Tromsø på det norska fastlandet omkring 100 mil söderut fågelvägen.
Den enda större bosättningen på Svalbard utöver Longyearbyen, Barentsburg, ligger cirka 36 km västerut, längre ut i Isfjorden.
Historia
Longyearbyen grundades 1906 av John Munroe Longyear, en amerikansk affärsman från Boston. Tanken var att hans bolag Arctic Coal Company skulle bryta kol på platsen; företaget sålde dock 1916 verksamheten och bebyggelsen till det norska företaget Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S. År 1943 förstördes staden helt av tyskarna, för att återuppbyggas efter andra världskrigets slut.
Kolet transporterades fram till 1987 med ett linbanesystem, som till stor del lämnats intakt efter att verksamheten upphörde. Den säregna linbanecentralen på bergssluttningen är byggnadsminnesförklarad.
I dag är den största delen av kolbrytningsverksamheten lokaliserad till Svea, sex mil söder om Longyearbyen. Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S eller Store Norske, är den störste arbetsgivaren på Svalbard. Under de sista årtiondena har dock gruvbranschen blivit mindre dominerande medan turistnäringen tillsammans med forskning och utbildning spelar en allt större roll.
Samhälle & Service
Trots sin ringa storlek har Longyearbyen god infrastruktur. Flygplatsen Svalbard lufthavn, Longyear har dagliga avgångar till Tromsø, Oslo och mer sällan till Moskva. Det är världens nordligaste reguljära flygplats. Eftersom det finns få vägar på Svalbard, flygs det flera gånger i veckan interna flygningar till Svea, Barentsburg och världens fjärde nordligaste bosättning Ny-Ålesund. Det finns också båttrafik på sommaren. Dessa är de nordligaste platser det går att resa reguljärt till i världen.
Longyearbyen har tidigare varit ett mansdominerat samhälle, där de flesta har arbetat i kolgruvsindustrin. I dag lever dock ett ökat antal kvinnor och barn på Svalbard.
Ögruppen Svalbard saknar helt omsättningsskatt, vilket dock för många varor uppvägs av höga transportkostnader. Alkohol säljs till ganska låga priser i butiken Nordpolet. Svalbard ingår inte i skatteunion med Norge, eftersom det står i Svalbardtraktaten att uttagna skatter ska stanna på öarna. Därför räknas varuhandel med Norge som export och det finns begränsade skattefria kvoter för privatpersoner.
Årligen hålls Spetsbergen Marathon, med start och målgång vid sporthallen i Longyearbyen. Maratonloppet kan springas i tre olika distanser: hel- och halvmaraton, samt en mil.
Sporthallen i Longyearbyen är fullt utrustad och har bland annat en fullängdssimbassäng. Världens nordligaste hotell med full service, Radisson SAS Polar, ligger i Longyearbyen. Hotellet har 95 rum.
Dagstidningen Svalbardposten ges ut i Longyearbyen varje vecka. Det är världens nordligaste tidning.
Klimat
I Longyearbyen råder, liksom på övriga Svalbard, polarklimat. Större delen av året är staden snötäckt, förutom under cirka fyra månader juni-september då temperaturen är strax över noll grader till cirka 10 plusgrader. Permafrost råder, vilket gör att det inte kan växa några träd eller buskar, däremot finns det ett antal mindre växter samt gräs och mossa. Klimatet är ändå förhållandevis milt om man ser till ortens och ögruppens nordliga latitud, medeltemperaturen i januari är till exempel högre än motsvarande medeltemperatur i en stad i södra Sibirien och över 20 grader varmare än andra områden på samma latitud. Även hamnen är isfri, eller har endast ett förhållandevis tunt islager en stor del av året. Allt detta tack vare nordatlantiska driften.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
