Misstroendeförklaring

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Misstroendevotum)
Hoppa till: navigering, sök

Misstroendeförklaring är i en parlamentarisk kontext ett verktyg för att avsätta en regering eller ett statsråd.

Misstroendeförklaringar i Sveriges Riksdag[redigera | redigera wikitext]

Enligt regeringsformen kan riksdagen på förslag av minst 35 av riksdagens ledamöter avsätta ett statsråd eller hela regeringen. Vid sådant misstroendevotum krävs att en majoritet av riksdagen, det vill säga minst 175 ledamöter, stöder misstroendeförklaringen. Om misstroendet gäller statsministern måste hela regeringen avgå. Regeringen kan inom en vecka söka väljarnas förtroende genom att upplösa riksdagen och utlysa extra val[1].

Sedan 1998 har det i Sverige blivit praxis att något oppositionsparti begär misstroendevotum efter riksdagsval om inte regeringen självmant avgår. Efter valet 2010 ägde dock ingen förtroendeomröstning rum. Grundlagsutredningen föreslog att denna praxis ska grundlagsfästas genom att en förtroendeomröstning automatiskt äger rum efter varje riksdagsval för att pröva regeringens stöd. Detta skedde för första gången efter 2014 års val.

Riksdagen har röstat om misstroendeförklaring sex gånger. Ingen har varit framgångsrik.

  • Oktober 1980: S och VPK drev en misstroendeomröstning mot statsminister Thorbjörn Fälldins (C) ekonomiska politik. Röstades ned med 175–174.[2]
  • Februari 1985: M, FP och C drev en omröstning mot utrikesminister Lennart Bodström (S) om uttalande om ubåtskränkningar. Röstades ned med 182–160.[2]
  • November 1996: M, FP och KD drev en omröstning mot statsminister Göran Persson (S) om uttalande under ett Kinabesök. Röstades ned med 204–119 (16 avstod från att rösta).[2]
  • Oktober 1998: M drev en omröstning mot statsminister Göran Persson (S) för att han inte avgått efter valet. Röstades ned med 186–82 (74 avstod från att rösta).[2]
  • Oktober 2002: M drev en omröstning mot statsminister Göran Persson (S) för att tre veckor efter valet inte kommit överens om stöd från V och MP. Röstades ned med 174–158 (17 avstod från att rösta).[2]
  • Januari 2015: SD drev en omröstning mot statsminister Stefan Löfven (S) som i samband med Regeringskrisen i Sverige 2014 inte lyckats få igenom sin budgetproposition och dragit tillbaka ett löfte om extraval. Röstades ned med 133–45 (155 avstod från att rösta).[3]

Regeringschefer som avgått efter misstroendeförklaring[redigera | redigera wikitext]

Australien

Franska Polynesien

Kanada

Indien

Israel

Italien

Japan

Norge

Ukraina

Storbritannien

Tyskland

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Karlsson, Lars-Olof (2011). ARENA 123, samhällskunskap för gymnasiet. Malmö: Gleerups 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Regeringsformen 6:7”. https://lagen.nu/1974:152#K6P7S1. Läst 2013-03-20. 
  2. ^ [a b c d e] Fakta: Riksdagens misstroendeförklaringar , Göteborgs-Posten, 2015-01-20
  3. ^ Svagt stöd för misstroendeförklaring, Göteborgs-Posten, 2015-01-20
  4. ^ Utrikespolitiska institutet

Se även[redigera | redigera wikitext]