Hoppa till innehållet

Sånger från andra våningen

Från Wikipedia
Sånger från andra våningen
Genredrama
RegissörRoy Andersson
ProducentLisa Alwert
ManusRoy Andersson
SkådespelareLars Nordh, Stefan Larsson, Bengt C.W. Carlsson
OriginalmusikBenny Andersson
ProduktionsbolagDanmarks Radio, Easy Film A/S, Nordisk Film- & TV-Fond, Norsk Rikskringkasting, Roy Andersson Filmproduktion, SVT Drama, Svenska Filminstitutet
Premiär6 oktober 2000 (Sverige)
Speltid98 minuter
LandSverige, Danmark, Norge, Frankrike, Tyskland
Språksvenska
IMDb SFDb Elonet
Yle Arenan

Sånger från andra våningen är en svensk dramafilm som hade biopremiär i Sverige den 6 oktober år 2000[1], i regi och med manus av Roy Andersson.

Filmen är den första delen i Anderssons Levandetrilogi där även filmerna Du levande och En duva satt på en gren och funderade på tillvaron ingår.[2] Filmen vann jurypriset vid filmfestivalen i Cannes år 2000.

I en tunnelbanevagn står en man vars ansikte är svart av sot. I sin högra hand bär han en plastkasse med dokument, eller rättare sagt de förkolnade resterna av dem. I en korridor håller sig en man desperat fast kring benen på sin chef, som just avskedat honom, skrikande "Jag har jobbat här i trettio år!".

På ett café sitter någon och väntar på sin far, som har bränt sin egen möbelfirma för försäkringspengar. Gatorna fylls av bilköer och självspäkande börsmäklare, medan ekonomer, desperata på en lösning på problemet med att det har blivit för dyrt att arbeta, blickar in i en spåkvinnas kristallkula.

Allt och alla är på väg någonstans, men målet och dess mening glömdes på vägen.

Rollista (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  Lars Nordh  –  Karl
  Stefan Larsson (skådespelare)  –  Stefan
  Bengt C.W. Carlsson  –  Lennart
  Torbjörn Fahlström  –  Pelle
  Sten Andersson  –  Lasse
  Lucio Vucino  –  trollkarlen
  Hanna Eriksson  –  Stefans flickvän
  Peter Roth  –  Tomas
  Tommy Johansson  –  Uffe
  Sture Olsson  –  Sven
  Jöran Mueller  –  ekonomen
  Hasse Söderholm  –  överbefälhavaren
  Eva Stenfelt  –  psykologen

Ett antal löst sammanhängande historier får tjäna som bakgrund till en surrealistisk, stillsam svart komedi med tydlig samhällskritisk udd.[3] Filmen karaktäriseras av långa, utstuderade scener utan klipp och kamerarörelser. Dikten som reciteras av figurerna är Cesar Vallejos Älskade vare de som sätter sig, i manér av Saligprisningar.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]