Persona (film)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Persona
GenreDrama
RegissörIngmar Bergman
ProducentLars-Owe Carlberg
ManusIngmar Bergman
SkådespelareBibi Andersson
Liv Ullmann
OriginalmusikLars Johan Werle
FotografSven Nykvist
KlippningUlla Ryghe
ProduktionsbolagSvensk Filmindustri
DistributionSvensk Filmindustri
Premiär
Speltid84 minuter[1]
LandSverige
SpråkSvenska
Intäkter$250 000 (USA)[2]
IMDb SFDb

Persona är en svensk dramafilm från 1966 i regi av Ingmar Bergman. Filmen handlar om två kvinnor, sköterskan Alma och skådespelerskan Elisabet, spelade av Bibi Andersson och Liv Ullmann. Även Margaretha Krook och Gunnar Björnstrand medverkar i mindre roller.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Alma (spelad av Bibi Andersson) har blivit anställd som sköterska åt skådespelerskan Elisabet Vogler (Liv Ullmann). Elisabet är skådespelerska och vid en föreställning av Elektra blev hon plötsligt helt tyst. Dagen efter kom hon inte till repetitionen och har varit helt tyst i tre månader. På sjukhuset har man inte kunnat hittat något fel på henne, varken fysiskt eller psykiskt. Hon ligger helt apatisk i sin sjuksäng medan Alma pysslar om henne, hämtar matbrickan och öppnar gardinerna. När Alma slår på radion går det en teaterpjäs och Elisabet slår snabbt av radion.

När Elisabet fått ett brev får Alma läsa upp det högt. Hennes make skriver och frågar om hennes tystnad beror på något som han gjort. Elisabet river sönder det foto på en liten pojke som medföljer brevet.

Överläkaren (Margaretha Krook) tycker inte att det är någon idé att Elisabet är kvar men erbjuder att låna ut sitt sommarhus ute vid havet till Elisabet och Alma. I slutet av sommaren flyttar de ut. Elisabets apati släpper, hon promenerar och skriver brev, förvisso fortfarande under tystnad. En dag regnar det och Alma börjar berätta mer och mer om sig själv. De dricker sprit och Alma börjar berätta om en händelse på sommaren när hennes fästman åkt in till stan och hon och en annan flicka var ute på landet och hade sex med två underåriga pojkar. Alma lägger också märke till hur lika till utseendet de är: "Jag tror att jag skulle kunna förvandla mig till dig, om jag riktigt ansträngde mig, jag menar inuti mig!"

Alma tuppar av och Elisabet viskar till henne att hon måste gå och lägga sig. På natten vaknar Alma när Elisabet står vid hennes säng. De håller om varandra och Elisabet stryker henne över huvudet.

Nästa dag är de nere vid stranden och Elisabet fotograferar. Alma frågar om Elisabet sade något till henne kvällen innan. Elisabet skakar på huvudet. -"Var du inne hos mig i natt?" frågar Alma. Elisabet skakar på huvudet igen.

Elisabet har skrivit brev och Alma åker iväg med bilen för att posta det. Brevet ligger på framsätet och Alma stannar bilen och öppnar det för att läsa vad Elisabet skriver. I brevet skriver Elisabet att hon trivs väldigt bra tillsammans med Alma, att Alma gjort abort och att hon tycker det är väldigt intressant att studera henne. Alma blir sårad över att bli utlämnad på detta sätt men säger inget.

Nästa dag sitter Alma utanför dörren och solar. Hon slår sönder ett glas och strax efteråt skriker Elisabet till när hon trampar på en av glasskärvorna.

De två sitter nere vid stranden. Elisabet läser en pjäs när Alma ber henne att berätta något. Alma har tröttnat på att Elisabet tiger, tystnaden går henne på nerverna. Hon blir mer och mer arg och berättar att hon har läst Elisabets brev. De börjar slåss och Elisabet ger henne en örfil så att hon får näsblod. Alma tar tag i en kastrull med kokande vatten och först då skriker Elisabet till "Nej, låt bli!". Alma skäller ut Elisabet för att hon har studerat henne. Elisabet bara spelar frisk men Alma vet minsann hur rutten hon egentligen är.

Elisabet rusar iväg ned till stranden. Alma ångrar sina ord på en gång och springer efter henne och ber om förlåtelse. Men Elisabet bara fortsätter och Alma brister i gråt.

På natten kommer Elisabets make (Gunnar Björnstrand) till stugan och börjar prata med Alma. Hon förklarar att hon inte är Elisabet men han ser ingen skillnad, trots att Elisabet står precis bakom Almas rygg. Elisabet tar Almas hand och stryker makens kind. Alma kastar sig runt hans hals och försäkrar att de älskar varandra. De lägger sig på Almas säng och håller om varandra medan Elisabet sitter bredvid på golvet. Plötsligt blir Alma förtvivlad och skriker att allt är lögn och förfalskning.

Elisabet sitter med det sönderrivna fotot på sin pojke. Med kameran riktad mot Elisabets ansikte berättar Alma bakgrunden till varför hon hamnade på sjukhus. Elisabet var livrädd för att bli mor. Hennes försök att göra abort misslyckades men när barnet föddes riktade hon sin rädsla mot barnet genom att hata det. Så småningom togs barnet om hand av släktingar och Elisabet kunde återvända till teatern. Hennes son älskar sin mor men själv kan hon inte annat än hata barnet.

Kameran byter sedan plats till en närbild på Almas ansikte när hon berättar samma historia om Elisabets bakgrund och hennes rädsla att bli mor. Därefter smälter de två kvinnornas ansikten samman.

Alma har klätt på sig sin sjuksköterskeuniform. Hon lutar sig mot Elisabet och säger: "Jag blir aldrig som du. Aldrig. Jag ändras hela tiden, du kan göra med mig vad du vill, du når mig ändå inte.". Därefter börjar hon tala i osammanhängande meningar, som en person som är på väg att förlora talförmågan.

Elisabet ligger på en säng. Alma ber henne att säga ett enda ord, "ingenting". Elisabet svarar "Ingenting".

Alma låser sommarhuset och går därifrån med sina väskor, på väg mot bussen.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Filminspelningen ägde rum i LanghammarsFårö och i Bergmans bostadshus på Hammars.

Filminspelningen ägde rum på Fårö och i Filmstadens ateljéer i Råsunda, Stockholm.[3][4] På Fårö användes Langhammars, dess raukområde samt Bergmans bostadshus på Hammars som inspelningsplatser.[5] Inspelningen inleddes den 19 juli 1965 och pågick till den 15 september.[3] Ullmann beskrev stämningen under den första inspelningen i Stockholm som stökig: skådespelerskornas prestationer var besvärliga och Bergman gav oförberedda direktioner. Filmteamet beslutade att dra sig tillbaka till Fårö, där Bergman hittade ett hus som de kunde använda som inspelningsplats.[6] Vädret på Fårö visades var bättre tillämpad för inspelningen. Filmteamet återskapade scenerna som inspelades i Stockholm, liksom sommarhuset i Råsunda, och gjorde ett museum på Fårö till ett sjukhus.[7]

Andersson har sagt att hon och Ullmann gick med på att spela sina roller som olika sidor av samma personlighet, enligt båda två specifikt Bergmans personlighet. Vidare försökte de balansera varandra i sina prestationer.[8] Bergman berättade för sina skådespelerskor att de inte skulle fråga honom om varje scens innebörd. Ullmann antog att filmfotografen Sven Nykvist inte heller informerades om Bergmans avsikter och tillämpade därför en intuitiv arbetsmetod.[6]

År 1977 erinrade Andersson att trots att scenen där Alma beskriver sin sexorgie stod med i manuset, blev Bergman uppmanad att stryka den från filmen. Hon insisterade att den scenen skulle inspelas och att hon kunde ändra delar av sin dialog som "ingen kvinna skulle säga".[9] Scenen tog två timmar att spela in, och bestod av närbilder på Ullmann och Andersson i enskilda tagningar.[9] Andersson sade senare att samtidigt som hon betraktade sina tidigare prestationer i exempelvis Smultronstället som "banala", var hon stolt över sin prestation i Persona. Ullmann beskrev sina reaktionstagningar som en oförberedd och naturlig reaktion på berättelsens erotiska drag.[6]

För scenen där Andersson och Ullmann möts i sovrummet på natten och deras ansikten överlappar varandra användes en stor mängd rök i ateljén för att kunna skapa suddiga bilder. Bergman använde en spegel för att koppla ihop bilderna.[10]

Tematik[redigera | redigera wikitext]

Liv Ullmann och Ingmar Bergman vid inspelningen av Persona.

Filmen har analyserats i olika synvinklar. En tolkning är att Elisabet och Alma är samma person, en sjuksköterska som utåt spelade rollen som god och kärleksfull moder innan hennes inre, den viljestarka Elisabet, tog över. Det är därför hennes make kallar Alma för Elisabet när han besöker henne.

Intressant är även det kollage av "Bergmaniana" som i filmens inledning flimrar förbi: en spindel, en korsfästning i närbild, slakt av ett lamm, en erigerad manslem, tecknade figurer och ett snabbt klipp från Bergmans film Fängelse (1949). Slutligen återkommer även pojken från Tystnaden (1963). Detta kollage har tolkats mycket men är troligen mest Bergmans egna snabba återblickar på sin bakgrund.

Visningar[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade premiär 18 oktober 1966. Statens filmbyrå klippte 1/8-sekund, en bild på en penis.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Kritisk respons[redigera | redigera wikitext]

Fanny och Alexander möttes av god kritik. På Rotten Tomatoes har filmen betyget 90 %, baserat på 49 recensioner (på deras så kallade "Tomatometer") med ett genomsnittligt betyg av 9,08 av 10.[11] Webbplatsens kritiska konsensus lyder som följer: "Persona är troligtvis Bergmans finaste film, som utforskar det mänskliga tillståndet med våldsam nyfikenhet, enorm teknisk skicklighet och tilltalande värme."[11]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Vid Guldbaggegalan 1967 tilldelades Persona två guldbaggar för Bästa film och Bästa kvinnliga huvudroll för Andersson.[12] Persona var Bergmans första film som tilldelades utmärkelsen Bästa film av National Society of Film Critics.[13] Den var också Sveriges bidrag till Oscar för bästa internationella långfilm inför Oscarsgalan 1967, men den blev inte nominerad.[14]

Utmärkelse Datum Kategori Mottagare Resultat Referens
BAFTA Awards 1968 Bästa kvinnliga huvudroll Bibi Andersson Nominerad [15]
Chaplin-priset 1966 Bästa regi Ingmar Bergman Vann [16]
Bästa kvinnliga huvudroll Bibi Andersson Vann
Guldbaggen 9 oktober 1967 Bästa film Persona Vann [12]
Bästa kvinnliga huvudroll Bibi Andersson Vann
Gyllene Ankan 1969 Bästa utländska film Ingmar Bergman Vann [16]
National Board of Review 31 december 1967 Top Foreign Films Persona Vann [17]
National Society of Film Critics Januari 1968 Bästa film Vann [18]
Bästa regi Ingmar Bergman Vann
Bästa manus 2:a plats
Bästa kvinnliga huvudroll Bibi Andersson Vann
Bästa foto Sven Nykvist 3:e plats

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Li, Charmaine (Maj 2014). ”Revisited: Ingmar Bergman's 'Persona'” (på engelska). Berlin Film Journal. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171007120419/http://berlinfilmjournal.com/2014/05/revisited-ingmar-bergmans-persona/. Läst 19 januari 2020. 
  2. ^ Balio 1987, s. 231.
  3. ^ [a b] Steene 2005, s. 270.
  4. ^ Smallwood, Christine (16 maj 2006). ”Where the Swedes Go to Be (Really) Alone” (på engelska). The New York Times. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171006212257/https://www.nytimes.com/2016/05/16/t-magazine/sweden-gotland-island-travel.html. Läst 20 januari 2020. 
  5. ^ Åhlund, Jannike (24 mars 2009). ”Bergmans hem säljs – för 35 miljoner kr”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171007195016/http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11725500.ab. Läst 20 januari 2020. 
  6. ^ [a b c] (på engelska) Elisabet Speaks: Liv Ullmann on Persona. [Blu-ray]. The Criterion Collection 
  7. ^ Bergman 2014, s. 33.
  8. ^ (på engelska) Bibi Andersson, Ingmar Bergman, and Liv Ullmann, 1966. [Blu-ray]. The Criterion Collection 
  9. ^ [a b] Andersson 2014, s. 49.
  10. ^ Andersson 2014, s. 50.
  11. ^ [a b] ”Persona (1966)” (på engelska). Rotten Tomatoes. Arkiverad från originalet den 20 november 2016. https://web.archive.org/web/20161120152833/https://www.rottentomatoes.com/m/persona/. Läst 19 januari 2020. 
  12. ^ [a b] ”Persona” (på engelska). Swedish Film Institute. 1 mars 2014. Arkiverad från originalet den 11 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140311135515/http://www.sfi.se/en-GB/Swedish-film-database/Item/?type=MOVIE&itemid=4743&iv=Awards. 
  13. ^ ”Ingmar Bergman never won best picture at the Oscars” (på engelska). The Los Angeles Times. 30 juli 2007. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171006112714/http://goldderby.latimes.com/awards_goldderby/2007/07/ingmar-bergman-.html. Läst 19 januari 2020. 
  14. ^ Wilmington, Michael (18 februari 1992). ”'Europa' at Center of Oscar Storm : Commentary: Debate over why the film won't be a foreign-language nominee reveals inequities of process” (på engelska). The Los Angeles Times. Arkiverad från originalet den 10 december 2015. https://web.archive.org/web/20151210153113/http://articles.latimes.com/1992-02-18/entertainment/ca-2490_1_europa-europa. Läst 19 januari 2020. 
  15. ^ ”Foreign Actress in 1968” (på engelska). British Academy of Film and Television Arts. Arkiverad från originalet den 11 april 2016. https://web.archive.org/web/20160411031148/http://awards.bafta.org/award/1968/film/foreign-actress. Läst 19 januari 2020. 
  16. ^ [a b] ”Persona (1966) Utmärkelser”. Svensk filmdatabas. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4743#awards. Läst 20 januari 2020. 
  17. ^ ”1967 Award Winners” (på engelska). National Board of Review. Arkiverad från originalet den 7 december 2016. https://web.archive.org/web/20161207025008/http://www.nationalboardofreview.org/award-years/1967/. Läst 19 januari 2020. 
  18. ^ ”Past Awards” (på engelska). National Society of Film Critics. Arkiverad från originalet den 29 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170729100021/https://nationalsocietyoffilmcritics.com/about-2/. Läst 19 januari 2020. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]