Fucking Åmål

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fucking Åmål
Fucking Åmål
Genredrama, romantik
RegissörLukas Moodysson
ProducentLars Jönsson
ManusLukas Moodysson
SkådespelareAlexandra Dahlström
Rebecka Liljeberg
Erica Carlson
Mathias Rust
Stefan Hörberg
FotografUlf Brantås
KlippningMichal Leszczylowski
Bernhard Winkler
ProduktionsbolagMemfis Film
DistributionSonet Film
20th Century Fox
Premiär23 oktober 1998 (Sverige)
Speltid89 minuter
LandSverige
Språksvenska
Budget9 000 000 SEK
IMDb SFDb Elonet

Fucking Åmål är en svensk drama- och ungdomsfilm som hade biopremiär i Sverige den 23 oktober 1998[1], skriven och regisserad av Lukas Moodysson. Huvudrollerna spelas av Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg. Filmen, som på engelska även hette Show Me Love, blev en stor framgång och belönades med priser för Bästa film vid Berlins filmfestival, vid Guldbaggegalan och vid Rotterdams internationella filmfestival. Filmmusiken är till stora delar skriven av Broder Daniel.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Sextonåriga Agnes Ahlberg (Rebecka Liljeberg) är ensammast i hela världen, det tycker i alla fall hon själv. Hon har flyttat till Åmål från Mariefred och har egentligen bara en vän i Åmål, Viktoria (Josefine Nyberg). Agnes är djupt förälskad i Elin Olsson (Alexandra Dahlström), en flicka som enligt ryktet ska ha hånglat med alla pojkar på skolan. Elin är populärast i Åmål och således raka motsatsen till Agnes.

En kväll kommer Elin och hennes storasyster Jessica (Erica Carlson) hem till Agnes på hennes födelsedag. Elin kysser Agnes för 20 kronor, men inser snart att det var mer än ett vad.

Medverkande (urval)[redigera | redigera wikitext]

Alexandra Dahlström (foto från 2014) spelade Elin.
  Alexandra Dahlström  –  Elin Olsson
  Rebecka Liljeberg  –  Agnes Ahlberg
  Erica Carlson  –  Jessica Olsson
  Mathias Rust  –  Johan Hulth
  Stefan Hörberg  –  Markus
  Josefine Nyberg  –  Viktoria
  Ralph Carlsson  –  Olof, Agnes pappa
  Maria Hedborg  –  Karin, Agnes mamma
  Axel Widegren  –  Oskar, Agnes lillebror
  Jill Ung  –  Birgitta, Elins mamma
  Lisa Skagerstam  –  Camilla
  Lina Svantesson  –  Malin
  Johanna Larsson  –  Sara
  Elinor Johansson  –  Jenny
  Jessica Melkersson  –  Sabina

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Lukas Moodysson debuterade som filmregissör med Fucking Åmål.

Filmen hade svensk premiär 23 oktober 1998.[2] En bok med filmens manuskript, produktionsfoton, kommentarer och bortklippta scener utkom året efter.

Från början var Fucking Åmål inte en kärlekshistoria, utan en film om att vara ung och längta bort. Då handlade det om två systrar. Först långt senare blev manuset till det som senare kom att användas i filmen.[källa behövs]

Filmen spelades in av Film i Väst i Trollhättan, som ofta går under smeknamnet "Trollywood".

Filmen spelades in i Trollhättan av Film i Väst[3] våren 1998. Tonårsrollerna i filmen besattes, med undantag av de två huvudrollerna, av skolever från Trollhättan. Filmen hade en snål budget, och urvalet av filmmedarbetare gjordes delvis av regissören Lukas Moodysson och hans fru Coco. Lukas ville att medarbetarna skulle kunna vara ett bra "fotbollslag" tillsammans. En gång under "broscenen" – där Elin och Agnes står och tittar ner på de framrusande bilarna och funderar över livet – syns en Åmål-skylt i bakgrunden, men denna är specialtillverkad. Själva bron var en gång- och cykelbro över E45, mellan Sylte och Lextorp; den revs 2010 av Trafikverket och ersattes med en ny.[4][5]

Stora delar av handlingen och iscensättningen utvecklades i samarbete med (de unga) skådespelarna själva. Det kunde gälla affischer på väggarna[6] eller vad Elin skulle säga i slutscenen.

Under filminspelningen var Åmåls kommun kritisk till filmtiteln och innehållet.[7][3] Kommunen ändrade dock inställning sedan filmen blivit populär.

I bland annat USA distribuerades filmen under titeln Show Me Love, som låten som spelas i slutet av filmen. Detta motiverades med att titeln "Fucking Åmål" ansågs alltför provocerande.[8]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Filmens soundtrack gavs ut 1998 genom Metronome.[9]

Låtlistning[redigera | redigera wikitext]

  1. "Önskelista"
  2. Yvonne – "Drifter" (text och musik av Henric de la Cour; annorlunda version i filmen)
  3. Broder Daniel – "Whirlwind" (text och musik av Henrik Berggren)
  4. "Varför måste vi bo i fucking jävla kuk Åmål?"
  5. Betty N' Boop – "No dinero no amor"
  6. "Jag vill knarka!"
  7. Evelyn – "Blue Sky Black"
  8. "Sa hon det?"
  9. Gyllene Tider – "När vi två blir en" (text och musik av Per Gessle)
  10. "Jag vill inte va' med henne!"
  11. Waldo's People – "U Drive Me Crazy"
  12. "Fan va' du är snygg!"
  13. Combayah – "Fantasy Dreamworld"
  14. Karl-Heinz Glockmann – "Fantasi för elorgel #34"
  15. Gunilla von Bahr – "Adagio per flauto; Archi ed organo"
  16. "Vi är så jävla coola!"
  17. Foreigner – "I Want to Know What Love Is" (text och musik av Mick Jones)
  18. Evelyn – "Funny Bunny Boy"
  19. "Hallå!?"
  20. Lars Gullin – "Danny's Dream" (text av Lars Söderberg, musik av Lars Gullin)
  21. Broder Daniel – "I'll Be Gone" (text och musik av Henrik Berggren)
  22. "Jävla lebb"
  23. Souls – "Simplicity"
  24. "...Vi ska gå och knulla!"
  25. Broder Daniel – "Underground" (text och musik av Henrik Berggren)
  26. "O'boy!"
  27. Robyn – "Show Me Love" (text av Robyn, musik av Max Martin)

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen blev en publik- och kritikersuccé med 868 015 sålda biobiljetter. Det placerade den på plats 7 över mest sedda svenska biofilmer åren 1993–2006.[10]

Filmen fick genomgående goda recensioner, bland annat för realismen och trovärdigheten i sin skildring av hur det är att vara tonåring i en småstad på 1990-talet. Dessutom rosades de unga skådespelarnas insatser. Jan-Olov Andersson på Aftonbladet ansåg att Dahlströms och Liljebergs truliga utstrålning och samspel var "sensationellt trovärdigt", och Bo Ludvigsson på Svenska Dagbladet skrev att det var "en varm, stark och säker film om modet att vara människa". Ludvigsson menade också att Fucking Åmål, med sitt berättardriv, ledighet och autenticitet, stod långt över de flesta av senare års svenska filmer. Anders Hansson på Göteborgs-Posten tyckte att regissören Moodysson med ganska alldagliga beståndsdelar skapat "en film med ovanlig resning".[11]

En del kritiker ställde sig dock tveksamma till den lesbiska kärlekshistorien, vilken bland annat en filmrecensent i tidningen Aftonbladet beskrev som icke-trovärdig.[7]

1999 vann filmen fyra guldbaggar för bästa film, regi (Lukas Moodysson), manus (Lukas Moodysson) och kvinnlig huvudroll (Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg fick var sin guldbagge). Ralph Carlsson, som spelar Agnes pappa Olof, var dessutom nominerad till priset för bästa manliga biroll.

Moodysson sade att han redan från början visste att filmen skulle bli framgångsrik, dock inte en sådan succé som den kom att bli.[12]

Filmen blev även en internationell framgång och hade, inklusive Sverige, sammanlagt premiär i minst 25 länder. I majoriteten av dessa – inklusive de engelskspråkiga länderna – hade den fått en titel utan ordet fucking. Show Me Love (efter Robyns låt som hörs i filmen) kom att bli titeln i engelskspråkiga länder och översättningar av frasen "visa mig kärlek" titeln i många andra länder.[13]

Teman[redigera | redigera wikitext]

Filmen ger en inblick i hur det är att grubbla över sin sexuella läggning, vara ung i en liten stad där alla känner alla och hur jobbigt det är att vara utanför. Det är också en film om modet att vara människa.[11] Den kom vid en tid då homosexualitet var på väg att normaliseras på allvar i det svenska samhället och sägs ha varit en stor orsak till att unga homosexuella vågade stå för sin identitet.[14]

Manusbok[redigera | redigera wikitext]

Fucking Åmål
FörfattareLukas Moodysson
OriginalspråkSvenska
Förlag för förstautgåvanDagens Nyheter/Memfis
Utgivningsår1999
UtmärkelserAmandapriset för bästa utländska långfilm (1999)

Fucking Åmål har även getts ut som bok, baserad på filmens manuskript. Den utgavs 1999 av Dagens Nyheter/Memfis. Förutom manuskriptet finns även bonuscener till filmen, inspelningsbilder, brev till Lukas och en kort redogörelse vad filmteamet gjorde utöver att spela in filmen i Trollhättan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fucking Åmål på Svensk Filmdatabas 23 oktober 1998. Läst 16 september 2016
  2. ^ "Fucking Åmål (1998) – Visningar". Svensk Filmdatabas. Läst 24 november 2013.
  3. ^ [a b] Sahlin, Fredrik (1998-08-12): "FUCKING JÄVLA KUK_ÅMÅL!". Nojesguiden.se. Läst 24 november 2013.
  4. ^ P4 Väst (2010-11-06): "Bro känd från film revs". Sverigesradio.se. Läst 24 november 2013.
  5. ^ "Gång- och cykelbron vid Sylte rivs i oktober - Trafikverket". Arkiverad 2 december 2013 hämtat från the Wayback Machine. Trafikverket.se. Läst 24 november 2013.
  6. ^ Dunerfors, Alexander (2013-10-20): ""Fucking Åmål" fyller 15 år!". Moviezine.se. Läst 24 november 2013.
  7. ^ [a b] Gareth Griffiths, 'An Åmål State of Mind', City + Cinema: Essays on the specificity of location in film, Datutop 29, Tampere, 2007. Läst 30 maj 2015.
  8. ^ ”http://www.imdb.com/title/tt0150662/trivia?ref_=tt_trv_trv”. http://www.imdb.com/title/tt0150662/trivia?ref_=tt_trv_trv. 
  9. ^ http://www.discogs.com/Various-Fucking-%C3%85m%C3%A5l-Musiken-Fr%C3%A5n-Filmen/release/1790424
  10. ^ ”Filmåret i siffror 2006”. sfi.se. http://sfi.se/Documents/Omv%C3%A4rldsanalys%20och%20uppf%C3%B6ljning/Film%C3%A5ret%20i%20siffror/Film%C3%A5ret%20i%20siffror%202006.pdf. Läst 3 augusti 2016. 
  11. ^ [a b] "Fucking Åmål 1998) – Kommentar". Svensk Filmdatabas. Läst 24 november 2013.
  12. ^ ”"Jag visste att filmen skulle bli en succé"”. Aftonbladet Wendela den 23 oktober 2008
  13. ^ "Show Me Love – Also Known As (AKA)". IMDbPro. Läst 24 november 2013. (engelska)
  14. ^ Swedenmark, Elin (2008 / 2011). ”Filmen som fick oss att komma ut”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/wE3zmA. Läst 28 augusti 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Lukas Moodysson
Filmregi
Övrigt
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fucking_Åmål&oldid=51764164"