Offret

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Offret
Genre Drama
Regissör Andrej Tarkovskij
Producent Anna-Lena Wibom
Manus Andrej Tarkovskij
Skådespelare Erland Josephson, Susan Fleetwood, Valérie Mairesse med flera
Fotograf Sven Nykvist
Klippning Andrej Tarkovskij, Michal Leszczylowski
Produktionsbolag Faragó Film, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Argos Films SA
Premiär
Speltid 148 minuter
Land Frankrike, Sverige
Språk Engelska, franska, svenska
IMDb SFDb

Offret är en fransk-svensk dramafilm från 1986 i regi av Andrej Tarkovskij.

Filmen är mest känd för sina långa, vackra, för Tarkovskij typiska, tagningar. En omtalad[vem?] scen är den långa tagning i slutet då huset står i lågor efter att Alexander har tänt på. I filmen visas sekvenser av människor som planlöst irrar omkring på dåvarande Tunnelgatan i Stockholm, och där en en kvaddad bil ligger på den plats där Sveriges statsminister Olof Palme blev mördad 1986. Denna sekvens visas åtminstone två gånger i filmen. Filmen är inspelad 1985 med premiär 1986.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Journalisten Alexander (Erland Josephson) tvingas, vid tredje världskrigets utbrott, offra allt han äger för att det ska bli fred.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Erland Josephson   –  Alexander
  Susan Fleetwood   –  Adelaide
  Allan Edwall   –  Otto
  Guðrún Gísladóttir   –  Maria
  Sven Wollter   –  Victor
  Valérie Mairesse   –  Julia
  Filippa Franzén   –  Marta
  Tommy Kjellqvist   –  Gossen
  Per Källman   –  Ambulansförare
  Tommy Nordahl   –  Ambulansförare

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen spelades in på Gotland, vid orten När. Tarkovskij ville egentligen spela in filmen på Fårö, men nekades tillstånd att spela in så nära Gotlands kustartilleriregementes bas i Fårösund, då han var sovjetisk medborgare.[1]

Sven Nykvist stod för fotot, Anna Asp för scenografin och Owe Svensson för ljud. Offret blev Andrej Tarkovskijs sista film innan han avled i lungcancer i december 1986.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Huset som brann två gånger”. http://flm.nu/2012/04/huset-som-brann-tva-ganger/. Läst 31 augusti 2017.